Michael Juniwik, Pigge Werkelin och Ola Matsson ingick i den grupp som tillsammans med På redigt AB:s ägare Jens Harrysson författade rapporten åt regionen. Även Christer Paulsson deltog i arbetet.
När flygbolaget BRA i höstas meddelade att man skulle sluta flyga mellan Visby och Bromma flygplats beslutade regionen sig för att köpa in en rapport om flygtrafiken mellan Gotland och Stockholm. I den direktupphandling som genomfördes kom det in två anbud – dels från det välrenommerade konsultbolaget WSP, dels från ett gäng entreprenörer med flera kopplingar till bolagen Gotlandsflyg och dess moderbolag Sverigeflyg.
WSP:s erbjöd sig att genomföra uppdraget för 195 000 kronor, medan entreprenörerna – genom bolaget På redigt AB – hade en prislapp på 95 000 kronor. Regionen valde de sistnämnda. I efterhand har flera regionföreträdare uppgett att det var priset som avgjorde, samtidigt som de har varit öppna med att På redigt AB:s rapport i flera avseenden inte är möjlig att använda sig av.
– Den är väldigt vinklad åt ett håll. Det finns sådant som är användbart i den absolut, men det finns också sådant som saknar hänvisning, har regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) sagt till Helagotland.
Tom Madell är professor i juridik vid Umeå universitet och har forskat mycket om offentlig upphandling. Efter att ha tagit del av handlingarna kring regionens inköp av flygrapporten är han tydlig med att lagkraven på direktupphandlingar är lägre än för vanliga upphandlingar.
– I det här fallet rör det sig ju om en väldigt liten summa. Men kriterierna ska ju ändå vara ganska tydliga för vem som ska tilldelas uppdraget, säger Tom Madell och fortsätter:
– I det här fallet handlar det ju om en avvägning mellan pris och kvalitet. Och man behöver inte vara särskilt läskunnig för att förstå att det är en nivåskillnad på anbuden som kom in.
Tom Madell är professor i juridik vid Umeå universitet.
Enligt Tom Madell visar WSP:s anbud att bolaget erbjuder ”betydligt mer kompetent personal” än På redigt AB.
– Visst, det skiljer 100 000 kronor. Det finns det inte så mycket att säga om. Men det är ganska uppenbart att man från dem skulle ha fått en riktig utredning för de pengarna, i stället för det här blajet man fick nu.
Helagotland har hos regionen inte kunnat hitta någon dokumentation av hur avvägningen gjordes mellan pris och kvalitet. Något som Tom Madell menar är naturligt.
– Det rör sig om en så pass låg summa att det inte finns något dokumentationskrav. Det är till och med så pass lite pengar att de hade kunnat vända sig till bolaget direkt, utan att annonsera. På så sätt talar det ändå till regionens fördel att det skedde en upphandling, säger Tom Madell och tillägger:
– Sen kan man ju ändå fråga sig om den färdiga rapporten har något värde över huvud taget. Hade det inte varit värt 100 000 kronor till för att få en riktig analys? Hade jag varit skattebetalare på Gotland så hade jag tyckt det.