Solveig ”Solan” Björklund fyllde nyss 65 år och gick i pension 1 maj. ”Jag vaknade en dag och kände att jag ville sluta.”
Vi säger ”Solan” för det gör alla som känner henne. Och Solan känner många, inte minst alla de kunder som hon träffat under sina år i matbutik. Först på Signalen i 33 år, sen ytterligare ett drygt decennium på Ica maxi i Visby.
När hon i veckan sa hejdå till den senare butiken och arbetsplatsen, var det med visst vemod. Men hon är redo, så redo man kan bli, för att bli pensionär. Solan hade kanske tänkt jobba året ut, men så som över en natt kom beslutet, berättar hon.
– Jag vaknade en morgon och insåg att det var dags att sluta.
Det var i februari. Solan tog reda på hur mycket innestående semester hon hade, och tog ut rubbet.
– Sen bad jag om att få gå i pension efter det. Jag har alltså haft semester i två månader nu, innan jag gick i pension 1 maj.
När Solan ser tillbaka på sitt 48 år långa yrkesliv är det ändå tiden på Signalen, där hon började 1975, som satt störst avtryck.
– Vi är en grupp på 10-12 personer från den tiden som fortfarande ses regelbundet. Vi fikar och pratar gamla minnen, förstås.
Med stolthet konstaterar hon att Signalen var först med ”allt”. Först med öppet till 23 – och första butiken som valde att ha öppet på juldagen.
Signalen var Solan Björklunds arbetsplats i 33 år. Butiken var Hemköp år 2009, när den lades ner för gott.
Solan minns särskilt när pantautomaten kom, någon gång i början av 80-talet.
– Folk kom från hela ön. Jag minns att folk låg ner för att följa hur den här backen med tomflaskor åkte in i hålet och försvann.
– Du vet att förr i tiden, när jag var ny, då prismärkte man precis allt. Varenda salladshuvud och varenda purjolök. Men också allt annat. Nu skulle ingen finna sig i att inte se priset på hyllan. Det har hänt så mycket under de här åren i den här branschen, sånt som många ser som självklart i dag.
Vissa nymodigheter har varit mindre populära än andra. Som när ”pip-kassan” lanserades.
– Det var ett ramaskri bland kunderna när de nya kassorna kom, och prislapparna försvann. Och folk tyckte att de förde ett himlans liv med allt pipande, berättar hon.
Solveig ”Solan” Björklund får en present av en kollega i sista stund innan det är dags att gå hem för gott från jobbet på Ica maxi i Visby.
Signalen är ett minne blott. Butiken gick i konkurs för andra gången år 2009, och återuppstod aldrig efter det. För några år sedan stod ett helt nytt bostadskvarter färdigt på det som i dag fortfarande benämns gamla Signalentomten.
– Jag bor ju snett mittemot Signalen, där det stod förut. Nu har jag inga problem med det, att allt är borta. Men den sommaren när de rev Signalen-huset, bit för bit, då flyttade vi ut i stugan för jag klarade inte av att se det.
”I dag är det dagen D. Dags att stämpla ut sista dagen på jobbet. Samtidigt som det är skönt är det också lit esorgligt, vart tog åren vägen?[...]” Solan visar ett Facebook-inlägg från februari när hon hade sin avtackning.
Nu blir det mer tid i stugan (i Ljugarn) och för att träffa barn och barnbarn.
– Jag är social av mig och kommer inte att sitta hemma. Det kommer kanske kännas ovant men jag är inte den som tänker jobba extra under pensionen, som en del gör. Är man ledig så är man. Men jag kan förstå om man behöver jobba länge för pensionen är inte mycket att leva på. Så börja spara till pensionen nu, om du inte gör det!
Solan pratar mer än gärna om det gamla, kanske främst för att många har glömt hur det var bara för ett par decennier sedan. Men det här är också en hälsning till alla om att ”nu har Solan gått i pension”. För det tycks inte spela någon större roll att hon tagit av sig arbetskläderna, insåg hon under tisdagens handling.
– Alla känner ju igen mig ändå. Jag blev stoppad av säkert tio kunder när jag var inne och handlade i dag, innan jag ens hunnit till delikatessdisken, säger hon och ler.