Polisen kunde efter gripandet lägga beslag på Theodor Engströms ryggsäck som packats med flera vapen, bland annat knivar.
33-årige Theodor Engström pratar i förhör om den ”psykopatiska makteliten” och om en förskingring av ansvaret mellan olika politiska partier. Tankar fanns om att han skulle, som han uttrycker det, ”skrika så högt han kunde” och att Visby har ett symbolvärde att attackera, specifikt i Almedalssammanhanget.
”Det är en väldigt viktig symbol för det svenska samhället och den svenska eliten och ingen har tidigare attackerat den symbolen som jag attackerat med mitt hjältedåd eller då terrordåd. Jag ville slå till mot hela samhället”, har Theodor Engström sagt i förhör där han även beskriver sin verklighet och sitt agerande som om han befinner sig i någon form av krigssituation.
Den 23 juni bokade Engström en enkelbiljett till Visby. Färjan avgick klockan 14.10 den 30 juni från Oskarshamn. Han räknade med att inte behöva ta sig från ön på egen hand. Endera skulle han bli skadad, dödad eller gripen.
Utanför Visby slog han upp ett tält. Polisens beslag från boplatsen visade att han hade tagit med sig dubbeleggade knivar, två svärd och en pilbåge med pilar. Däremot hade han inga skjutvapen med sig, trots att han hade vapenlicens.
”En pistol hade varit så mycket enklare och även då automatkarbin”, säger Theodor Engström i förhör.
Han berättar också att han besökt Almedalsveckan tidigare och även då haft kniv med sig. Han beskriver sedan att pandemin kom i vägen.
Theodor Engström berättar i förhören att det var på onsdagen som det skulle ske. Sverigedemokraterna hade förmiddagen och Centerpartiet eftermiddagen. Båda partierna, som han anser ingå i den svenska makteliten, ville han utkräva ansvar av. Dagen var alltså avgörande för att han valde Annie Lööf, men han insåg ganska snart att det på grund av den starka bevakningen var helt omöjligt att ge sig på henne under talet.
”Det fanns en väldig risk för ett misslyckande och jag ville skrika så högt det gick”, säger han.
Han förnekar att Annie Lööf skulle varit någon specifik måltavla. I beslagen av USB-minnen finns dock nedladdade framträdanden av henne och hon var en partiledare som suttit länge.
”Terrorhotet har ju varit riktat mot den styrande svenska eliten i det avseendet. Och det inkluderar ju då alla partiledare”, säger han.
Ett av Annie Lööf planerat framträdande i Visby domkyrka på kvällen var hans sista chans att slå till mot henne om han missade andra måltavlor.
”Det går ju inte att planera hur mycket som helst, du har de vapen du har och du har den möjligheten du har och sedan är det hur du sitter samman med henne och hennes uppmärksamhet där och vilka människor som är runt i kring, och vad hennes livvakter har sin uppmärksamhet det ögonblicket. Enklast då med någon av dolkarna jag hade som är då mer diskreta”, säger Theodor Engström i förhör och berättar även hur han tänkt gå tillväga inne i kyrkan.
Den misstänkta terroristen Theodor Engström bodde i tält utanför Visby. Bilder i utredningen visar vapen, bland annat pilar till en pilbåge, inne i tältet.
Förutom Annie Lööf har Theodor Engström, enligt både advokat och åklagare, intresserat sig för flera personer och måltavlor. Mängder av namn på journalister, politiker och andra personer finns med i hans anteckningsböcker och i hans digitala medier. Han har i anteckningar även formulerat sig kring att ”göra en svensk Breivik” och ”storma Visby med automatvapen”. Åklagaren har dock kommit till slutsatsen att det endast är Annie Lööf som är målsägare i åtalspunkten om förberedelse till terroristbrott.
Theodor Engström har gett en splittrad bild om sina mål. Men att det blev Ing-Marie Wieselgren som – på väg till ett seminarium – mördades vid Donners plats strax före klockan 14 den 6 juli, var ingen slump.
”Man är tvungen att sikta någonstans och hon var en av de bästa möjliga måltavlorna… och jag lyckades då med dådet mot henne och hon var som en representant för en havererad psykiatri som jag och andra varit offer för”, svarar Engström i förhör.
Han säger att han känt till henne sedan tidigare och då stört sig på vad han anser är hennes roll i den svenska psykiatrin.
”Hon är en del av den ondskefulla styrande psykopat-eliten”, säger han och menar att han kan utkräva ansvar av henne på sitt eget uppdiktade slagfält.
På frågan om han tänkt att skada eller döda henne säger han i förhör:
”Det var, återigen, en krigssituation och jag slog till mot fientliga psykopatiska och ondskefulla samhällseliter.”