Bilder ur Jonas Ekfeldts privata samling från tiden för musikkarriären.
– Hela mitt liv är egentligen präglat av andra vägar än den traditionella, för den traditionella har aldrig funkat för mig. Och när jag gör något så är jag all-in, säger Jonas Ekfeldt.
Däri ligger en stor del av förklaringen till att den här intervjun överhuvudtaget blivit aktuell.
Att västkustkillen, efter svängar både hit och dit på stundtals brokiga vägar, slutligen hamnat på Gotland har ändå en på sitt sätt logisk förklaring.
Kärleken till Gotland väcktes i tidig ålder.
– Som åttaåring var jag här första gången, tillsammans med mormor. Jag kommer ihåg att det var jättefint med rosor, sol och att jag fick äta hur mycket glass jag ville. Sedan har vi varit här mycket, även en del off-season, men främst på grund av arbetsmässiga skäl har det inte funnits läge att flytta hit tidigare.
Jonas är sedan november i fjol tingsnotarie vid Gotlands tingsrätt. I sammanhanget sticker han ut, dels för att han är äldre än de allra flesta som sitter ting, dels för att han har ett spännande förflutet där han under fingerat namn hade världen som arbetsfält.
I mitten av 1990-talet slog Jonas igenom rejält som artisten Robin Cook och nådde stora internationella listframgångar med sommarhiten "I won't let the sun go down on me", en tropisk tappning och paketering av Nik Kershaws 80-talsdänga. Låten sålde guld på flera ställen och har, för att använda dagens måttstock, över tio miljoner spelningar på Spotify.
Jonas musikaliska bana tog fart som tonårig DJ i Göteborg efter att han tidigt hoppat av gymnasiet. Som DJ med producentambitioner sökte han sig så småningom till Italien.
– Jag var nyfiken på vad sjutton det var som italienarna gjorde som fick produktionerna att låta så bra, så jag stack ner till Rom på vinst och förlust med en trave hemmaproducerade demokassetter i bagaget.
Några år och några turer senare fick han låten att slå hemma i Sverige och även i Polen, men något större internationellt genombrott kom inte som en naturlig följd.
– Jag kände ju en del folk i Italien så jag åkte dit och fick ett möte med Universal i Milano, men de avfärdade den direkt.
Besviken ringde han då till en tidigare affärsbekant, som hade en annan idé.
– Han bad mig ta med ett gäng skivor för att 'göra lite viktig promotion', och så tog han med mig till en skivaffär i centrala Milano där han kände ägaren. Den här affären var en DJ-hub som alla i Italien tog sig till.
Väl där fick han låten spelad i affären och plötsligt flockades folk vid disken som ville köpa skivan.
– Jag hade med mig en hel kasse med skivor som de sålde slut direkt. Dagen efter det här så låg låten på högsta rotation, en spelning i timmen hela dagen, på Radio DJ som var den absolut största radiostationen i Italien.
Och då small det?
Önskan och längtan efter Gotland har Jonas Ekfeldt haft länge. I höstas gjorde han tillsammans med sin fästmö slag i saken och flyttade hit.
– Ja, rejält och med ackumulerad effekt. Jag hade spelat in andra låtar i samma veva som 'I won't let the sun' som inte hade nått några resultat, till exempel 'Into the night' med Ondina som var en annan akt. Men när den första slog lossnade det även för fler av låtarna.
Men du ville inte stå på scen, vare sig som Robin Cook eller i någon av de andra akterna?
– Nej... Jag har ju länge sagt att jag tyckte att jag inte hade tid utan hellre ville hålla till i studion. Och det stämmer ju, men på senare år har jag nog kommit till insikt att det var en ursäkt för att jag egentligen var ganska blyg. Det är många som har som sin drivkraft att synas och exponeras, i synnerhet i dag. Men det som drev mig var att lyckas, som ett abstrakt koncept, snarare än att synas. Det här låter säkert fullständigt absurt för den yngre generationen idag, haha.
Hur stor ekonomisk frihet fick du tack vare 'I won't let the sun...'?
– Det gjorde mig inte ekonomiskt oberoende för livet. Men det tillät mig att flytta till Italien en längre tid, det tillät mig att köpa en egen studio och det tillät mig att ha lite folk anställda. Jag återinvesterade allting, det var inte fråga om att leva la dolce vita utan det handlade om att jobba vidare. Ja, fram till den totala skivbolagskraschen i början av 00-talet då.
När fildelningen sköljde över världen i allt kraftigare vågor vände det upp och ned på hela etablissemanget.
– Jag tappade tron på skivbranschen. Lusten till att ägna mig åt musikproduktion försvann.
"Det gjorde mig inte ekonomiskt oberoende för livet. Men det tillät mig att flytta till Italien en längre tid, det tillät mig att köpa en egen studio och det tillät mig att ha lite folk anställda", säger Jonas om hur stor ekonomisk frihet han fick av låten "I won't let the sun go down on me".
Hans väg från musik till juridik hade då indirekt faktiskt redan inletts. Det mycket populära satirprogrammet Rally i P3 hade gjort en parodi på Jonas hitlåt med titeln "I won't let Susan go down on me".
– Så långt allt lugnt, jag tyckte det var rätt skoj och hedrande.
Dock släpptes Rally-versionen sedan på skiva och det slogs mynt av Jonas musik.
– Om man i slutet av 90-talet sålde 100 000 cd-album à 99 kronor, så kan man göra matematiken själv. När jag då kontaktade Sveriges Radio så menade de att Rally-gänget hade gjort en egen produktion som de använde, men jag hörde ju direkt att det var min.
Han sökte juridisk rådgivning men det visade sig vara minst sagt snårigt. Slutligen lyckades Jonas via en forensisk undersökning påvisa att Rally använt hans inspelning. De tidigare så hårdnackade SR-representanterna skiftade då snabbt fot och nådde en ekonomisk uppgörelse med Jonas. Summan han erhöll är konfidentiell.
– Men jag skickade ut en pressrelease och berättade om precis allt förutom summan.
En av Jonas Ekfeldts privata bilder från musikkarriären.
Det här blev startskottet på Jonas juridiska karriär. Hans tidigare gymnasiestudier inskränkte sig till några få veckor, men fyra år senare hade han ändå sin examen från juristprogrammet vid Stockholms universitet. Sedan snurrade det fortsatt på i högt tempo direkt.
– Jag ville egentligen sitta ting då men det blev inte så. Det hände saker hela tiden, jag var på advokatbyrå, startade egen juridisk byrå med egna klienter och sedan fick jag också frågan om jag ville doktorera.
Hans doktorsavhandling ’Om informationstekniskt bevis’ blev klar 2016.
– Sen blev det full fart på en gång, såtillvida att jag plötsligt blev Sveriges enda rättsliga expert gällande informationstekniska bevis. Efterfrågan på föreläsningar blev väldigt stor.
Jonas satsade då på juridiska e-utbildningar online. För ganska exakt ett år sedan fick den verksamheten dock ett abrupt slut då hans studio drabbades av översvämning och dränktes i vatten.
– Det var en mardröm, men då väcktes tankarna på Gotland igen. Vi hade länge funderat på att söka oss hit och det kändes som nu eller aldrig. Så jag sökte notarietjänst här på Gotland.
I september fick han positivt antagningsbesked, med start för tjänstgöringen den 1 december.
Hur är det att sitta ting såhär tolv år efter att du tog din juristexamen?
– Haha ja, det är egentligen två frågor. Dels hur det är att sitta ting och även hur det är att göra det som 50-plussare. Det är ju väldigt annorlunda, framförallt för kollegorna tror jag. Det är ju ovanligt med äldre notarier. Men det fungerar bra. Jag ser ju det här som ett projekt, precis som med allt annat jag tar mig för.
Notarietjänstgöringen är avklarad i maj nästa år.
Vad händer efter det här projektet?
– Bra fråga. Gotland finns med i planerna och vi blir förmodligen kvar här. Nu har vi hittills bott i Visby men ön är så mycket större än så med massor av härliga platser. Som entreprenör är det svårt att inte tänka på möjligheter och nya idéer. Det har fötts några embryon, kanske framförallt inom turism, och jag är intresserad av att undersöka vad man kan få till för samarbeten.
Hur starkt förknippad är du med Robin Cook numera?
– Inte alls egentligen, ingen känner igen mig utan jag går helt under radarn.
Nja, kanske inte helt under radarn ändå. På sökmotorn hitta.se står han listad som Jonas RobinCook Ekfeldt.
– Va, vad sjutton säger du? frågar han sig med ett förvånat skratt när det förs på tal.
Han får se den aktuella sidan ifråga.
– Nämen dra på trissor... Där ser du värdet av digital information, säger han med ett snett leende.
Om Jonas Ekfeldt får bestämma så låter han inte solen gå ner i första taget. 1996 nådde han under artistnamnet Robin Cook stora framgångar med sommardängan 'I won't let the sun go down on me'.
Som expert inom IT-bevisning har Jonas Ekfeldt flera gånger påtalat och påvisat att området är eftersatt, att bristfällig bevisning som förs fram ändå i viss utsträckning fått stå oemotsagd vid domstolsförhandlingar.
Har det skett framsteg, är IT-bevisningen mer rättssäker i dagsläget jämfört med tiden för din avhandling?
– Det är väldigt svårt att svara på, i synnerhet eftersom det inte bedrivs någon forskning. Det finns väldigt mycket mer att göra och jag hade hoppats att det skulle ha kommit lite längre än vad det har gjort, men det här området blir fortfarande bortprioriterat, säger Jonas och fortsätter:
– Det område där det har hänt massor är reglering kring hur man kan inhämta bevisningen. Där har polisen fått väldigt, väldigt långa tyglar idag.
Uppmärksammade Encrochat är ett sådant exempel.
– Det är en helt absurd situation där vi inte vet någonting alls om den bevisning vi har fått, den har bara skickats från Frankrike. Ingen vet var den kommer ifrån eller hur den har utvunnits, för fransmännen hänvisar bara till fransk sekretess, säger Jonas Ekfeldt.