Medan solen värmer skönt passerar morgonpigga längs strandpromenaden norrut. Att buskaget strax ovanför dem för bara fyra månader sedan spärrades av och undersöktes av polisen är det få som vet. Men i förundersökningens bildmaterial, som offentliggjordes under tisdagen, finns polisens egna bilder av tält och det som var Theodor Engströms boplats fram till mordet.
– Det känns läskigt att han bodde här, lite obehagligt är det, säger Mia Börstad, granne bara en kort bit därifrån.
Här rastar hon varje dag sin hund Leo, och i området bor också många barnfamiljer.
– Det är ofta folk som går upp på stigen från vägen. Det står ibland tält här och där. Jag tror att det är för att det finns toaletter vid Gustavsvik – då har de fri tillgång till dem och kan tvätta sig där, säger Mia Börstad och berättar att hela området upp mot Galgberget ibland är tillhåll för dem som hon misstänker är där för att ta droger.
Trots att många passerar helt nära och att det finns grannar kunde Theodor Engström hålla sig gömd i de täta buskagen.
– Vi har plockat bort säkert 25 tält här genom åren och det har blivit värre de senaste 15 åren, säger en annan av grannarna, och berättar att området under den tiden har vuxit igen kraftigt.
På förmiddagen vid 10-tiden den 5 juli, dagen innan mordet på psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren vid Donnersplats, var grannen på väg hem i sin bil.
– Då såg jag honom komma gående, längs vägen vid kyrkogården. Jag tänkte, vad ska den mannen på Almedalsveckan att göra? Han var inte alls klädd så. Han hade kakifärgade byxor och svart tröja. Det var inte förrän dagen efter, när hon var mördad, som jag förstod att det var han, säger grannen.
Grannen kände genast igen Theodor Engström på de bilder som fanns på tv och i tidningar. Han hade samma kläder när han greps efter mordet som han bar när han kom gående längs vägen ovanför Norderstrands camping, dagen innan.
Natten efter mordet vaknade grannen ungefär klockan 03.30 av aktivitet i området och av polisen.
– Då hörde jag polisbilen komma, och jag såg dem också. En piketbuss och en annan bil till. Då förstod jag direkt vad det var, säger grannen som nu följer med för att visa platsen där Theodor Engström tältade.
Vi följer samma stig som mördaren gick. Den leder fram till en liten glänta. Kvarglömda plastskedar vittnar om att campare bott här förut. I en gren i snåren hänger en bit av polisens blåvita avspärrningsband fortfarande kvar.
– Det är inte bara mördare utan också andra kufiska människor som bor här ibland och tar droger. Det är ett tillhåll som inte är acceptabelt, säger grannen.
Grannen menar att det är en demokratifråga att hålla området röjt och fritt från sly.
– Städerna ska vara upplysta och säkra för allmänheten. Där hade han inte kunnat gömma sig. Men här bor barnfamiljer – och så bor mördaren här med knivar och pilbåge. Och jag vet inte hur många sopsäckar skräp som vi har plockat upp här.
Mia Börstad tycker att området nu en gång för alla bör röjas från sly och buskar.
– Då blir det ingen mer camping här, säger hon och får stöd av sin granne:
– Det här är regionens mark. Man har sparat in på allt, men ska vi ha någon Almedalsvecka framöver är det nog jätteviktigt att vi ser över sånt här. Jag tycker att man borde röja, så att det blir säkert för oss att bo här.