”Det borde bildas vänföreningar som tar hand om labyrinterna” tycker Christina Fagerström.
Det tar sex minuter att gå in till mitten, konstaterar Christina Fagerström när hon för första gången besöker och provgår labyrinten i Visby. Och lika lång tid att gå ut – för först när man vandrat samma väg tillbaka är ritualen fullbordad.
Inne i labyrinten mötte man enligt de gamla grekerna Minotaurus, monstret som var till hälften tjur och hälften människa. Senare, när labyrinterna överförts i kristen tro, mötte man djävulen. Försedd med horn, precis som Minotaurus.
Vem möter man i dagens trojaborg?
–Kanske sin egen djävul, svarar Christina Fagerström efter att ha fullbordat promenaden.
Christina Fagerström arbetade många år som journalist. På 1980-talet var hon sommarvikarie på Gotlands Allehanda – utan att se eller provgå labyrinten som hon nu är så fascinerad av.
– Kanske väckte sommaren på Gotland ändå mitt historieintresse, säger Christina och berättar att hon långt senare skrev sin kandidatuppsats om Beakerkulturen och genom det fick delta vid utgrävningar vid Stonehenge.
– Då fick jag verkligen blodad tand. Stonehenge är en astronomisk kalender och labyrinterna är minst lika laddade lämningar.
I december förra året lade hon fram sin masteruppsats ”Labyrinth routes around the Middle Age Baltic Sea” vid Göteborgs universitet. Ett besvärligt ämne, eftersom labyrinterna inte går att datera och det finns många spretande teorier om deras historia och varför de är så vanliga i Norden.
– Man får göra som i ett brottmål där det saknas bevis, gå på indicier, lägga samman dem och se hela kontexten, säger Christina Fagerström.
När Christina Fagerström fogar ihop de olika delarna är labyrinten på Kreta en viktig pusselbit, och med den legenden om hur ungdomar leddes in i labyrinten och offrades till Minotaurus, monstret i mitten. Med sin röda tråd kunde Ariadne hjälpa Thesus, som slutligen lyckades döda Minotaurus, och leda honom ut ur labyrinten.
– Labyrinter anlades under antiken på flera håll. De hjälpte människorna att hålla ordning på tiden, så de kunde veta vilket år det var olympiad, säger Christina Fagerström.
En lika viktig pusselbit är trojaborgen i Visby. Vid den finns en liten skylt som berättar sägnen om hur labyrinten byggdes av en flicka som hölls fången i en grotta i närheten. Hon skapade labyrinten genom att lägga en sten om dagen. Fångvaktarna blev så imponerade av resultatet att de släppte henne fri.
Chrstina Fagerström har en annan teori om uppkomsten. Efter att kristendomen tagit över anammade de kristna labyrinten som symbol. Labyrinter lades som vägvisare längs pilgrimsleder. Christina Fagerström såg flera sådana när hon vandrade pilgrimsleden till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.
– Labyrinten kom troligen till Visby med munkarna omkring 1230. Trojaborgen här kan vara den första i Norden, säger Christina Fagerström som har en teori om varför den anlades:
– Nya regler om bikt och fasta antogs vid det fjärde laterankonciliet 1215. Vi vet att labyrinter på kontinenten användes vid bikten. Man biktade sig samtidigt som man gick i labyrinten. Trojaborgen i Visby kan ha använts på samma sätt.
Trojaborgen som symbol har sedan spritt sig över ön. Den i Visby är den mest kända, men det finns en välbevarad vid Fröjel kyrka. I Hablingbo kyrka avbildar en väggmålning i tornrummet en trojaborg. I kyrkorna i Ganthem, Levide och Lye finns ristningar med labyrinter.
En av de sentida labyrinterna finns utanför domkyrkans entré, där labyrinten syns i stenläggningen. I mitten ligger en sten som hämtats från Jerusalem. Enligt församlingen ger en vandring i labyrinten möjlighet att få en stunds stillhet och eftertanke.
Efter reformationen hade bikten spelat ut sin roll, men labyrinten levde vidare som en kraftfull symbol. Nu som ett tecken på kungens makt.
Christina Fagerström tror att trojaborgen i Visby anlades av munkar på 1200-talet. Om några år är det dags att fira 800-årsjubileum.
I Riksantikvarieämbetets register över fornlämningar klassas 512 som labyrinter. 46 av dem finns på Gotland. Den i Visby har den klassiska formen. En kopia anlades på Skansen i Stockholm.
– Den förvanskades dock när en ny lekplats byggdes intill, säger Christina Fagerström som tycker att labyrinter borde behandlas med större respekt.
Christina Fagerström vurmar för labyrinterna och tycker att de är värda mer uppmärksamhet. Under Medeltidsveckan har hon varit i Visby och föreläst om labyrinternas magi.
– Det borde skapas vänföreningar som tar hand om labyrinterna. Den i Visby fyller 800 år om några år. Det borde firas med ett stort jubileum, föreslår Christina Fagerström som har en idé om hur det kan bekostas.
– Gotlandsbolagets moderbolag heter ju Trojaborg. De borde sponsra en vänförening och ett firande.