Den 15 januari i år flyttade familjen Björ från Falun till Visby. Mamma Maria fick jobb på Försäkringskassan på Gotland och barnen ställdes i dagiskö innan jul.
- Poppy fick en plats på förskolan Storken vid Vallgravsgatan, men Ludvig blev utan, berättar pappa Johan Björ som är föräldraledig i stället för att jobba.
Han förklarar att som jobbsökande måste man ha barnomsorgen ordnad för barnen, det är ett måste från varje arbetsgivare.
Efter ett planeringsmöte med rektorerna fick Ludvig en plats vid förskolan Väduren. Den öppnades i januari i en tidigare flygvapenlokal på P18-området och dit var det tänkt att barn från Södra Visby och Västerhejde skulle tas emot.
- Vi hyr en bostad i innerstaden, Väduren ligger åt ett håll och Storken åt ett annat. I augusti ska Ludvig skolas in igen och då på Storken. Det är bra att båda barnen får gå på samma förskola, men det känns inte bra att lille Ludvig, ska behöva skolas in två gånger på kort tid, säger Johan.
Köproblem
Johan och Maria träffades på Gotland när de båda studerade vid högskolan. De har stått i bostadskö på Gotland i 6,5 år och visste att de ville flyttade tillbaka när de fick jobb på Gotland.
- Vi hade räknat med att få både boende och barnomsorg, men det visade sig vara svårt. Nu har vi barnen placerade på två olika dagis utanför murarna och vi bor i ett hus, som vi hyr i andra hand i väntan på något eget, säger Johan.
I Bro bor familjen Anna och Gustav Malmborg med barnen Alvin, 4 och Viktor, 1. Storebror har en förskoleplats i Väskinde, men hur det blir för lillebror är oklart. Tiobarn i upptagningsområdet har förtur på grund av flytt från andra placeringar.
- Viktor är född i december 2009 och köar för en småbarnsplats i Väskinde till hösten. Vi hoppas få en plats där, men har inte fått något besked, säger pappaledige Gustav Malmborg som är adjunkt på Högskolan.
- Vid ett föräldramöte i höstas fick vi höra att de barn som inte får plats till hösten i Väskinde kanske kan få det i Västerhejde. Det är naturligtvis en problematisk situation för alla föräldrar, men kanske mest för de familjer som bor på landet, jobbar i stan och måste hämta och lämna barnen på olika ställen.