Att Meya diagnostiserades med typ 1-diabetes innebar att stiga in i en helt ny och främmande värld, säger mamma Rebecca Amberklint.
Nära 60 000 personer i Sverige lever i dag med den obotliga och livshotande sjukdomen typ 1-diabetes, vilken kräver otaliga insulininjektioner och blodsockerkontroller.
Dygnet runt, livet ut.
Den bistra verkligheten är att när Meya frågar mamma Rebecca Amberklint och pappa Niclas Pettersson om vad som händer om hon inte har sin insulinpump på kroppen; ”Kommer jag att dö då?”.
– Då är vi tvungna att svara ”ja”, för så är det. Det är tufft att behöva säga det till sitt barn, säger Niclas.
Meya var lite röd i snippan varför pappa och hon gick till vårdcentralen. Det var Alla hjärtans dag, den 14 februari 2022. Mamma var då hemma med lilla Lennie, född i januari samma år.
Det togs prover, Niclas berättade att hon hade börjat dricka mycket…och vid kontroll visade Meyas blodsockervärde 23,4.
Det är ohyggligt högt, normalt ska värdet ligga mellan fyra och åtta.
Det blev omedelbar transport till Visby lasarett där ett helt team med barnläkare och annan personal stod bredda. Det var helt enkelt allvar.
Meya Amberklint och Lillebror Lennie tillsammans med mamma Rebecca Amberklint och pappa Niclas Pettersson.
Beskedet var lika glasklart som det var svårt att ta in: Meya lider av typ 1-diabetes, en livslång ständigt livshotande sjukdom.
I två veckor blev de kvar på lasarettet, hela familjen. Värden skulle mätas, insulinet doseras och familjens vuxna skulle lära sig och stiga in i en helt ny värld.
– Det var mycket skräck och många tårar. Man tänkte först att det kanske är en spruta vid maten, men det är så mycket mer och påverkar hela våra liv, säger mamma Rebecca.
Vid detta tillfälle var Meyas blodsockerhalt 6,6, ett helt normalt värde.
Vi ses i deras lägenhet i Visby, Lennie håller låda och Meya visar sin docka Skrållan som även hon har en insulinpump på magen.
Rebecca och Niclas berättar om Meyas blodsockervärde som hela tiden måste hållas koll på, via en sensor på hennes arm som via bluetooth är kopplad till deras mobiltelefoner där nivån visas och där det larmas när värdet är för högt eller lågt.
Samtidigt aktiveras då insulinpumpen på hennes kropp för att återställa värdet.
Också Meyas farföräldrar samt hennes resurs på förskolan kan vara uppkopplade vid behov, det är de enda utomstående som hittills lärt sig hennes behov.
Meya Amberklint kan göra det mesta som barn gör, men de vuxna omkring henne måste ständigt vara vaksamma på hennes blodsockervärde.
En vuxen person kan enklare känna vad som händer i kroppen och navigera bland värdena med lämplig kost, ta en chokladbit när blodsockret faller.
För en femåring är det så mycket mer som spelar in: plötsliga humörsvängningar, vad hon gjort och ska göra efteråt, vad hon ätit och hur mycket.
Och då larmar det alltså. Piper och tjuter. Mer nattvak har det varit än vad som är normalt med småbarn i huset. Dessutom en ständig stress för sjukdomen är trots allt livshotande.
Meyas docka Skrållan har också diabetes och måste ses till på samma sätt som hon själv.
En annan riskfaktor är magsjuka, vanligt är att barn då blir inlagda för sjukhusvård. Vid magsjuka rubbas blodsockerbalansen och ökar risken för syraförgiftning.
Meya har hittills klarat sig men beredskapen finns alltid.
Men nu är det som det är och Meya vet inget annat. Men hon har önskat sig i julklapp att slippa diabetesen. Förutom allt fix med insulinpumpen påverkar det henne genom att exempelvis inte kunna sova över hos kompisar och att alltid behöva ha en förälder med på kalas.
– Men hon är grym, säger Niclas Pettersson. Vi har sällan hört henne klaga.
Denna sensor sätts fast på armen och kopplas via bluetooth till föräkdrarnas telefoner som larmar om blodsockervärdet över- eller understiger sina gränser.
Ni som familj, hur har ni landat i er nya verklighet?
– Det har varit tufft och vi har båda mått dåligt i perioder, vi brukar säga att vi får turas om att gå in i väggen. Men vi försöker vara positiva, risken är annars att det smittar av sig på henne, säger Rebecca.
– Hon kan äta vad hon vill, göra i stort sett vad som helst, hon är inte sjuk, hon har bara en sjukdom, så tänker jag, säger Niclas.