Vid rekryteringen av en ny domprost till Visby domkyrkoförsamling var kravprofilen tydlig: ett gott ledarskap är den högst prioriterade egenskapen. Det var kanske där rekryteringsgruppen och Elisabeth Ström, som fick tjänsten, hittade varandra. Hon berättar att hon var precis lika glasklar tillbaka på arbetsintervjun om vilka tre ledord hon arbetar efter: tydlighet, struktur och framförhållning.
– Jag tror att det var där vi klickade. Allt elände på en arbetsplats uppkommer av otydlighet. Om man som medarbetare inte vet vad man ska göra och inte känner att man får stöd och uppbackning, då börjar det, säger hon.
Visby domkyrkoförsamlings tidigare domprost Mats Hermansson fick sluta för ett år sedan på grund av just "problem med ledarskap och arbetsmiljön". När Elisabeth Ström klev på tjänsten var hon medveten om församlingens historik.
– Det som har skett har skett och jag tror inte att det fyller någon funktion att fundera en gång till kring det. Jag tror att både personal och förtroendevalda känner att man gemensamt vill hitta en väg framåt och ta lärdom av det som varit, och den lärdomen tror jag är tydlighet, struktur och framförhållning.
Närmast kommer Elisabeth Ström från Gustavsberg-Ingarö församling i Stockholms skärgård, där hon arbetat som kyrkoherde och kontraktsprost i nio år. Hon är uppvuxen i Burträsk i Skellefteå kommun, där Västerbottenosten görs. När hon i 20-årsåldern beslutade sig för att plugga teologi i Uppsala för att bli präst var det hebreiskan och översättningar hon fastnade för.
– Det är det annars inte många som gör, säger hon och skrattar.
– Jag fick blodad tand och ville gräva vidare och började därför forska i feministteologi. Jag tittade på texter ur ett könsperspektiv, det är vansinnigt spännande.
En anledning till att hon lockades att flytta till Gotland är likheterna med Västerbotten, berättar hon:
– Här känner nästan alla varandra och relationer är jätteviktigt, vilket det även är i Västerbotten. Sen är man väldigt stolt över platsen man bor på och sitt kulturarv. Jag är väldigt glad över att vara här.
Det har bara gått två veckor sedan Elisabeth Ström kom till Visby och började tjänsten som domprost. Första intrycken har varit goda, säger hon.
– Otroligt. Det verkar öppet, varmt, trevligt och nyfiket.
Det blir en sväng till Stockholm i sommar innan Elisabeth och hennes fru Margareta tar med hela flyttlasset till nya bostaden intill Visby domkyrka.
– Jag funderade jättemycket innan jag tackade ja, men vi känner att vi kommer att trivas bra. Vi älskar vatten och Gotland har en jättefin natur, fina strövområden och en öppenhet bland människorna.
Svenska kyrkan står onekligen inför en del utmaningar, inte minst med ett vikande medlemstal. Elisabeth Ström tror att nyckeln är att lyssna till sina medlemmar vad de vill och behöver i sina liv.
– Utmaningarna är stora. Svenska kyrkan måste förstå att man är i ett läge som man inte har varit i förut. Vi är en medlemsorganisation vilket innebär att relationen som kyrkan har med sina medlemmar är avgörande för framtiden, och allt krut ska läggas på att ha medlemmen i fokus.
Konfirmation, barn och unga lyfter hon fram som viktiga grupper, men även människor mitt i livet.
– Vi måste tänka vad de skulle lockas av. Det kanske snarare är en retreat, med vila, musik och målning, än att bara locka till gudstjänster.
Hur stor är utmaningen att locka nya medlemmar i vårt sekulariserade land?
– Jag tycker inte att människor är så sekulariserade, men de är stressade. Om du jobbar, har småbarn och hus är det inte säkert att du är villig att göra så mycket på den lilla lediga tid du har. Vi måste hitta tider där människor kan och orkar.
Trots allt är Sverige ett land där få invånare öppet kallar sig kristna eller gudstroende. Men Elisabeth Ström menar att det inte behöver vara svart eller vitt, och att många ändå tror på "någonting".
– Många tänker att kristendomen är ett färdigt paket, och att man antingen måste köpa hela paketet eller avstå. Att fundera över existentiella och religiösa frågor är så mycket större, säger hon och fortsätter:
– Om livet är en vandring kan kyrkan på olika sätt vara med som ett bollplank. Att samtala om viktiga frågor helt öppet och förutsättningslöst. Det är för mig kyrka.