Per Sundberg, eller om det är Pelle Sundba. Ja, det är nog både, åtminstone i den här intervjun. Den sista december slutar han som lagman vid Gotlands tingsrätt och träder in i pensionen efter ett helt yrkesliv inom juridiken.
DU&JAG
Låt oss till att börja med göra följande klart: Det här är en intervju med två personer, vilka samsas i samma människa.
• Per Sundberg, lagman vid Gotlands tingsrätt, som i dagarna går i pension efter ett helt yrkesliv inom juridiken.
• Pelle Sundba, röst och sångskrivare i kultförklarade poporkestern Smaklösa, som ända sedan tonåren lockat till skratt tillsammans med sina uppväxtkamrater.
Sällan har de två förekommit i samma intervju. Men den här gången får vi ta del av båda sidorna, nu när han står i begrepp att gå i pension som jurist.
För vi vill ju verkligen veta vilket straff Boge-Benny skulle få om han hamnade inför rätta, han som slog sönder ett tandgarnityr och bjöd på en lufttur där det gick att se Visby från ovan i den låt som heter just "Boge-Benny".
I hela sitt yrkesliv har Sundberg arbetat inom juridiken, de senaste knappa tre åren som lagman vid Gotlands tingsrätt.
Men nu är det över – och det slutade med ett crescendo: Ett välbevakat terroristmål. Vi kommer till det.
Några problem att hålla isär sina olika roller har han aldrig haft. I tingssalen är han strikt och rak, slipsen på.
Men det har hänt att de som står inför skranket inte kunnat låta bli att kommentera vem som lett förhandlingen.
– Det här kan du väl skriva en låt om nu, var det en som sade en gång när allt var över, minns han.
I den i många fall mörka värld han vistats i – många mål har rört misshandlar, mord och andra tragedier – har den lilla poporkestern som bildades under gymnasieåren fungerat som en ventil.
Att få spela, lattja, sjunga om bönder, brott och den gotländska kynnet i en skrattspegel och inte låta fantasin gå förlorad har bara varit av godo.
– Är inte det viktigt för alla människor, tror du? Att ha något annat vid sidan om jobbet.
Jo, men i ditt fall är det två vitt skilda och samtidigt offentliga sidor?
– Ja, jo, det är väl så. Men vi har dragit ner lite på det mest galna, vi får påminna varandra ibland att vi faktiskt inte är studenter längre. Vi klär inte ut oss lika vådligt som förr, skrattar han.
Per Sundberg fick en del tv-tid i samband med rättegången mot Theodor Engström.
Den sista december slutar Per alltså tjänsten som lagman efter knappt tre år på posten. Han började i juni 2020 då han närmast kom från en tjänst som hovrättsråd på Svea hovrätt i Stockholm.
– Jag hade varit där i 14 år och tyckte det kunde vara kul att testa något nytt och dessutom få avsluta yrkeslivet där allt började. Sedan ska man ha klart för sig att det skiljer mycket, på hovrätten är man alltid tre juristdomare i varje mål, här i tingsrätten håller man i allt på egen hand.
Men lika mycket var det hemlängtan som drog honom åter till ön.
Visby, staden där han växte upp som ett av fem syskon och som han alltjämt hyser stor kärlek till. Inte minst syns han flitigt i nostalgiska Facebook-grupper.
Här går vägen från Stockholm mot Nynäshamn och båten mot Gotland. En väg, när den körs åt det hållet, som alltid varit förenad med välmående.
Trots alla år i huvudstaden rotade han sig aldrig riktigt, säger han. Som att allt bara var en väntan på den bortre parentesen.
För Gotland är ditt hemma, eller hur?
– Ja, det är väl det. I känslan har det alltid varit så. Åtminstone är det inte i Stockholm, även om jag borde inse att det är där jag bott. Eller bor. Eller hur det nu är.
Han och hustrun Lotta bor för närvarande på båda ställena. Som allra mest jordad känner han sig vid fritidshuset i Gammelgarn.
Genom alla år har han hållit koll på hemön, bland annat genom att dagligen läsa Gotlands Tidningar.
– Det är helt enkelt lättare att hålla koll på Gotland. Det är ett avgränsat område, fastlandet bara fortsätter!
Stora salen vid Visby tingsrätt där de stora rättegångarna genomförs.
Vi ska till terroristmålet i Gotlands tingsrätt och även det tunga mål där 18 personer i det så kallade ”Södertäljenätverket” stod åtalade för tre mord och där han satt som domare i hovrätten.
Men först bakåt i tiden. Gymnasiet på Säve, Pelle var inget vidare på siffror så…
– …jag tänkte att det får väl bli jobb på något kontor där bokhyllorna är fyllda av pärmar, minns han.
Och så blev det verkligen. I rummet på tingsrätten, det han nu håller på att tömma, är bokhyllan verkligen full av böcker och – jodå – pärmar.
Han pluggade juridik i Uppsala, det var i det sena 70-talet. Han använder ord som ”roligt” och ”spännande” om sin studietid.
Sitt första jobb hade han faktiskt på Gotland. 1979 var han sommarnotarie, ett sommarjobb under studietiden. Som färdigstuderad 1981 blev han tingsnotarie vid Gotlands tingsrätt.
Sedan följde en mängd internutbildningar – ta det lugnt, vi ska inte gå igenom allt! – innan han 1989-90 (vid tiden för kassetten "Skrik och skrän") fick tjänst som tingsfiskal, också det på Gotland.
Elva år i Regeringskansliet som ämnesråd på justitiedepartementet, tre år som verksjurist på krisberedskapsmyndigheten och från 2006 och framåt, då han började på Svea hovrätt, har han varit domare.
Innan Per Sundberg blev lagman vid Visby tingsrätt arbetade han 14 år vid Svea hovrätt i Stockholm.
Och då följer den lika enkla som kanske svåra frågan: Hur är det att vara domare?
Han funderar en stund där vi sitter i hans tjänsterum, tittar på guldklockan, den han fick för tio år sedan ”för nit och redlighet i rikets tjänst”, hon är strax efter ett:
– Det följer med en del makt, så är det. Man är av staten utsedd att besluta de mest ingripande åtgärderna i en människas liv. Men ingenting går på rutin, det är allt från hastighetsöverträdelser till terroristmål.
Det finns mycket att leva upp till, säger han. Ett förtroende att förvalta, att avgöra vad som är bevisat eller inte bevisat.
Det handlar också om förståelse, eller kanske snarare respekt. Att aldrig glömma att de människor som hamnar inför rätta faktiskt är just det: Människor.
– Innan något är bevisat ska den åtalade behandlas som oskyldig. Det handlar om att hålla en vänlig och vanlig ton, människor som hamnar hos oss är alltid väldigt utlämnade och nakna, det är viktigt att komma ihåg.
Per Sundberg började som lagman Gotlands tingsrätt i april 2020. Nu slutar han i och med att han går i pension.
2014 var Per Sundberg domare i det så kallade ”Södertäljemålet”, ett av de mest omfattande brottmål som avgjorts i Sverige.
I det stod 18 personer åtalade för inblandning i tre mord.
Det passerade först tingsrätten med nationella insatsstyrkan på plats för säkerhetens skull. Efter överklaganden hamnade målet sedan i Svea hovrätt.
Då var 17 åtalade vid liv, en hade blivit mördad mellan tingsrättens dom och förhandlingen i hovrätten. Efter huvudförhandling från november till juni föll domar i september. Huvudmannen dömdes till livstids fängelse, även övriga fick tunga straff.
Då, vid hovrätten, behövdes inte längre någon insatsstyrka och Per säger att han aldrig kände varken obehag eller hot. Och har så sällan gjort genom åren.
– Men 1984 var det en gubbe som var lite dum, han var arg på ett beslut och sade saker som kanske kunde upplevas hotfulla.
Nu får du nog berätta mer.
– Hans företag ägde en mast där det satt en radiosändare, jag fattade beslut om att kronofogden hade rätt att klippa upp grinden och ta sig in för att en som hyrde plats för en sändare skulle kunna utföra service. Då var han inte glad!
Med all respekt, det låter inte som det allra tyngsta hotet!
– Nej, det är nog så. Jag har varit förskonad.
Under åren som gått har det ena målet efter det andra passerat. Människor har hamnat snett, fått sin dom och hela familjer har påverkats, såväl gärningspersonens som offrets.
Det är en till dels mörk värld han haft tillträde till, allra helst sett till de brottmål han haft på sitt ämbetsbord.
Hur tänker du kring den värld du vistats i?
– Ett tag, särskilt när jag var ny på domarbanan kändes det som att jag träffade rattfyllerister varje dag, som om fler körde på fyllan än nyktra. Så är det så klart inte, men tydligt är att många i samhället inte mår bra.
Det som tar hårdast är familjemålen, det är många tunga detaljer och ofta inte någon tydlig bevisning. "Man tycker aldrig det blir rätt och det blir det kanske inte heller. Det går ju inte".
– Men poliser och åklagare ser våldet betydligt mer än jag, så är det. Det som kommer till oss är sannolikt inte ens toppen på isberget, kanske bara gruskornet där på toppen.
Vad har det gjort med dig som person, tror du?
– Förståelse för att många i samhället mår dåligt, skulle jag säga. Samtidigt kan man inte gå och grubbla, i någon mån måste man lämna jobbet på jobbet.
Den 6 december offentliggjorde Per Sundberg domen efter sommarens mord under Almedalsveckan.
Under Almedalsveckan 2022 mördades psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren av Theodor Engström. Rättegången i en av landets minsta tingsrätter kom att bli en av de mest uppmärksammade där någonsin.
Medietrycket var stort och förutom att den då misstänkte mördaren var på plats fanns även Center-ledaren Annie Lööf i rättssalen, i egenskap av tilltänkt offer.
– Jag skulle inte säga att det var ett enkelt mål, men samtidigt hanterade vi det så långt som möjligt på samma sätt som andra mål. Skillnaden var just säkerhetsarrangemangen och all närvaro av media.
På riksmedias sajter rapporterades om en delvis stökig rättegång, skulle du säga att den var det?
– Nej. En gång varvade han upp sig, då tog vi en paus och kunde fortsätta senare. En andra gång kunde han inte hålla tyst och då fördes han ut och fick följa målet från ett angränsande rum.
Engström dömdes den 6 december till rättspsykiatrisk vård för mord och förberedelse till terroristbrott.
Under sina yrkesår har Sundberg tagit fram ett språk-PM vilket gjort domar och beslut mer tillgängliga för allmänheten, han har arbetat för bra bemötande av parter och allmänhet som kommer i kontakt med domstolar. Under åren i Regeringskansliet formulerande han de första lagbestämmelserna om pappamånaden i föräldraförsäkringen.
Per upplever att rättegången gick som förväntat, liksom övrigt arbete i tingshuset där vissa mindre mål handlades samtidigt.
Han vänder sig dock mot att en del media gjort ett nummer av att tingsrätten är liten. ”Så liten är den inte och det var inte ens fullsatt”.
Och att Gotland skulle vara en ”sömnig plats”, vilket också framkommit mellan riksmediaraderna, stämmer inte heller. Låt vara att gängkriminaliteten inte nått rättssalen, men…
– …bland det första jag fick handlägga när jag började som lagman var ett mord, det i Gråbo. Och bland det sista var Almedalsmordet.
”Minns du bröderna Schulman?” frågar han och nämner hur de en gång slog ihjäl vad de trodde var en farlig orm som visade sig vara en hasselsnok. Det anmäldes men ledde aldrig till åtal, dock skräddes inte orden i Schulmans krönikor.
– Gotlandspolisen framställdes som tröga och bonniga vilda western-sheriffer som sitter med fötterna på bordet och spottar tuggtobak, så är det naturligtvis inte.
Per Sundberg och boken om Smaklösa: "Ett liv i oväsendets tjänst".
Det besynnerliga med de dagar då terroristrättegången pågick var att han då tvingades vara såväl Per som Pelle. Under helgen, efter två rättegångsdagar, hade nämligen Smaklösa releasemingel för boken ”Smaklösa – ett liv i oväsendets tjänst”.
Långt ifrån planerat att det skulle sammanfalla, men så kom det att bli.
Strikt och stram i rätten, en galen gamäng med guld i glasen under lördagskvällen.
Frågan är om det, på en liten ort som Gotland, inneburit problem att skilja på Per och Pelle. Inte för honom själv, men kanske för andra.
Jag menar, om jag kört för fort och blir dömd av dig, det skulle kännas udda.
– Jag vet inte om alla människor känner igen mig, det tror jag inte. Det har väl hänt att någon nämnt Smaklösa i något mål, då får man bara hålla god min. För mig har det aldrig varit några bekymmer.
Kultbandet Smaklösa har under alla år fungerat som en ventil för Sundberg.
Det är ju, på ett sätt, den vanliga världen han skildrar i sina sånger, Johnnys och Carinas värld. Och kanske är det Kenta på Cementa eller redan nämnda Boge-Benny som hamnar i rättssalen.
En gång i tiden, berättar han, kom ett mål in där två personer råkat i slagsmål under en Smaklösa-konsert, då såg han till att inte ta sig an det fallet.
Men om "Boge-Benny" verkligen hamnade inför skranket sedan han bjudit på den där ”Visby från ovan”-turen.
"Här går jag på stan med blödande kran, för jag har fått stryk av Boge-Benny/../Sen tog han min arm och vred ett par varv tills jag skrek ajajaj, sen vred han den tillbaks till jag gick i kras/../och när jag var helt vilsen och yr då slog han isönder mitt tandgarnityr, en smärtsam upplevelse var varje smäll, jag fick se Visby från ovan i kväll.
Vad säger du, Per. Vilket skulle straffet bli?
– Det handlar ju om en rätt allvarlig misshandel. En smäll på näsan så det börjar blöda, omvridning av en arm så det krasar i lederna, sönderslagna tänder, ett mosat öra och så den där flygturen. Straffvärdet för en vuxen ligger på fyra till sex månaders fängelse.
Men, tillägger han. Många andra faktorer spelar in, ålder, eventuellt återfall i brott och kanske förmildrande omständigheter. Påföljdsbestämning är nämligen en hel vetenskap.
DU&JAG, Per Sundberg (och Pelle Sundba).
Ett långt yrkesliv är snart över. Nu kan han äga sin egen tid, kanske tar han något inhopp, domstolsväsendet lever mycket på pensionerade jurister.
Men möjligen hittar han nya intressen, gärna tillbringar han mer tid på Gotland och i Malmö finns ett barnbarn att besöka, den knodden ligger nära hjärtat.
– Och så ser jag fram mot att hitta på lite fler bitar till Smaklösa, det kan jag nog få tid att ägna mig åt nu.