Gotlänningar fikar överlägset mest i landet, i genomsnitt åtta gånger i veckan mot fem för resten av landet. Helgdagar och lov är inget undantag. När jul och nyår bjuder på klämdagar passar ovanligt många på att ses och umgås på kafé.
– Man kan säga att det har varit ganska mycket. Dagen före julafton hade vi kö nästan ut i dörren klockan 11 – och sedan var det fullsatt fram till 17 hela dagen, säger Smilla Karlsson på Fiket utanför Österport och berättar att det är köer i stort sett varje dag.
Liknande tryck har Maja Arfvidson på Mirells haft, där hon menar att mellandagarna i år nästan har varit som på sommaren när det gäller antalet gäster.
– Vi har haft väldigt många stammisar som flyttat till fastlandet för att plugga. När de kommer hem tar de ofta med sig sina familjer och det kan bli stora beställningar, säger hon om den gynnsamma effekten av att en hemvändare kommer hem tillfälligt över julen och då tar med sig ibland fem personer eller fler för att fika eller äta lunch.
Även på Espresso House innebar den 23 december köer och fullsatt, och många av de andra dagarna har varit nästan lika bra.
– Det har varit intensivt och man märker att det är mycket folk på stan, säger Lea Mårderyd och blandar varsin islatte till mor och dotter Katrin och Astrid Ekdahl.
Att ses på kafé och kunna prata utan störande musik, dessutom betydligt billigare än på krogen, tilltalar båda två.
– Ibland går jag hit för att läsa en bok, för att få vara bland folk i ett avslappnat men ändå inte påträngande sätt, säger Katrin Ekdahl och berättar att hon hittills inte vågat testa den särskilda muggen man kan välja, med ett dolt budskap.
Den gröna muggen signalerar att man är öppen för att prata, även med okända, och att den som vill kan slå sig ner en stund medan man fikar.
– Jag tycker att det verkar mysigt och att det öppnar upp för samtal, det är värsta raggningsgrejen ju, säger Katrin Ekdahl och skrattar.
Stammisarna Ronny Svensson och Ann Enström behöver inga särskilda koppar på Siesta för att samtalet ska komma igång.
– Hans fru är min syster, vi har känt varandra sedan vi var klasskompisar på Solberga, säger hon och berättar att de båda har tidiga minnen av lokalerna på Österväg.
Ronny Svensson jobbade många år på den tiden då Konsumbagaren fanns på Östercentrum, fram till sena 1970-talet.
– När jag gick i skolan skolkade jag, för att få spela flipperspel här, avslöjar han nu, eftersom det med råge borde vara preskriberat.
Klasskamraten Ann Enström var under en lång period aktiv som politiker.
– När jag gick i skolan var jag här och plockade valnötter på trädet utanför. De skulle sedan fälla trädet och det räddades när jag satt i fullmäktige, säger hon.
Bakom disken på Siesta har Clas och Annette Möllerström med personal fullt upp. De har drivit stället ihop i 35 år.
– Sommaren brukar annars innebära rekordkassor, men det har det även varit ett par gånger nu i december, säger han och berättar att trycket vissa tider varit så stort att kunder vänt i dörren:
– Men de trogna stamkunderna kommer tillbaka när det har blivit lite lugnare.
Clas Möllerström är oftast på plats redan vid 07-tiden på morgonen, för att fika och läsa dagens tidning innan jobbet drar igång på allvar.
– Om jag skulle räkna om min arbetstid till åttatimmarsdagar fem dagar i veckan skulle mina 35 bli 70 år som jag har jobbat här, säger han.
Trots att trettonhelgen ännu inte har passerats, har semmelsäsongen redan smygstartat.
– Den äldre publiken vill gärna ha semlor, men det är kanske ingen ungdomsfikagrej. Min kollega på Norrgatt har kört semlor ett par veckor nu, så då måste jag komma igång, säger Clas Möllerström.
När skolorna drar igång igen och julledigheten är över räknar kaféerna med att ordningen återgår till det normala, med lite lugnare januari och februari.
– Vi kommer att ha öppet fyra dagar i veckan för att vi ska hinna återhämta oss. Men i år har vi faktiskt öppet nyårsdagen, det har vi inte haft förut. Vi hoppas på några barnfamiljer och de som inte varit ute och festat hela natten, säger Maja Arfvidson på Mirells.
Clas och Annette Möllerström har inga planer på att sluta, även om han fyller 72 i mars och hade kunnat gå i pension. I dörren växer köerna för ännu en dag med högsäsong och fikasugna.
– 35 år verkar lite ojämnt, och 40 år i branschen låter väl bättre. Jag har hantverkare här som är över 80 år och så länge man är frisk och kry, och visslar på väg till jobbet, är det ok, säger han.