Diagnosen parkinson blir ett tungt slag för många som drabbas. Det finns ingen bot. Det enda man vet är att symtomen med darrningar, domningar eller värk gradvis kommer att försämras. Men på Träningsboxen i det gamla Icalagret i Visby samlas ett stort gäng tre gånger i veckan för att boxa sig till ett bättre liv.
– Vi kallar det att "slå mot Parkinson", säger Lena di Corsi, som drog igång träningen i höstas.
Lena di Corsi, som är personlig tränare, skulle hitta en bra träningsform till Björn Ewald, som fick sin parkinsondiagnos för tio år sedan.
Parkinsons sjukdom yttrar sig på olika sätt hos olika personer. För Björn har den lett till att han har fått problem med en darrande arm och att kraften ofta rinner ur honom.
– Det är som att någon saktra vrider av en kran. All ork försvinner och jag blir helt slut, men sedan, bara någon timme senare, kan jag vara hur pigg som helst, förklarar Björn Ewald.
Lena visste inte mycket om parkinsons sjukdom, men hon hade sett ett reportage om hur personer med parkinsons blir stärkta av boxning, därför ville hon pröva det med Björn.
Boxningsträningen blev en fullträff. Björn fick jobba med armar och koordinationen och han kände snart att han fick bättre kontroll över sin kropp.
– Förut kom jag inte ens upp på första steget på en stege. I dag kan jag klättra hela vägen upp och måla. Och i går spelade jag piano! Det har jag inte gjort på 15 år, berättar Björn Ewald.
Sedan i höstas har Lenas boxningsträning med Björn blivit en gruppträning som är öppen för alla parkinsonsjuka och deras anhöriga. De började med ett pass i veckan, men träningen blev snart så viktig att många ville ha fler pass och i dag har de ett timslångt pass tre gånger i veckan.
Passet bygger på intervallträning till musik. 20 sekunders intensiv rörelse följs av tio sekunders återhämtning. Efter fyra minuter går man vidare till nästa station.
– De korta momenten gör att även de som mår sämst har möjlighet att träna, säger Björn Ewald.
Boxningen har en central roll på träningspassen, men den kompletteras med träning med rep, studsmattor, löpband och roddmaskiner – allt efter behov och alla ger järnet efter sina egna förutsättningar.
Det råder febril aktivitet runt boxningssäckar och boxningsbollar Vid en säck boxar Lisbeth Skallak och Solbritt Augustsson i takt med musiken. Lisbeth har inte tränat tidigare i livet och tyckte att det var lite läskigt första gången, men den känslan rann av henne direkt.
– Det här är något av det roligaste jag har gjort. Lena är fantastisk och alla i gruppen peppar varandra. Jag tror att alla kan skriva under på att träningen får oss att må bättre, säger Lisbeth Skallak.
För Lisbeths del har sjukdomen bland annat lett till att hon blivit stel och har problem med balansen. Efter idog träning känner hon sig betydligt bättre.
– Jag kommer aldrig att bli bra. Parkinson är en hemsk sjukdom som jag måste leva med. Man jag deppar inte ner mig. Jag kan själv påverka hur jag har det och allt blir lättare när jag får vara med alla de här människorna.
Lena di Corsi njuter av att se vad träningen betyder för deltagarna i hennes grupp:
– Jag är jättestolt. Jag ser mig själv som en livscoach och det viktiga för mig är att få andra människor att må bättre, säger hon.
– Björn Ewald håller med och säger:
– Träningen botar inte sjukdomen, men den ger oss bättre livskvalitet.