Senapsskörd i Tholo Guan.
Det är en timme kvar till öppning när Sundar Tamang glider in med sin foodtruck på parkeringen vid Blå huset i Visby. I passagerarsätet sitter hans bror Resham som kom till Gotland för åtta månader sedan, enbart för att hjälpa till med matvagnen.
– Han tycker det är lite spännande, han hade aldrig varit i Europa tidigare, berättar 38-årige Sundar.
Sundar och Resham Tamang kommer från byn Tholo Gaun i Nepal. Byn, som består av omkring 300 invånare, drabbades hårt av det jordskalv som skakade landet år 2015. Då skrev GT en handfull artiklar om tragedin eftersom Sundars fru, gotlänningen Sofia Gardarfve från Vibble, lyckades engagera gotlänningarna i byns öde. Bland annat arrangerades en stödkonsert på Nunnan, där Sundar jobbade vid den tiden. Tack vare folkets stöd har de sakta men säkert kunnat bygga upp husen i byn på nytt.
– Det har gått bättre än vi trodde, alla är så positiva. Men det tar lite tid att bygga upp 75 hus, konstaterar Sundar.
Sundar Tamang under ett byggmöte i Nepal, efter jordskalvet 2015.
Det var för 14 år sedan som nepalesen Sundar Tamang träffade Vibblebon Sofia Gardarfve. Han arbetade då på en restaurang i Malaysia, som Sofia besökte.
– Det sa bara klick. Jag stod och pratade med henne i nästan två timmar, med händerna fulla av disk. Jag fick så ont i ena armen! Jag kunde inte röra den efteråt, säger han med ett skratt.
Det uppstod dock inte samma blixtförälskelse i Gotland. Första gången han klev iland på ön var en snöruskig vinter 2009. Hela Gotland låg i dvala.
– Det var katastrof, det hände ingenting, jag såg inga människor – bara snö, minns han.
Sedan några år tillbaka står Sundars matvagn vid Blå huset i Visby. Fastighetens tidigare ägare, Uno von Corswant, avled hastigt tidigare i år. ”Jag är verkligen tacksam över att jag träffade Uno, han var så snäll som fixade all för mig. Jag är så ledsen att han dog.”
Sundar gav Gotland en chans till på sommaren. Då förstod han tjusningen med ön i Östersjön, 600 mil från hemlandet.
Så han blev kvar, kan vi konstatera. Men han tog en del av Nepal med sig till Gotland i form av ”momos”, som är nepalesiska dumplings.
– Var du än går i Nepal serveras det momos. Det den vanligaste formen av gatumat. De är lätta att äta, det är inget krångel.
För fem år sedan serverade Sundar sina första momos i sin rödvita matvagn, som svärfar Kjell Gardarfve ordnat med.
– Jag har fått så mycket hjälp, jag är så lyckligt lottad. Det är tack vare alla jag har bakom mig som jag vågat göra det här.
Sundar Tamangs matfiliosofi är att om han inte kan servera maten till sina barn, kan han inte heller servera den till sina gäster.
Hans dåvarande chef Vasilis Kanellos på Nunnan sade att ”jag tror att du kommer att lyckas, gubbe” och det var bränsle nog för att Sundar skulle våga kasta sig ut.
– Han hjälpte mig jättemycket och gav mig saker, i början hade jag inte ens ett kylskåp.
Starten för ”Sundars momos” var lite knackig, konstaterar han så här i efterhand.
– Ingen förstod vad momos var.
Då började Sundar att ge bort mat gratis, så att de försiktigt nyfikna fick testa den nepalesiska rätten.
– Jag sa åt dem att om smaken sitter kvar i munnen får ni komma tillbaka. Och det gjorde de.
För fem år sedan öppnade Sundar Tamang sin matvagn ”Sundars momos”. ”Jag blir fortfarande nervös. Även när jag serverar mina stammisar blir jag det. Sedan ser jag att tallriken är tom och då blir jag lite lugnare.”
År 2019 lossnade det för Sundar. Efter det har hans matresa på Gotland gått som på räls.
– När man har blivit nummer ett på något kan man inte bli nummer två, då måste man hålla i det. Så nu när det går bra måste jag gasa, inte bromsa. Det är både spännande och läskigt.
Trots att Sundar lyckats skapa en lojal kundkrets under sina fem år med matvagnen vågar han inte slappna av.
– Jag blir så nervös. Även när jag serverar mina stammisar blir jag det. Sedan ser jag att tallriken är tom och då blir jag lite lugnare.
En momo görs på vetemjöl med hög glutenhalt och är lite tjockare i konsistensen än en kinesisk dumpling. Varje momo görs för hand av Sundar själv, eller hans bror Resham.
Drömmen är, berättar Sundar, att öppna en fysisk restaurang och sedan ha några matvagnar på sidan om. Han skulle också vilja sälja sina momos i matbutiker. Energi råder det ingen brist på, tiden däremot räcker sällan till. I juli förra året gick Sundar och lade sig klockan 23 och klev upp igen klockan 01 för att hinna med.
– Jag tog en kaffe eller te, sedan var det bara att rulla, rulla, rulla.
Resham och Sundar Tamang kommer från den nepalesiska byn Tholo Gaun, som drabbades av jordbävningen 2015. Sakta men säkert byggs deras hemby upp igen.
En vanlig vecka under lågsäsong lagar Sundar och brodern Resham 10 000 momos. Under sommaren blir det 2 000 om dagen. Förra sommaren blev för intensiv. Då fick Sundar så pass ont i höger pekfinger av att tvinna alla momos att han tvingades bromsa lite.
Men Sundar låter inte förra sommarens slit stoppa honom i år – han ska nämlien expandera med en till matvagn. Om allt pappersarbete går som de vill öppnar de vagn nummer två hemma i trädgården i Vibble i mitten av juni.
– Min fru och hennes syster kommer att hjälpa mig, säger han tacksamt och fortsätter:
– Jag blir lite emotionell av tanken på vilken fin familj och vänner jag fått på Gotland. Jag har verkligen hamnat rätt, jag har sån tur.