"Nästan aldrig fullt här"
Det är fullt på krematorierna i Sverige. Men Gotland går mot strömmen. Här finns det alltid plats, både i krematoriet och på kyrkogårdarna.
Handdrivet. Lars Nyberg, krematorievaktmästare i Visby, visar hur kistorna skjuts in i den 800 grader varma ugnen i krematoriet.foto: tobias wallström
Foto: Tobias Wallström
I dag ska sex personer kremeras här och beroende på den avlidnes storlek tar det olika lång tid, oftast mellan 40 och 80 minuter.
Lars Nyberg är krematorievaktmästare sedan 2002. Han har ofta människor på besök, både anhöriga och andra intresserade.
- Allt ska vara öppet, jag tycker att det är bättre att visa hur det går till än att gömma undan det, säger Lars Nyberg.
Själv funderar han inte mycket på döden, trots att han ofta får frågor om sitt arbete.
- Nej, det här är mitt jobb och någon ska ju göra det. Jag trivs jättebra och har bra kollegor. Men man måste förstås vara psykiskt stark för att orka med att jobba här, säger han.
400 kremeras
Insidan av krematoriet är sterilt. Stengolv, vita stenväggar och stålugnen som glänser. En del damm på ovansidan av ugnen. Han visar hur han ställer in kistorna i en stålram och drar in kistorna i ugnen för hand och hur han sedan trycker på en knapp.
- Det blir omkring 800 grader inne i ugnen, säger han.
På Gotland dör mellan 500 och 600 personer om året, varav 400 kremeras. På öns landsbygd är det vanligare att människor jordfästs, i Visby blir cirka 80 procent kremerade. Kistorna är prydligt uppradade i kylrummet intill krematoriet och har fortfarande jord och blommor kvar ovanpå. Någon platsbrist för kistorna råder det inte här.
- Nej, det är nästan aldrig fullt här, snarare tvärtom, säger han.
Plats finns på Gotland
Inne på Lars Nybergs kontor som har en glasad vägg mellan ugnen och skivbordet, står urnor av nedbrytbar bark. Varje urna får ett nummer och en namnskylt. På bordet ligger papper som skickas med urnorna.
- Här ser det ut som på de flesta andra kontor, säger han.
Tiden mellan att en person avlider och begravs har ökat i Sverige. I dag är snittsiffran i hela riket 23 dagar, medan det för tio år sedan var vanligast att de flesta begravdes mellan en och två veckor efter dödsfallet. Så är det fortfarande på Gotland.
- Jo, vi har många kyrkor och det finns alltid plats på kyrkogården här, säger Johan Arvidsson, kyrkogårdsingenjör i Visby domkyrkoförsamling.
Frystorkning på förslag
Gert Torndahl på Stranges begravningsbyrå säger att det som tar tid är de anhörigas önskemål om präst, plats och tid.
- Dessutom finns en ökad acceptans för att processen kan ta längre tid än tidigare, säger han.
Kathrin Flossing, särskild utredare vid begravningsutredningen, vill lagstifta om kortare begravningstid.
- På en tioårsperiod ökar både antalet dagar och avlidna, vilket kan ställa till problem. Det är också en ekonomisk fråga och en fråga om förvaringsutrymmen som kan behöva byggas ut. Dessutom blir sorgearbetet bäst om den avlidne begravs efter 2-3 veckor, säger Kathrin Flossing.
Begravningsutredningen föreslår också frystorkning som alternativ begravningsform. Men krematorievaktmästare Lars Nygren tycker inte att frystorkning är någon bra metod.
- Nej, det där har de pratat om i tio år. Det kommer inte att bli något. Men det är ju klart att jag inte tycker att det är en bra idé, jag hävdar ju att det sätt vi gör saker på är bäst, säger han.
I Sverige avlider cirka 91 000 människor per år. 80 procent begravs i Svenska kyrkans regi. Mellan 75 och 80 procent av de avlidna kremeras. I snitt jordfäst cirka 120 människor om dagen.
Lagen säger att maxtiden mellan dödsfall och begravning är två månader, men begravningsutredningen som lämnades till regeringen hösten 2009 vill halvera den tiden. Den som kremeras räknas som gravsatt. Därefter har de anhöriga ett år på sig innan de måste bestämma vad de ska göra med askan.
Källa: Svenska kyrkan och Begravningsutredningen (2009)
Lagen säger att maxtiden mellan dödsfall och begravning är två månader, men begravningsutredningen som lämnades till regeringen hösten 2009 vill halvera den tiden. Den som kremeras räknas som gravsatt. Därefter har de anhöriga ett år på sig innan de måste bestämma vad de ska göra med askan.
Källa: Svenska kyrkan och Begravningsutredningen (2009)
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!