”Frågan är om vi flyttade från Stockholm eller om vi flyttade till Gotland”, säger Carina Fabregat och Daniel Fabregat svarar.
”Jag tror att det var en kombination”.
– Vi måste ändå vara knäppa, säger nyinflyttade Carina Fabregat och nämner först några av nackdelarna.
– Vi köper ett dyrt hus när räntorna och elpriserna är som högst. Vi går från låga driftskostnader på vårt lilla 50-talshus i Stockholm till ett hus där ganska mycket går på el. Det är klart att det finns en kalkyl och vi tror att vi kommer klara det, annars hade vi inte gjort det här, men det är ändå ett känslostyrt beslut.
Hennes man Daniel är en hemvändare som länge har velat flyttat tillbaka till ön, men det har inte känts möjligt tidigare. Han hade sitt egna kommunikations- och eventbolag och hon hade sin karriär inom marknadsföring och konceptutveckling på fastlandet.
– Det här är väl en postpandemisk effekt, att man kan jobba mer hemifrån och att man har börjat tänka på ett annat sätt. Vi har flyttat hit för Daniels radiojobb och eventdelen kan du fortfarande åka upp till Stockholm för, fortsätter Carina.
Under pandemin minskade Daniels eventuppdrag och han började läsa journalistik, vilket har lett till en deltidstjänst som programledare på P4 Gotland. Carina vet ännu inte hur hennes arbetsliv kommer se ut.
– Jag tänker att jag kommer försöka jobba antingen på Gotland eller om jag kan köra hybrid eller remote, att man kan jobba delvis hemifrån. Jag har inget emot pendlingen, för jag vet inte om jag klarar av att bara vara på en ö när jag alltid har bott och verkat i en storstad, säger hon.
Förutom kostnadsökningarna har arbetssituationen, löneläget och bostadsmarknaden på Gotland varit några av nackdelarna med att flytta hit. Men när Daniel fick jobb och hans pappa dessutom skulle sälja sitt hus i Visby, bestämde de sig för att köpa det.
– Det är ändå en känsla och en förhoppning om att livet kommer att bli lite bättre. Vi kommer få tillgång till ett lugnare liv med kortare avstånd. Det är inte lätt att få ihop en vardag med tre barn i Stockholm och två ganska krävande jobb, där vi båda reser i tjänsten och inte har någon uppbackning. Nu kommer vi hit där allting är närmare och inom cykelavstånd, på fem minuter kommer vi till båten, flyget, skolan, affären och familj som kan hjälpa till, säger Carina.
Carina och Daniel Fabregat utanför sitt nya hus i Visby, som de har köpt av hans pappa.
Sedan årsskiftet bor de här med sina barn Kajsa, Sonja och Nils.
– Vi fick in alla tre på Norrbackaskolan, där din mamma har gått och din mormor har varit lärare. Det är så fint att alla har en koppling, säger Carina och vänder sig mot Daniel.
– Du är ju rätt hemmakär och har alltid haft en romantisk bild av uppväxten i Roma, med farmor, farbror och kusinerna som bodde på samma gata.
Hans pappa har sedan husförsäljningen en lägenhet mittemot skolan, för att vara nära barnbarnen.
– Det är så fint. Jag är lite rörd nu när jag tänker på att han utgick från det. Min mamma och min syrra bor ju i Stockholm, men även om det är relativt korta avstånd till dem så har vi haft svårt att få till det och man har haft rätt uppbokade liv, säger Daniel.
– Vi har massa familj och massa vänner där, men minussidan är att vi aldrig träffar dem, tillägger Carina.
Paret Fabregat har funderat på att flytta ett tag och har valt mellan Spanien, där Carinas pappa kommer ifrån, och Gotland, där Daniel kommer ifrån. ”Så Visby vann över Barcelona”, säger hon.
Det är framförallt närheten, tryggheten och lugnet som har fått dem att flytta hit.
– Men frågan är om vi flyttade till Gotland eller om vi flyttade ifrån Stockholm, säger Carina och Daniel svarar att det nog är en kombination.
De kände båda att de behövde byta miljö.
– När man står på en skolgård eller sitter i en förort till Stockholm, där det är trångt och stökigt, så tänker man till. Är det här verkligen det bästa vi kan ge våra barn? För vems skull är vi kvar i det här ekorrhjulet som bara snurrar snabbare och snabbare, säger Daniel.
För honom handlar det om att ge barnen en annan uppväxt, men även att hitta tillbaka till det han en gång hade.
– Det som man en gång flydde ifrån, från lugnet och all tid man hade över, det är det man söker nu. Det har varit den största rädslan för mig att flytta tillbaka tidigare, att jag hela tiden har velat åka härifrån för att jag blir rastlös och vill att det ska gå snabbare. Men nu vill jag att det ska gå långsammare, säger Daniel.
Hittills känner han att tempot är lugnare, att det mesta finns närmare och att livet blir bättre.
– Men det är naivt att tro att livet blir enkelt bara för att man flyttar till Gotland, men jag tror att man kan räkna med att det blir lättare.