Mia och Stefan Börstad bor med sin hund i en lägenhet på Bogegatan i Visby. I nästan två år har de sparat, genom att varje dag lägga sina växelmynt i stora plastburkar på en hylla.
För ett par år sedan fick de ihop 14 900 kronor, som då räckte till 14 dagars semester i Thailand.
Två år
Nu hade de sparat igen under nästan två år. På morgonen den 8 december satt Mia hemma och räknade guldtior. När hon räknat även femmor och enkronor och passerat 9 500 kronor orkade hon inte räkna mer.
- Jag kände mig som Pippi Långstrump, berättar Mia med sorg i rösten.
Kvart i tio gick hon hemifrån. Mynten vägde 25,9 kilo och var för tunga för att bäras i en ryggsäck. Mia lastade dem invirade i tredubbla fruktpåsar från mataffären i en resväska på hjul.
- Jag skulle tro att det var någonstans mellan 13 000 och 15 000 kronor i väskan, säger Mia Börstad.
Borta
När banken öppnade klockan tio klev hon in och öppnade sin väska. Pengarna skulle räcka till julklappar till syskonbarnen, en ny soffa eftersom hunden bitit sönder den gamla, och det som eventuellt blev kvar skulle gå till det körkort som Mia håller på att ta. Men, väskan var tom. Så när som på en mindre summa med enkronor i en plastpåse.
- Där for julefriden, det känns sådär, säger Stefan Börstad.
Mia sprang samma väg tillbaka från banken hem igen, men några pengar fanns varken på vägen eller hemma.
Däremot upptäckte hon ett stort hål som uppstått medan väskan skakat fram med sin tunga last.
Ett vittne har sett en äldre dam med rollator som stannat och plockat upp något som hon sedan lagt i en kasse. Några ytterligare spår finns inte.
Tror på tomten?
Mia och Stefan har satt upp lappar, annonserat och ringt polisen.
- Men polisen frågade mig om jag trodde på tomten också, säger Mia som sedan dess har gråtit i en vecka.
Soffan tvingades de avbeställa. Och någon julefrid lär det inte bli. Tankarna gnager i Mia. Om hon bara hade tagit ryggsäcken ändå. Om hon lagt mynten i hundbajspåsar hade kanske ingen velat ta dem.
- Jag bara hoppas att det är någon med väldigt dåligt med pengar som hittat dem, säger hon.
Mia Börstad hoppas att det finns någon snäll människa när det snart är jul. 15 procent i hittelön kan kanske ge någon ett renare samvete och julefrid. Men innerst inne börjar Mia Börstad ge upp hoppet om att få tillbaka de tappade tusenlapparna.
I sparburkarna hemma ligger redan några små mynt och skramlar.