Det är lördag. Det är lördag, och det är sommar, och lugnet har lagt sig över Bingeby. Något barn på cykel i fjärran. Någon rökare på en balkong. Någon farfar på en bänk.
Käthy Lyander sitter utanför sin lägenhet, på nedre botten på Bogegatan i Visby. Läser en tidning och har det skönt. Bengt Lyander sitter också där, fast bara emellanåt. Det är något som lockar på tv:n inne i vardagsrummet.
– Det är ett bra område att bo i det här, säger Käthy. Levande. Nära stan. Och underhållet sköts perfekt, så vänlig och tillmötesgående personal, man blir förundrad!
Lägenheterna som Gotlandshem rår om byggdes i början av 1960-talet. Av ingen mindre än Bengt Lyander själv.
– Jag var lärling då, och var med och byggde lite grann här, berättar han.
Bengt och Käthy har bott i området sedan 1989. Först i en trea, och sedan sonen lämnade boet i tvåan med uteplats.
– Nu har de restaurerat också, ljusat upp. Rensat nere i parken. Det är bra för dem som har små barn, säger Käthy, och pekar ner mot den lummiga lekplatsen mellan huslängorna.
Sommar i Bingeby har dock inte alltid inneburit lugn och ro. Tidigare var det vanligt att grannarna hyrde ut sina lägenheter, och då blev det ofta stökigt.
– Inte för att jag missunnar folk att ha kul, men det kan ju bli för mycket, säger Bengt. Men nu hyr folk inte ut så mycket längre.
– Ett hus ska vara levande, folk måste få skratta och vara glada, fortsätter Käthy, när Bengt reser sig och går in till tv:n igen.
Käthy tror att folk var mer isolerade i sina lägenheter förut, att man interagerar mer nu, att det har förändrats till det bättre. I hennes område är sammanhållningen god, tycker hon. Man pratar med varandra, umgås.
– Vi brukar spela boccia med grannarna, leka med barnen…
– Men inte på lördagar, fyller Bengt i, nu tillbaka från vardagsrummet. På lördagar följer jag V75. Och det gick bra i första loppet i alla fall.