”Vi försöker att anpassa vår rekrytering så att det framgår att kön inte spelar roll när vi söker brandmän. Allt handlar om lämplighet”, säger Maria Tsakalou, personalsamordnare och rekryteringsansvarig inom räddningstjänsten på Gotland.
Att påstå att brandman är ett mansdominerat yrke är ingen underdrift, och enligt statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, så var endast sju procent av alla brandmän i landet, både hel- och deltid, kvinnor. På Gotland finns 130 stycken så kallade räddningspersonal i beredskap, RiB, och av dessa är tio stycken kvinnor.
– Antalet kvinnliga brandmän ökar kontinuerligt här på ön, men det sker långsamt, och det är fortfarande svårt och segt att rekrytera kvinnliga brandmän, säger Maria Tsakalou, personalsamordnare och rekryteringsansvarig inom räddningstjänsten på Gotland.
Varför är det så tror du?
– Dels att man som kvinna kanske inte är helt insatt i vad det innebär att vara brandman, och dels tror man kanske att det finns kvar en viss machokultur och jargong inom yrket. Min bild är dock att den där jargongen inte finns här på Gotland.
På brandstationen i Visby arbetar totalt 50 personer. Av dessa är fyra kvinnor, varav två har administrativa arbetsuppgifter och två är heltidsanställda brandmän. En av de sistnämnda är alltså 26-åriga Samanta Bartah.
Hennes nyfikenhet för yrket väcktes redan under en praktikvecka när hon gick i nian i hemstaden Tibro i Västergötland för lite mer än tio år sedan.
– Då var jag på en brandstation, och där fick vi bland annat prova på att krypa i en rökdykningsbur samt släcka med pulversläckare. Där väcktes något, och jag sökte även till en räddningslinje som fanns på gymnasiet. Tyvärr lades den ner innan jag hann börja, säger hon.
Istället blev hon undersköterska, vilket hon arbetade som under ett par år innan hon under en semester på Gotland för ett antal år sedan på eget initiativ gjorde ett besök hos brandmännen på brandstationen i Visby. Efter det sökte hon mer eller mindre omgående den tvååriga utbildningen SMO, skydd mot olyckor, som krävs för att bli brandman.
– Efter utbildningen fick jag jobb här, och här har jag varit i nästan 2,5 år nu. Det här är ett jobb jag verkligen är stolt över, och jag trivs otroligt bra med att vara brandman.
”Jag känner mig absolut respekterad av de manliga branmännen, men varken mer eller mindre än någon annan. Jag vill vara en kollega som alla andra”, säger Samantha Barath, en av två kvinnliga heltidsanställda brandmän på Gotland, samt öns första kvinnliga räddningsdykare.
Men inte nog med att hon alltså är en av få kvinnliga brandmän på ön så är hon sedan bara någon vecka tillbaka även Gotlands första kvinnliga räddningsdykare.
– Jag har alltid trivts i vatten, älskat att dyka och vara mer under ytan än ovanför. Så drömmen att bli räddningsdykare har funnits ända sedan jag blev brandman, så när jag valdes ut och fick frågan från den dykansvarige här så fanns det ingen tvekan.
Utbildningen för att bli räddningsdykare är åtta veckor lång och en av de tuffaste man kan genomgå inom räddningstjänsten. Samantha berättar att utbildningen genomfördes i Stockholm, och att den har sin grund inom Försvarsmakten.
– Det märks genom att det är mycket ordning och reda. Under de första dagarna hade vi vattenfys vid ett regemente, och då var det mycket simning, mycket trampa vatten och att lära sig att hitta lugnet i svåra och ansträngande situationer. De som håller i utbildningen vill se att man är envis och uthållig.
För att bli räddningsdykare måste man genomgå en åtta veckor lång utbildning. För någon vecka sedan genomförde Samantha Barath sitt examinationsdyk, och är nu färdig räddningsdykare.
Sedan några veckor är Samantha Barath tillbaka på brandstationen i Visby, nu som färdigutbildad räddningsdykare.
– Det känns verkligen stort, dels för att jag drömt om det här, och dels för att det är en prestigefylld utbildning som jag nu har gått och klarat av.
Du säger att du alltid trivts i vatten, men som räddningsdykare antar jag att man kan möta ganska otrevliga saker där nere under ytan. Hur tänker du kring det?
– Som undersköterska och brandman har jag stött på hemska saker förut, som döda människor exempelvis. Så den mentala delen har jag sedan innan. Under utbildningen har vi även gjort insatsdyk, så man har fått testa på hur det är att dyka med ett rejält adrenalinpåslag.
”Jag hoppas att det jag har åstadkommit kan inspirera någon annan”, säger 26-åriga Samantha Barath om uppmärksamheten hon fått sedan hon blev klar som öns första kvinnliga räddningsdykare.
Maria Tsakalou säger att man som arbetsgivare är stolta över Samanta Barath och det faktum att hon nu är öns första kvinnliga räddningsdykare. Huvudpersonen själv har inte lagt så mycket vikt vid just detta, men säger att hon ser det som en "rolig och hedersam grej", och att hon hoppas att hon kan fungera som en inspirationskälla.
– Jag själv följer mycket kvinnliga brandmän i sociala medier och inspireras av dem, så jag hoppas ju att det jag har åstadkommit kan inspirera någon. Det vore kul om nyfikenheten för det här yrket kan väckas hos någon som läser om det här.