Elisabeth Clason, 62 år, gick i pension i maj och nu på lördag är hon på väg till Ecuador som volontär.
- Jag har alltid haft ett intresse för främmande kulturer och jag har alltid längtat till Sydamerika. Därför bestämde mig för att resa så snart jag gått i pension, berättar hon.
Peguche
Elisabeth ska bo hos en familj i staden Peguche, två timmars resväg från huvudstaden Quito. Där ska hon jobba som assisterande engelsklärare i en skola.
- Klasserna är stora, så det är svårt för lärare att hinna med att undervisa alla elever, berättar Elisabeth Clason.
Peguche ligger på 2 600 meters höjd och är känt för sina vackra vattenfall och rika indiankultur. Invånarna är skickliga hantverkare bland annat ägnar de sig åt traditionell vävkonst och flöjttillverkning. Elisabeth räknar till vardags med att prata spanska, vilket är det officiella språket i Ecuador, men hon har även tagit kurser i indianspråket quechua.
- Jag vill komma djupare in på folket och se hur de lever och tänker, jag tror att man har nytta av allt man lär sig.
Elisabeth Clason reser ensam, och som enda svensk. Vistelsen i Peguche är åtta veckor lång och på hemvägen kommer hon att besöka familjens fadderbarn som bor i staden El Alto, som gränsar till huvudstaden La Paz i Bolivia.
Fadderbarn
- Han är 15 år, föräldralös och bor i en av Sos barnbyar, det blir första gången jag träffar honom.
Intresset för de spansktalande länderna började under gymnasietiden på Gotland. Då reste Elisabeth Clason till Segovia på språkresa. Senare tog hon en fil kand i spanska och socialantropologi vid Lunds universitet. Som yrkesverksam har Elisabeth Clason jobbat som produktionsplanerare inom försäkringsbranschen, ett yrke hon varvat med resor i omvärlden, tillsammans med vänner och maken Erik.
Guatemala är ett av resmålen hon hunnit med genom åren. Där upplevde hon bland annat de gamla mayapyramiderna och djungeln. Under resan till Peru var inkafolkets länge glömda och gömda stad Machu Picchu och Titicacasjön på närmare 4 000 meters höjd några av resmålen.
Och via Chile gick resan till Påskön.
- Påskön har varit ett drömmål ända sedan jag läste Thor Heyerdahls böcker. Vi upptäckte att mycket påminner om Gotland. Det är ganska kargt och finns inte mycket träd. Stränderna och stenstoderna längs kusterna liknar våra raukar. Och på hotellet där vi bodde träffade vi arkeologer som skulle på besök till Gotland. Då slogs vi av att världen är liten!
Genom åren har hon och maken Erik Clason varit mycket på Gotland sommartid, för att hälsa på släkt och vänner. Om någon månad går även hennes make Erik Clason i pension. Då flyttar de på riktigt tillbaka till Visby efter drygt 30 år i Stockholm.
Troligt är att det blir fler resor då, och kanske mer ideellt engagemang.
- Kan hända kan jag ha nytta av mina erfarenheter i kontakten med flyktingbarn, säger Elisabeth Clason.