På Arkeologidagen 2016 visades utgrävningarna på A7-fältet för allmänheten. Här visas den över tusen år gamla brunnen som man först diskuterade att bevara för eftervärlden, men som tyvärr fick fyllas igen på grund av nybyggnationerna i kvarteret Sergeanten 3.
I den 80 sidor tjocka skriften "Från stenålder till nutid" har Gotlands museum, länsstyrelsen och Region Gotland samlat alla arkeologiska rön som gjorts under de fem år som marken undersökts vid den framväxande stadsdelen A7-fältet i Visby.
– Nu vill vi dela alla kunskaper med de som bor här, säger Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen.
Spåren av en gård kom i dagen redan 2016 när man hittade bland annat en murad brunn och rester av husgrunder vid det som utgör bostadskvarteret Sergeanten 3. Men vad det var för gård och vilken roll den spelat har klarnat först på senare tid. Fynden pekar på att det kan ha varit en så kallad tunagård som spelade en viktig roll långt innan Visby fanns, under tiden cirka år 700 till 1100.
– Man kan tänka sig en tunagård som ett centrum för bygden. Den hade en beslutande funktion och var en samlingsplats som alla kände till och hade behov av att besöka vid olika tillfällen, säger arkeolog Per Widerström.
Arvet av tunagårdar lever kvar än i dag i orter som Sigtuna, Eskilstuna och Vallentuna. Platserna hade ofta en administrativ, juridisk eller religiös funktion.
– På Gotland finns bland annat Stora Tune i Väte och Lilla Tune i Viklau, som man vet hade en liknande funktion. Både där och här har exceptionella arkeologiska fynd gjorts.
Per Widerström håller upp en av de keramikurnor som hittats på A7-fältet. Denna härstammar troligen från Öland.
Dessa består bland annat av sällsynta romerska mynt, hjälmbleck med guld, kronhjortshorn och viss keramik. Även en liten våg har hittats som använts till att väga guld och silver.
– Sådana fynd tyder på att den här platsen hade vissa kontakter ute i världen, säger Per Widerström.
Själva gården verkar ha bestått av trähus vilket var den gängse byggnadstekniken på vikingatiden.
– Just den vikingatida bebyggelsen på Gotland är den vi verkligen vill komma åt i det arkeologiska arbetet, säger Widerström.
På A7-fältet har man hittat spår av mänsklig aktivitet från järnåldern, alltså över 2 000 år gamla. En mindre silverskatt har hittats på fältet liksom en del vikingatida gravar. Nära den större gården finns också ett av de häftigare fynden – en vikingatida industri för järnsmide.
En bild från 2016 visar den över tusen år gamla brunnen som hittades vid den så kallade tunagården. Brunnen fick tyvärr fyllas igen i samband med byggnationerna i kvarteret Sergeanten 3.
– I kvarteret Signallottan som nu bebyggs fanns denna industri som bör ha varit igång mellan 600-talet och 900-talet. Det finns många spår av metallhantverk och eggsmide, alltså knivar eller svärd, i större skala. Det måste ha varit en omfattande verksamhet, säger Per Widerström.
Men runt år 1100 hände något. Tunagården tros ha spelat ut sin roll. Bland annat vet man med hjälp av kol 14-prover att den gamla brunn som hittats vid gården fylldes igen just då. Och det sammanfaller med att Visby började byggas upp som stad.
– Det yngsta fyndet vi hittat här är från år 1100 vilket är samtidigt med Visbys födelse. Det kan tyda på att den här gården haft en roll som då tas över av Visby, säger Per Widerström.
På 1100-talet växte Visby snabbt och gick från ett par strandbodar till att bli en av Östersjöns viktigaste städer på bara 100 år.
I dag sjuder A7-fältet av liv med de hundratals nya gotlänningar som kunnat flytta dit de senaste åren. Men liv fanns även för 2 000 år sedan. Arkeologen Per Widerström, Daniel Langhammer från länsstyrelsen och Cathrin Emdén från Gotlands museum har varit med och sammanställt skriften om A7-fältets långa historia.
A7-fältet var militärt övningsområde från början av 1800-talet fram tills A7 lades ner år 2000. På grund av den långa militära närvaron vet man lite om vad som gjorts med marken där Tuna gård legat.
– Det mesta militären gjort vet man inte om. Men de har i alla fall inte odlat och därför inte plogat, vilket gett oss bättre förutsättningar att hitta spår, säger Per Widerström.