Runt ett frukostbord på Strand hotell satt sex av de evakuerade från trakten kring den eldhärjade före detta minkfarmen i Lummelunda. En unison suck av lättnad hördes när beskedet kom att de kunde återvända hem.
Gudrun och Åke Fordal, Margareta och Paul Lundgren samt Siv och Jan Norman med katten Laura var några av de 23 personer av 80-talet evakuerade som inkvarterats på hotellet, sedan de av säkerhetsskäl tvingats lämna sina hem i all hast.
Dålig nattsömn
Braskaminer, lampor och middagsmat, allt hade lämnats och inget hade man hunnit ta med sig när larmet kom på onsdagseftermiddagen.
- Då fungerade allt perfekt. Vi blev väl omhändertagna och fick bra information. Men under morgonen här har vi inte hört någonting, hinner Jan Norman säga innan beskedet äntligen kommer.
Nattsömnen blev det si och så med. Oron över vad som skulle kunna hända fanns där hela tiden. Och frågorna. Ingen runt bordet hade känt till att de bodde nära en stor tank med ammoniak, eller att det fortfarande pågick verksamheter vid fastigheten.
- Varför har inte ammoniaktanken tagits bort? Får sådant finnas så nära boende? Har den använts? Varför händer en sån här sak? Jag tänker anmäla att vi som bor runt omkring inte visste något, säger Siv Norman.
De församlade anser att räddningstjänstens åtgärder var motiverade. Men de är kritiska till att medierna rapporterar om evakueringen och att husen står tomma, vilket de menar kan locka tjuvar.
För evakuerade Linda Cederlund och hennes två barn fortsätter ovissheten. Säkerhetsradien på 300 meter ändrades på torsdagskvällen till 150 meter, men inte ens då fick de åka hem.
- Vi får besked på fredag förmiddag. Om vinden är gynnsam och de kan få bort ammoniaken får vi komma hem.
På torsdagen hämtade räddningstjänsten medicin åt dem i huset, och lovade ställa ut mat till de två katterna om de visade sig. Men det var allt.
- I går var jag tvungen att handla kläder på Ica maxi för att kunna ha på jobbet i dag, berättade Linda på torsdagen.