Ett annat flygplans krasch på landningsbanan, och en flygupplevelse i 60-årspresent, medförde att två flygare gick en våldsam död till mötes den där januarieftermiddagen 1959.
Klockan var halv tre den 21 januari när SAS fyrmotoriga DC6:a havererade på Visby flygplats. Det stora trafikflygplanet gick normalt i utlandstrafik, men befann sig i Visby för upplärning av nya piloter. Vid en landning knäcktes noshjulet, vilket medförde att propellrarna på två av motorerna slets i bitar mot marken. Delar spreds ut över landningsbanan, men ingen människa kom till skada.
Strax innan hade AB Flygtjänsts gula tvåmotoriga och mycket snabbgående plan av typen Gloster Meteor lyft, med piloten Allan Abrahamsson bakom spakarna. Med sig ombord hade han Gösta Andrée, flygplatschef i Visby och en av svenskt flygs legendarer.
– Gösta hade fyllt 60 år tre dagar tidigare och vad jag har hört hade flygtjänst bjudit honom på en flygning med ett reaplan, något som han aldrig hade flugit förut, säger Putte Åman, snart 80 år och en av få som i dag minns olyckan.
Putte Åman hade på sommaren jobbat som deltidsbrandman i Visby. 18 år gammal var han sedan några år aktiv segelflygare, dessutom hade han varit praktikant på Visby flygplats.
– Jag träffade Gösta Andrée flera gånger. Han var en legend som hade flugit från Barkarby i Stockholm till Kapstaden tur och retur med en liten enmotorig maskin, säger Putte Åman.
Nu skulle Gösta, som även var första svensk ensam över Engelska kanalen, få njuta av sin 60-årspresent. Men när kapten Abrahamsson klockan 15.10 inte kunde landa på grund av det havererade SAS-planet tog han ett extra varv ut mot kusten.
– Jag kan tänka mig att han tappade farten och vek ner i skogen. Maskinen hade gått ner brant, kraschat och delat sig i bitar, säger Putte Åman som kom till olycksplatsen ett par timmar senare.
I den askgrå snön låg smuts och flygplansdelar utspridda.
Ett stort räddningspådrag sattes omedelbart i gång. Först på plats var en Bengt Thomsson som höll på med skogshuggning i området. Då brann det ur vraket så häftigt att det inte gick att komma nära. Men döden hade varit ögonblicklig för de båda flygarna. Putte Åman minns än i dag hur det luktade flygbränsle i skogen.
– Stanken av bränslet som runnit ut. Gösta Andrée hade suttit kvar i vraket och de påstod att han var ganska bränd. Abrahamsson hade kastats ut och låg en bit ifrån vraket, säger han och berättar att branden då var släckt och att de båda omkomnas kroppar var bortforslade när han kom till den avspärrade platsen.
Enligt Gotlands Allehanda, vars utsända snabbt var på plats, hade mängder av nyfikna samlats sedan ryktet om olyckan spridits i stan.
– Visst var det folksamling, säger Putte Åman och berättar att många spekulationer följde om vad som orsakat den svåra olyckan.
Gösta efterlämnade fru och två barn.
– Det är tragiskt att han omkom tre dagar efter sin 60-årsdag. Sonen Göran var SAS-kapten och Christer jobbade på sockerbruket, de är avlidna nu båda två, säger Putte Åman och berättar att Christer var en flitig segelflygare.
Putte Åman flyger fortfarande gärna med och sköter radion vid brandspaningsflygningar och han har 1 300 timmar bakom spakarna i motorflyg. Till det kommer mängder av timmar i tystnaden i segelflygplan.
– Friheten! Och att vara i luften, utbrister han om lusten som fortfarande finns kvar att få flyga.
Putte Åman är själv en del av gotländsk flyghistoria.
– 1955 var jag var med och stakade ut nya landningsbanan. Mittlinjen gick rakt igenom familjen Nygrens kök och de var tvungna att öppna fönstret för att vi skulle kunna mäta, säger han och berättar att huset inlöstes och att familjen fick ett annat närmare Skarphäll.
Efter 17 år som bilskollärare blev Putte Åman brandman och när han gick i pension år 2000 slutade han som insatsledare för flygplatsbrandkåren.
Olyckan i januari 1959 följdes otroligt nog bara ett halvår senare av en ny, med det då enda kvarvarande Gloster Meteor-planet i landet. Som Putte Åman minns var det samma DC6:a som förra gången som nu stod parkerad på Visby flygplats, i vägen för Gloster Meteorplanet som rände rakt in i flygplatsbyggnaden men ingen skadades.
– Han stod nästan inne vid kassan, med gotlandspiloten Ebbe Larsson bakom spakarna.
Att bevara öns flyghistoria, med tidvis dramatiska händelser, menar Putte Åman är viktigt.
– Alla som var med då är snart borta, säger han.