”Blå station” kallas den i folkmun, den gamla järnvägsstationen mitt i Visby som byggdes 1878. Här har människor genom åren stigit på och stigit av.
Först var den spindeln i det gotländska järnvägsnätet, sista tåget avgick i september 1960. Därefter var det busstation under en period.
I dag är det ett hus fyllt av företagande, för närvarande finns nio verksamheter under dess tak.
Uno von Corswant köpte den ståtliga fastigheten i tidigt 80-tal och drev där bland annat sin byrå Bild&Reklam, vilken var Gotlands första reklambyrå.
Han totalrenoverade och gav huset dess blå färg från att tidigare varit gult.
…och så gick åren och Uno hade, säger sönerna, planer på att sälja. Men döden kom emellan, Uno avled den 22 februari 2022, 72 år gammal.
I dag har Jacob och David, som båda bor i Stockholm, bestämt sig för vad de ska göra med ”Blå station”:
– Det ska bli en mötesplats, en knutpunkt för mat, kultur, historia och samtal i pappas anda. Vi har massor av idéer!
Det blev för emotionellt att sälja huset, vilket de ett tag funderade på. Och de ville verkligen inte riskera att det skulle blåsas ut och förvandlas ”till något Scandic-hotell”, som de uttrycker det.
– Vi har ju faktiskt bott här ett tag, på andra våningen, precis när pappa köpt stationen. Med tanke på det blev det ännu svårare att göra sig av med huset, säger David.
Istället har de nu börjat renovera de 60 fönstren och har visioner för hur omgivningarna ska komma medborgarna till del.
– Det byggs överallt här omkring, den här platsen med sin skulpturpark blir en oas i allt det nya. Tanken är att sätta upp mer belysning och ge plats för umgänge och mat.
Sundar Tamang har i sju år serverat nepalesiska momos ur sin matvagn intill stationen.
Till våren, sommaren hoppas bröderna ha fler foodtrucks på plats och fler fasta sittplatser.
Varför inte i den skulpturpark som skapades 2016 efter en idé som Uno och hans livskamrat Marita Enekvist fått under en av sina många resor utomlands, i detta fall till danska Hornbaek.
De för även dialog med Region Gotland om möjligheten att anlägga 30 meter räls och ställa dit ett par tågvagnar, en ordentlig blinkning till historien.
– Och då ska den som vill kunna sätta sig i vagnen och äta sin mat, säger de.
Kanske kan det skapas ett konstkafé, funderar de också. Deras far var passionerad konstnär och lämnade hundratals tavlor efter sig.
– Och varför inte upplåta den gamla väntsalen till olika utställningar.
Målbilden är tydlig, visionerna många, men deras absoluta vilja är att platsen ska vara till för alla. Att kunna sitta där en stund för reflektion och avkoppling.
– Det pappa fasade för mest var att bli ihågkommen som snål, så vi vill göra det här i hans anda och göra det till en plats för alla.
Till sist lite järnvägshistoria. Järnvägen på Gotland invigdes av kung Oscar II den 10 september 1878. Den hade kostat sina modiga slantar att bygga: 1 175 716 kronor och 67 öre.
Så småningom utökades smalspåret till ett slags gotländsk stambana sträckande mellan Lärbro i norr och Burgsvik i söder, med Roma som viktig knutpunkt.
Med tiden kom järnvägsnätet också att innefatta spår till Hablingbo, Rone och Slite.
1947 köptes järnvägen av staten och kom då att införlivas i Statens järnvägar. 1960 gick det sista persontåget på Gotland och en 82-årig epok gick då i graven.