Många är det som noterat den jättelyftkran som används vid byggandet av bostadsrätter på det gamla Signalen-området i Visby.
Förskolebarn och pensionistgubbar – och även de däremellan, i arbetsför ålder – iakttar dagligen arbetet med stora ögon.
Jo, skrattar såväl Kent Lind som Patrik Lindkvist, projektchef på Peab:
– Det är många som är intresserade av vad vi håller på med här.
Jättekranen har sin ordinarie hemvist i Stockholm, men är inhyrd för Signalen-bygget. Den kom till Visby med färja, lastad på sju stora trailers.
Nu är den hjärtat på byggarbetsplatsen. Utan den…ja, då vete tusan hur det skulle gå.
– Vi lyfter det mesta, säger Kent Lind. Just nu är det främst väggformar som väggarna gjuts i. Det är första lyften varje morgon.
För närvarande styrs den i huvudsak från marken, bara ett par gånger i veckan tar Kent den lilla hissen till hytten i höjden. Annat blir det sedan, då huset börjar växa.
– Då sköts allting därifrån, säger han.
Okej, låt oss nu nörda lite, för du som läser har ju också undrat, eller hur?
Jo, själva krantornet är, som det är byggt nu, 46 meter högt. Det monteras ihop bit för bit, där varje del lyfts på plats av en inhyrd mobilkran.
Själva armen sätts samman på marken, lyfts också den av mobilkranen och monteras på plats där uppe, högt ovan jord. Krokhöjden är 41 meter och armen 65 meter lång.
Tidigare användes kranen vid bygget på Korpen, där var krokhöjden 25 meter och armen 55 meter lång.
Kent Lind har arbetat som kranförare sedan 2017. För att han ville, och då gav Peab honom såväl möjlighet som utbildning.
– Jag gillar att köra maskiner. Lastmaskiner, teleskoplastare, nu ville jag prova det här. Det är verkligen kul. Oftast, men inte när det blåser.
Då kan hela kranställningen gunga till och armen – den som lyfter tre ton ute vid spetsen och tolv ton som mest – kan driva i väg och vara svår att få stopp på.
Max 21 sekundmeter är tillåtet, men från tolv sekunder och uppåt är det kranföraren som avgör huruvida det ska köras eller ej.
– Så man har lite makt över bygget, skrattar han, Kent Lind.
Men du, att ha jobbet i en liten hytt 50 meter ovan jord, hur är det?
– I början var jag lite höjdrädd, så egentligen är det märkligt att jag ville dit. Men det går över. Man vänjer sig.
Från kranens topp syns hela Visby, utsikten är hänförande. Precis som alltid från ovan.
Som att sitta mitt i en kartbok; där löper Stenkumlaväg, där borta ligger Södervärnskolan, och där, kolla där, Gutavallen och sedan domkyrkans torn och långt där bortom: Snäck-huset.
Och om vi vänder oss, ser åt andra håll: De nybyggda husen på A7-fältet och söderut: Gråboväg här närmast och sedan Visborgsområdet och långt där borta…jo, ta mig tusan, är det inte Afrika!
Det gamla Signalen-byggnaden revs under vintern för att ge plats åt tre hus med sammanlagt 60 lägenheter i bostadsrättsföreningen Ordboken.
Allt gammalt är nu borta, nu pågår endast nyproduktion.
Patrik Lindkvist, projektchef:
– Vi håller på med källardelen och det som ska bli parkeringsgarage. Det ska vara färdigt till semestern i början av juli.
Därefter ska bjälklaget till markmiljön läggas och sedan ska det gjutas stommar fram till december. I september 2022 ska allt vara klart.
En helt annan sak. Smaklösa. Låten "Boge-Benny" berättar om en kille som fått rejält med stryk en afton på stan.
Faktiskt en så rejäl hurring att "jag fick se Visby från ovan i kväll".
Han också, alltså. Som en parentes, bara.