Donationen av stamceller tog runt fyra timmar och kan liknas vid att ge blod. Först tappas blodet från armen, blodstamcellerna utvinns i en maskin och sedan pumpas blodet in i kroppen igen. Tilde Melander tyckte det var en helt smärtfri upplevelse och spelade spel med sin mamma under tiden.
I vintras blev Visbybon Tilde Melander uppringd av ett okänt nummer. Någon i livsavgörande behov av stamceller hade blivit matchad med Tilde. Med andra ord, Tildes friska stamceller kunde hjälpa patienten att överleva.
– När samtalet kom var det puls direkt. Det kändes som att det var bråttom.
Den som ringde var från Tobiasregistret, en svensk organisation som förvaltar ett register med ca 225 000 svenskar redo att donera stamceller om någon svårt sjuk skulle behöva dem. Registret startades 1992 av föräldrarna till Tobias Storch, som avled 17 år gammal året innan i väntan på en passande donator.
Ungefär 70% av de i behov av en stamcellstransplantation har ingen passande givare inom familjen och behöver hitta en obesläktad givare.
Tobiasregistret matchar alltså patient med donator, antingen i Sverige eller utomlands. Tilde Melander är den enda gotlänningen det senaste året som blivit matchad genom registret, men andra öbor har blivit det tidigare. Om man blir matchad är det helt frivilligt att göra en donation, men för Tilde rådde inget tvivel:
– Självklart skulle jag hjälpa till. Jag tänkte bara "tänk om det hade varit jag som var sjuk?".
Så började processen inför själva donationen. Först blodprover på vårdcentralen i Visby, sedan en resa till Uppsala för en fullständig hälsokontroll.
Stamcellsdonationen gjorde Tilde Melander på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Under den tiden var det fortfarande mycket som var oklart. Det var inte helt bestämt från patientens läkares håll att det var donation som var det bästa alternativet. Då kände jag mig dum och att jag slösat folks tid och resurser, men så var det ju inte, säger Tilde.
Till slut stod det klart att donationen skulle bli av. Två nätter tillbringade hon med sin mamma på Akademiska sjukhuset i Uppsala och det hela var en ganska odramatisk upplevelse, berättar hon.
– Många tror att de tar stamceller från benmärgen, men det är väldigt sällan man behöver det. De går att ta från blodet istället så proceduren är som att ge blod. För mig var det helt smärtfritt och jag och mamma satt och spelade spel hela tiden.
Vem patienten var som Tilde donerade till visste hon ingenting om av sekretesskäl.
– Det är först i efterhand som jag fått reda på det lilla jag vet: att patienten liksom jag är en kvinna någonstans i 30-årsåldern och bosatt i Nederländerna.
Tilde Melander är uppvuxen och bosatt i Visby. På fritiden spelar hon gärna padel.
Efter donation måste det gå 6– 12 månader innan den som donerat stamceller kan få en uppdatering om patienten och dess tillstånd. Men det kan dröja lång tid beroende på hur systemet fungerar i landet som patienten bor i. Tobiasregistret erbjuder också donatorer att skicka anonyma brev till sina patienter, men Tilde har valt att inte göra det än.
– Jag är rädd för att inte få något svar, och att det värsta har hänt henne. Men jag hoppas verkligen att hon överlevt och jag träffar henne gärna någon gång i framtiden.
Efter donationen kändes det konstigt att återgå till vardagen i Visby. Hon bestämde sig för att lägga upp ett inlägg på Instagram för att sprida kunskap om Tobiasregistret och berätta om det hon varit med om. Intresset från vänner och bekanta var stort.
– Väldigt många hörde av sig och frågade om hur det gick till och hur det var. Det är jättekul att så många har varit nyfikna och jag har försökt förmedla att det är en så liten grej sett i perspektivet av att det kan rädda någons liv. För mig är det något av det största jag varit med om.