År 1956 föddes Thomas Dahlbom – i en av Gotlandshems lägenheter.
När GT träffar Thomas har han just klivit ut från Gotlandshems kontor efter sin sista arbetsdag.
– Efter det här ska jag bara gå in och säga hej då, sen måste jag titta åt ett annat håll för att det inte ska bli för sorgligt. Jag menar, jag föddes ju till och med i en Gotlandshemlägenhet.
Faktum är att Thomas och Gotlandshem är nästan lika gamla. Allt började år 1956 när Thomas mamma inte hann iväg till BB.
– Hon stod och bakade saffransbullar när hon fick värkar, så hon födde hemma. Det var inget märkvärdigt på den tiden.
Några månader senare såg även bostadsföretaget Gotlandshem dagens ljus för första gången. På den tiden arbetade Thomas pappa som vaktmästare och det var så Thomas introducerades för bolaget, där han sedan jobbat sen han var 15 år.
Under intervjun kommer en efter en av Thomas kollegor ut från kontoret efter arbetsdagens slut. Alla stannar till för att lyckönska honom på pensionsdagen.
– Vi kommer ju se varandra ändå, du är bäst. Nu måste jag gå, annars börjar jag gråta, säger en av dem medan hon ger Thomas en varm kram.
Och hon är inte den enda som har haft svårt att hålla tårarna tillbaka.
– När det var avtackning blev jag uppkallad på scenen. Då stod alla upp och applåderade och jag började gråta. Jag är rätt blödig men det var fint.
Thomas Dahlbom med sin pappa, som var den person som fick in honom på Gotlandshem.
Under åren har Thomas varit med om en hel del. Han har gjort allt från att städa trappor till att måla och vara fastighetskötare. Under en period när han var områdeschef ingick besiktningar i rollen. Då var det många som kunde bli arga.
– Vissa personer förstod inte att man bara gör sitt jobb, de tog det personligt. Jag blev hotad och ibland var jag tvungen att gå från krogen för att inte riskera att få stryk.
Gotlandshem har producerat en film för att sammanfatta Thomas Dahlboms 50 år inom bolaget.
Annars är det mest fina minnen han har från sin tid på företaget. Det roligaste har varit att se glädjen och tacksamheten hos kunderna.
Men trots den annalkande pensionen blir det inte mycket vila för Thomas.
– Jag är en sådan som går en mil varje morgon när jag har semester, även om det regnar. I höst kanske jag skaffar ett gymkort. Det värsta blir nog att den sociala biten försvinner. Som du hör är jag rätt bra på att prata.
Vad ska du göra nu när du blir pensionär?
– Bara för att jag går i pension ska jag inte dö. Jag rullar väl bara på så får vi se vad som dyker upp. Mitt motto är ”lev här och nu”.