På Gotland finns en av landets äldsta kvinnoföreningar: Fruntimmerssamfundet i Visby. Det bildades efter att några damer ur Visbysocieteten följt manssamfundet "De Badande Wännernas" arbete.
– De konstaterade att det behövdes något för flickorna, berättar Anja Andersson, som anslöt sig för över 50 år sedan.
Men samfundet är bra mycket äldre än så: Om två år firar de 200 år. Sedan starten år 1823 har de inriktat sig på utbildning, då möjligheterna för flickor att studera på den tiden var mycket små.
Samfundet öppnade snart en skola, där hushållslära och textilkunskap var i fokus. Skolan, som var belägen i hörnet av Biskopsgatan och Västra Kyrkogatan, levde kvar ända fram till 1967. När den lades ner såldes även skolhuset. Därmed fick de tillgång till en större summa pengar och i och med det bildades en stiftelse som skulle ansvara för tillgångarna.
Genom åren har stiftelsen delat ut nio miljoner kronor i stipendier till gotländska kvinnor som utbildar sig på eftergymnasial nivå.
– Stiftelsen gör verkligen en insats för gotländskor, konstaterar Anja Andersson.
Dessutom har samfundet gett omkring en miljon kronor i bidrag till bland annat samhällsnyttiga organisationer som kvinnojourer och Lettlandshjälpen, samt till kulturen genom till exempel Kammarmusikfestivalen, midsommarfirandet på Paviljongsplan och bidrag till boktryck av Gotlandica.
Precis som mycket annat har pandemin försvårat samfundets och stiftelens arbete. Men med efterlängtat vaccin i kroppen kunde ledamöterna Anja Andersson, Siv Langenstam, Anna-Britta Hoppe, Ingrid Boström, Inga-Märit Koehler och Anne Melin samlas i veckan. Efter mötet kunde de konstatera att 79 stipendiater ska få dela på 623 000 kronor.
– Så mycket har vi aldrig gett tidigare, det har varit bra tillväxt, konstaterar Anja Andersson.
– Vi brukar få oerhört många tack per mejl, det är jätteroligt. Och det känns extra bra i hjärtat att få bidra i dessa tider, säger Ingrid Boström.
I snart 200 år har Fruntimmerssamfundet verkat för att flickor och kvinnor på Gotland ska kunna utbilda sig och lägga grunden till sin egen framtid. I dag har samfundet 450 medlemmar.
– Medelåldern är hög, vi skulle vilja se en föryngring, säger Siv Langenstam.
– Vi hoppas på ett uppsving efter pandemin. Det fysiska mötet har blivit allt viktigare, säger Ingrid Boström.