Biskop Thomas Petersson avkragades och skrev bok om vad som hände.
Avkragningen av Visbybiskopen Thomas Petersson skapade en perfekt medial storm i början av 2022. Beslutet är historiskt mycket ovanligt och i bakgrunden fanns en otrohetsaffär med en anställd inom Visby stift.
Historien väckte många frågor och spaltmeter skrevs, men Thomas Petersson valde att hålla låg profil. Fram tills nu. I boken Avkragad ger han sin version. Han erkänner skuld och visar ånger, men möts ändå av negativa recensioner.
Författaren och kritikern Josefin de Gregorio skriver i Svenska Dagbladet att boken är "besynnerlig läsning". Hon kritiserar Thomas Peterssons vilja att skilja på sin privatperson och sin roll som biskop. Med argument hämtade från bibeln konstaterar hon att det privata inte är privat om man är biskop.
Ytterst handlar det om att göra skillnad på förlåtelse och förtroende, påpekar hon:
”Har Gud förlåtit Thomas Petersson? Ja, om Petersson omvänt sig och bett om förlåtelse så har han det. Hans synd är därmed, med himmelska mått mätt, utraderad och kastad i havets djup, för att tala med profeten Mika. Men det betyder inte att han är befriad från syndens konsekvenser; det är något helt annat.”
Hon avslutar med en frågeställning: "Jag undrar om han inte kommer att ångra den här boken om några år, när han hunnit bearbeta sitt helvetesår på ett djupare plan."
Joel Halldorf, skribent och teologiedoktor i kyrkohistoria, är inne på liknande tankebanor i Expressen. "Mycket är ännu dolt för honom själv", skriver han och menar att Thomas Petersson inte vågar röra vid frågan om varför han hamnade i denna situation: "Så snart det bränner till backar han."
Bland annat går han inte in på att han inledde en relation med en person i beroendeställning, alltså en anställd inom stiftet där han var högsta chef. En relation som ärkebiskop Antje Jackelén kallade "asymmetrisk".
Joel Halldorf tycker att dimmorna tätnar när han läser Thomas Peterssons bok.
"Dimman skingras inte, den tätnar", skriver Joel Halldorf.
Han påpekar att Thomas Petersson kanske borde ha lyssnat på öns kyrkoherdar och på riktigt försökt förstå varför de tappat förtroendet för honom.
"Det är svårt att hitta någon i den här berättelsen som verkar vilja Petersson illa. Problemet är snarare att han inte verkar förstå att han behandlat andra illa."