Så borde allt ha sagts

Kommunikationsexperten Kent R Andersson har sett partiledarnas tal i Almedalen. För GA analyserar han här deras retorik och sätter betyg.

Betygsätter. Kent R Andersson är kommunikationsexpert och håller utbildningar i presentationsteknik. Här bedömer han partiledarnas tal i Almedalen. Foto: Joel Nilsson

Betygsätter. Kent R Andersson är kommunikationsexpert och håller utbildningar i presentationsteknik. Här bedömer han partiledarnas tal i Almedalen. Foto: Joel Nilsson

Foto: Joel Nilsson

Visby2010-07-10 04:00
Kent R Andersson arbetar till vardags med utbildning i presentationsteknik och kommunikation. På en sexgradig skala, där sex är högsta betyg, sätter han betyg på partiledarnas tal i Almedalen och analyserar deras retorik.

Fredrik Reinfeldt: 4 av 6
- Fredrik Reinfeldt har gjort en remake, det var kul att se hans förändring. Han var betydligt friare än vanligt, rörde sig över scenen och använde hela kroppen. Det var ett plus att han skippade talarstolen.
- Han använder sig mycket av logiska resonemang och målar upp hotbilder, men har inga egna visioner, vilket kan ge intrycket att han inte har så mycket att komma med.

Lars Ohly: 4 av 6
- Han försöker visa att han är regeringsduglig och rumsren, och har skippat slagorden. Lars Ohly har den bästa rösten av alla partiledare sedan Alf Svensson slutade. Han börjar långsamt och accelererar mot ett klimax, då kommer applåderna som på beställning.
- Han har samma svaghet som Göran Hägglund, att han både måste hålla sig väl med de gamla inbitna supportrarna och samtidigt visa sig rumsren inför bredare kretsar.

Jan Björklund: 2 av 6
- Han är klart sämst, åtminstone är han tråkigast. Talet är extremt manusbundet, publiken vet att de ska applådera när han vänder blad i manuset. Han är inte här och nu, det känns som att vad som helst kan hända ute i publiken och han skulle inte reagera.
- Han använder personliga berättelser som han tar avstamp i för varje ämne, men han gör det för regelmässigt och när det inte är självupplevt faller det platt.

Maud Olofsson: 3 av 6
- Hennes största fiender är hennes energi och hennes röst. Rösten är gäll och svår att lyssna på, och hon har samma tonläge hela tiden. Hon använder också pekfingret mycket, och det förstärker det tjatiga intrycket.
- Rent retoriskt är det dock bra, hon är engagerad och personlig.

Mona Sahlin: 5 av 6
- Det är det retoriskt bästa talet, absolut. Hon börjar med en vision, "I have a dream", och sedan kör hon ett gäng anaforer direkt efteråt, på temat "Jag vill ha ett samhälle som..." och där jublar publiken med en gång. Hon kör också med personliga berättelser, och det funkar alltid bra.
- Ett problem hon har är att hon kan låta lite överpedagogisk, så att folk kan känna sig dumförklarade.

Gudrun Schyman bäst
Kent R Andersson får ta en titt på fotona av honom själv som fotografen just tagit, och ger sig själv lite konstruktiv kritik. Han konstaterar att kroppsspråket är oerhört viktigt för att förstärka det man vill säga.
Vem har stått för det bästa utspelet i Almedalen?
- Det är Gudrun Schyman, med sin pengabränning. Det är den grej som slagit igenom mest. Den här typen av gerillamarknadsföring kan fungera för ett litet parti som står utanför riksdagen. Ett större parti hade inte kunnat göra något liknande.
Vem har varit den skickligaste debattören?
- Anders Borg. Han är extremt närvarande, spontan och avslappnad.

Fotnot: Vid intervjutillfället hade ännu inte Göran Hägglund, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson hållit sina tal.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om