Familj och vänner är ofta här för att se till graven, tända ljus och byta ut blommor.
”Bortgången av ett barn är nog det värsta som kan hända för de allra flesta av oss. När man förlorar sitt barn finns det ingenting som kan läka, ingenting som kan göra det bra igen. Att ha en gravplats för sitt barn dit man kan gå och prata och fixa fint är en liten och klen tröst, men ändå en tröst.”
Så inleds ett mejl som Helagotland fick härom dagen. Mejlet var skrivet av Wilma Eriksson som är nära vän till en familj vars sexårige son hastigt gick bort förra året. Wilma ville berätta om vad hon, familjen och vänner upplevt på Norra kyrkogården där Liam ligger begravd sedan 16 november.
– Det kom besökare varje dag efter begravningen. Familjen såg till att vissna blommor byttes ut och att det alltid brann levande ljus på graven. Men en dag var alla blommor och ett hjärtformat blomsterarrangemang borta. De hade städats bort, berättar Wilma och fortsätter:
– Det var svårt att förstå eftersom det på gravarna alldeles intill ligger kvar vissna blommor och ljus som brunnit ut för länge sedan.
Familjen tog kontakt med kyrkogårdsförvaltningen och fick en ursäkt och ersättning för det bortplockade hjärtformade blomsterarrangemanget.
Efter detta städades inget mer bort utan familjen fick i lugn och ro sköta om den graven. Men så i januari köpte anhöriga en liten hjärtformad svart fågelmatare som hängdes upp i ett körsbärsträd alldeles bakom gravplatsen.
I trädet bakom graven hängde familjen en hjärtformad fågelmatare som plockades bort. Enligt bestämmelserna får man inte placera något utanför gravytan.
Fågelmataren fick inte hänga i trädet särskilt länge utan strax hade den flyttats till gravens kors. Eftersom kyrkogårdsförvaltningen sagt att man har problem med rådjur hängde familjen åter upp fågelmataren i trädet så att rådjur inte skulle lockas till platsen. Men snart satt mataren på korset igen och så fortsatte det tills mataren en dag var bortplockad.
– Tanken var att han skulle få ha lite fågelkompisar på platsen. Eftersom det finns ett större fågelbord i närheten tänkte vi att en liten hjärtformad fågelmatare vid graven inte skulle störa, berättar Wilma.
I februari samlades familj och vänner vid graven för att fira att Liam skulle ha fyllt sju år. Man sjöng och tände ljus. I korset på graven satte man fast två ballonger, en formad som en dinosaurie och den andra formad som en sjua. Morgonen därpå var ballongerna borta.
– Tanken var aldrig att ballongerna skulle sitta kvar länge, några dagar kanske. Men de fick inte vara kvar ett dygn ens. Det är svårt att förstå eftersom jag sett att det ligger snusdosor och ölburkar på en annan grav. Just nu känns det bara ledsamt. Man försöker göra fint och så plockas saker bort, säger Wilma som besöker graven minst en gång i veckan.
Wilma visar en mobilbild på ballongerna som prydde Liams grav innan de försvann.
Liams mamma, Maria Isgren, berättar att hon inte har haft någon energi till att ta en ny kontakt med kyrkogårdsförvaltningen efter samtalen man hade kring de bortstädade blommorna efter begravningen.
– Jag tycker att det är så sorgligt, det som händer på kyrkogården. Inte för att jag bryr mig, men det ser faktiskt helt bedrövligt ut på andra gravar runt omkring. Det är uppätna blommor och ingen som tänder ljus. Så om de städar vid Liams grav, varför städar de inte vid gravarna intill?, säger hon.
Vad som gäller vid en grav är en fråga som inte är helt enkel att besvara. Förutom vissa allmänt hållna regler är det varje enskilt pastorat som sätter upp reglerna för församlingens kyrkogårdar. Det kan också finnas olika regler inom olika kvarter eller områden på en och samma kyrkogård.
– Regler och bestämmelser finns för att ingen ska ta illa upp när man går på kyrkogården. Här ska alla trivas, oavsett religionsåskådning. Vi som förvaltning måste hitta en gyllene medelväg som kan gynna alla, säger Rose-Marie Ederlöv, kyrkogårds- och fastighetschef vid Visby domkyrkoförsamling.
Hon fortsätter:
– Det är en svår uppgift för vi är alla människor och det som är rätt för dig, kanske inte är rätt för mig.
Rose-Marie Ederlöv har undersökt vad som kan ha hänt i just det här fallet på Norra kyrkogården. Hon berättar att graven ligger i ett traditionellt kistkvarter och här plockar personalen inte bort saker om det inte finns ett skötselavtal.
– Det enda tillfället när vi plockar bort blommor från gravarna är efter en gravsättning då blommor från ceremonin har lagts ut på graven. Dekorationerna får ligga upp till en vecka eller så länge de ser fina ut. På Norra kyrkogården har vi tyvärr ett stort problem med rådjur som ofta äter upp blomsterdekorationer, vilket troligen hände i det här fallet. Men här pratade ju familjen med oss om och fick ersättning för att köpa ett nytt liknande hjärt-arrangemang.
Wilma Eriksson pysslar vid graven. Hon är här minst en gång i veckan.
Rörande den lilla fågelmataren så får inget placeras utanför gravplatsen. Hur stor gravplatsen är ska finnas angivet i ett gravbrev. Inte heller bakom gravstenen får något placeras. All yta utanför gravplatserna är allmän yta som tillhör och sköts av kyrkogårdsförvaltningen.
– Det finns också ett säkerhetstänk i det; att allmänheten ska kunna röra sig obehindrat utan att det ligger saker överallt, säger Rose-Marie.
Så fågelmataren plockades bort för att den var placerad utanför gravytan i det här fallet?
– Ja, den satt i församlingens träd och det finns bestämmelser om att stävja sådant. Det finns exempel på kyrkogårdar där man fått problem med att hela träd har varit belamrade med teckningar, ballonger och annat som besökare har haft svårt för. Men fågelmataren finns hos oss och familjen får gärna hämta den.
Enligt Rose-Marie är det inte någon från förvaltningen som har plockat bort ballongerna. Efter incidenten med blomsterarrangemangen som plockades bort efter begravningen har personalen varit väldigt noga med att inte röra något inom gravytan, säger hon.
– Det skulle kunna vara andra som har tagit illa vid sig och plockat bort dem, men det lär vi tyvärr aldrig få något svar på.
Det har skett en utveckling på kyrkogårdarna. Det som var otänkbart för 50 år sedan är mer accepterat i dag och det som känns märkligt i dag kanske kommer att kännas naturligt om 50 år.
– Det är svårt med den gyllene medelvägen som alla kan vara okej med. Samhället ändras ju och det gör även våra kyrkogårdar och det är bra att få andras åsikter för det är ju något vi kan arbeta med. Vi tar också gärna emot samtal om man har frågor kring en grav. Det är ju det vi finns till för; att svara på frågor som kan dyka upp, avslutar Rose-Marie Ederlöv.