Det var när Ann-Caroline Berglunds andra äktenskap tog slut 2009, som hennes resa mot en tidig pensionering och ett gott liv efter arbetslivet, började på allvar.
– Det blev startskottet. Jag kände att jag behövde se om mitt eget hus, förklarar Ann-Caroline Berglund.
Hon var ännu inte 50 år fyllda då, men förstod att det var dags att börja planera för framtiden.
– Jag miste både mina föräldrar när de var ganska unga, pappa var 58 och mamma 68, så jag visste att livet är kort. Och mamma slutade jobba när hon var 60 år, så det hade jag också med mig, säger Ann-Caroline.
Även om hon alltid har haft ordning på sin ekonomi, fanns det en del hon behövde göra för att kunna sluta jobba i förtid.
– Jag gick till min bank och bad om hjälp – "hur ska jag spara på bästa sätt?". Sen tog jag kontakt med en privatpensionsrådgivare och gick på fackligt informationsmöte om pensionen. Dessförinnan hade jag inte sparat något i privatpension, säger Ann-Caroline.
Hon gjorde också en kalkyl över alla sina kostnader och började spara.
– Jag toksparade så mycket jag bara kunde, säger Ann-Caroline.
Planen var att ha en ekonomi där hon stod på egna ben. Så blev det också, men hon gör det i gott sällskap. 2011 träffade Ann-Caroline värmlänningen Bosse Kristiansson och 2013 flyttade de ihop i hyresrätten på Gotenhofsgatan – i "Visbys blåaste hus".
– Han är en riktig äventyrare och det älskar jag, det sporrar mig, det jag har varit för feg för att göra förut dras jag med i nu. Vi har så sjukt kul ihop, säger Ann-Caroline.
När de träffades visade det sig snabbt att de båda älskade att resa och träffa folk. Redan första sommaren tillsammans gjorde de sin första resa, till Frankrike som blivit en favoritdestination. På den vägen har det fortsatt med två-tre resor per år.
– Vi började göra längre och längre resor. 2014 reste vi till Albanien, 700 mil, berättar Ann-Caroline.
Oftast tar de bilen på sina resor.
– Det är friheten, att du kan ta dagen som den kommer, ser det fantastiskt ut så kan vi stanna. Och så klart för att köpa med vin hem. Mat och vin är ju vår stora passion, säger Ann-Caroline.
I början skedde resorna sommartid, vid jul och påsk. Men när Bosse slutade jobba 2018, började nedräkningen till ett friare liv även för Ann-Caroline. Helt okomplicerat var det dock inte. Ann-Carolines årskull, födda 1961, hamnade i kläm när pensionssystemet gjordes om och gränser för när de tidigaste kunde börja ta ut pension flyttades fram flera gånger.
– Jag bestämde mig för att sluta vid 60 ändå, fast jag i princip fick avlöna mig själv i tre år istället för i ett år.
Den 26 februari 2021, lite drygt två månader innan sin 60-årsdag, gjorde Ann-Caroline sin sista arbetsdag. I över 40 år hade hon då jobbat på Gotlands Tidningar, senare Gotlands Media, i huvudsak som annonssäljare och biträdande försäljningschef.
– Det var väldigt ovanligt med kvinnliga säljare när jag började, jag tror att jag var bland de första på Gotland, säger Ann-Caroline som alltid lagt ner själ och hjärta i sitt jobb.
– Jag har ju älskat mitt jobb. Drivkraften har varit att hjälpa andra, jag har älskat mötet med människor.
Men det finns ju så mycket mer, resonerade Ann-Caroline.
– Vi ville kunna resa, träffa barn och barnbarn mer, njuta av livet och inte bara jobba. Jag är ju en livsnjutare och vill kunna ta dagen som den kommer.
Somliga hade skrockat och undrat hur det skulle gå, vad skulle hon fylla sin tid med och skulle hon och Bosse inte nöta på varandra om de gick hemma hela dagarna båda två?
– Jag hade ju preppat för att lämna över i typ två månader. Det var en lättnad, men hjärnan går ju på högvarv så det tog nästan tre månader innan hjärnan och kroppen gick ner i varv.
Nu har snart två år gått och Ann-Caroline njuter av sin nya vardag. I förra veckan kom hon och Bosse hem från en fyra veckor lång resa i Botswana och Namibia.
– Anledningen till att vi åkte var att Bosses dotter skulle gifta sig där, i huvudstaden Gabarone. Först firade vi nyår där och sen var det bröllopsförberedelserna och bröllopet. När de andra svenskarna åkte hem så åkte vi på road trip. Vi fick inte tag i någon bil med fyrhjulsdrift så vi fick välja lite andra vägar än vad vi hade tänkt och det var anledningen till att vi kom till Namibia och Okavangodeltat, berättar Ann-Caroline.
Under resan har de fått se lejon, flodhästar, noshörningar och giraffer.
– Vi upplevde en massa äventyr och personliga möten. Som när vi fastnade i gränskontrollen på väg in i Namibia, det var en massa stopp och blanketter som vi skulle fylla i. Då hjälpte en kvinna från Angola oss. Men sen när vi skulle betala så skulle vi göra det i lokal valuta, det hade vi inte och kortmaskinen fungerade inte. Vi skulle bli tvungna att åka tillbaka, ta ut pengar och sen göra om allt igen, men då var kvinnan från Angola så schysst så hon betalade för oss. Det mötet var så himla häftigt.
Efteråt sammanstrålade de med kvinnan och hennes sällskap på en bensinmack och de kunde betala tillbaka pengarna.
– De hade bråttom till ett bröllop, hon fick mina kontaktuppgifter men jag hann inte ta hennes, säger Ann-Caroline.
Resan gav paret, som annars mest bilat i Europa, mersmak.
– Det blir nog inte sista gången och vi har Bosses dotters svärföräldrar där.
Under sina resor har de stiftat nya bekantskaper.
– Vi har fått goda vänner i Slovenien, Katalonien, Belgien och Frankrike. Vi kör videosamtal med dem ofta och hälsar på när vi kan, säger Ann-Caroline.
Bara en vecka sedan de kom hem från den senaste resa, har planerna på nästa redan börjat ta form.
– Vi har börjat planera för Italien eller England. Italien har vi varit mycket i men England skulle vi ha gjort sommaren 2020, vi skulle ha rest runt en månad i England och Skottland men så kom pandemin, säger Ann-Caroline och berättar om hur resmålen kommer upp:
– Ibland är det bara en spontan feeling, eller så har vi sett något på tv som verkar intressant, eller tittat på kartan. Polen älskar vi, vi har varit där kanske tio gånger.
Paret reser också en hel del inom Sverige. Bosse och Ann-Caroline har sex barnbarn vardera, alla bosatta på andra sidan Östersjön från Stockholm ner till Göteborg.
– Vi har en almanacka som vi sitter med dagligen för att hinna med allt. Nu när färjan har blivit så dyr så blir det turné, säger Ann-Caroline.
Varje år tar hon med sina två döttrar Denise och Sandra på en mor- och dotterhelg.
– Det är deras julklapp från mamma. Det vet jag också har inspirerat andra.
De spenderar också en hel del tid i Bosses sommarstuga i Bålsta. En enkel sommarstuga, vid en sjö, visserligen med indragen el men utan vatten och avlopp.
Även på hemmaplan ser de till att ta vara på det goda i livet. Livsnjutarna, Rolandz flickor och Tisdagsgänget, är alla sällskap som Ann-Caroline återkommande träffar.
– Vi älskar att bjuda hem folk hit och till Bosses vinkällare i Liljehornska huset, säger Ann-Caroline.
Den som följer henne i sociala medier har genom åren fått se Bosse duka upp den ena fantastiska måltiden efter den andra.
– Jag har nästan glömt bort hur man lagar mat. Bosse lagar maten och jag bakar matbröd och sånt, skrattar Ann-Caroline.
Det blev ett drömliv, livet efter arbetslivet.
– Vi har det väldigt bra. Jag märker både på Instagram och Facebook att vi inspirerar andra. Folk hör av sig när de ska ut och resa och vill ha tips och många inspireras också av maten, berättar Ann-Caroline.
Men det kom inte gratis, det krävde både engagemang, planering och sparsamhet.
– Uppmaningen, om man ska vara lite hård, är att spara till sin pension och se över hur det ser ut framåt. Sätt dig in i hur pensionen funkar, det kan låta tråkigt men det är en livsinvestering. Jag förstår att inte alla kan göra det, men jag tror alla kan undvara några kronor.
Ett rikt liv behöver inte heller vara kostsamt.
– Fast vi äter så mycket god mat så har vi ett väldigt lågt matkonto. Bosse är ekonom och han handlar all mat. Jag har dragit ner på mycket också, jag går inte till frissan lika mycket och jag köper inte så mycket nya kläder längre, jag sliter på det jag har, säger Ann-Caroline.
För henne blev sorgen över att förlora sina föräldrar i någon mån också en förutsättning för det liv hon nu lever.
– Det är tråkigt att jag miste mina föräldrar så tidigt, men det har också gett mig chansen att sluta jobba tidigare.