GT har under vintern rapporterat om de 30-talet boende som tvingades evakueras och bo på hotell under både jul- och nyår.
Merparten av hyresgästerna vid det branddrabbade trygghetsboendet i Visby har nu flyttat tillbaka. Efter branden 23 november, som ledde till att en person avled, syns fortfarande spår av saneringsarbetet. När GT besöker fastigheten är hissen fortfarande ur funktion, därför har ett antal av hyresgästerna valt att bo kvar på hotellet tillsvidare.
I huset som brann syns fortfarande spår. Saneringen ska enligt hyresvärden vara klar, men i entrén möts man av rester från arbetet med att sanera och ventilera ur huset.
– Man blir ju påmind direkt om det som hänt. Inne i min lägenhet syns ju ingenting men här ute har man ju missat att grovstäda, eller nåt, säger Jan Norrby som bor på markplan.
Hans lägenhet blev inte påverkad av branden och efterarbetet. Han har tidigare berättat för GT om tiden efter branden och varit kritisk till hur evakueringen skötts.
– Det har inte gått någon nöd på mig och jag hade det jättebra på hotellet, även om man såklart hade velat bo kvar här. Hemma är ju alltid hemma. Utan det är den luddiga informationen och i synnerhet att alla tycks skjuta ifrån sig ansvaret, som är under all kritik.
Från hyresvärden Magnolia håll är man noga med att understryka att ett trygghetsboende inte ska förväxlas med äldreboende eller särskilt boende. I ett mejl till GT skriver regionchefen Björn Bergman att fastighetsägaren tagit ett större ansvar än vad som egentligen krävs, i fallet med branden i november.
– Trygghetsboende är vanliga hyresrätter med den skillnaden att där finns en trygghetsvärdinna cirka 20 timmar i veckan som skall främja fysisk aktivitet och gemenskap. Trygghetsboenden är hyresrättsboende och när en brand sker så upphör hyresgästens hyreskontrakt temporärt, ingen hyra behöver betalas. Men det är hyresgästens eget ansvar att ordna med ett temporärt boende till dess att lägenheten är sanerad, skriver han vidare.
Faktum är att kravlistan som ställs på ett trygghetsboende är ganska kort. I grova drag är det de gemensamma utrymmena med tillhörande trygghetsvärdar som är skillnaden mot exempelvis ett vanligt hyreshus.
Men samtidigt som det är ett krav på hyresvärden, är servicen indirekt bekostad av Region Gotland genom regionens kommunala subvention för trygghetsboende. Magnolia har sedan starten årligen tagit emot bidrag på 475 000 kronor för att anlita trygghetsvärdar samt 160 000 om året i ersättning för gemensamhetslokalen.
En förutsättning för att stödet ska betalas ut är en årlig ansökan som uppfyller gällande regelverk. Om stödet skulle dras in läggs kostnaden istället på hyresgästerna. Vid ett sådant scenario kan den enskilda hyresgästen välja att säga upp tjänsten, och slippa kostnaden, men med risk att gemensamhetslokalen och bovärden försvinner eller att tjänsten förändras.
För en hyresgäst som Bo Jakobsson, 80, skulle det bli en extra hyreskostnad på 9 000 kronor per år.
– Det är vi, att vi har varandra, som är tryggheten. Sen är det långtifrån alla som kommer hit. Merparten blir sittande hemma i sina lägenheter ändå, särskilt de som är lite äldre eller har svårt att ta sig. Så frågan är om det är värt vad som betalas, säger Bo Jakobsson.
Under vintern 2020/21 gjordes en utvärdering av boendeformen i syfte att pröva dess effekter på bostadsmarknaden samt det långsiktiga behovet av vårdplatser inom äldreomsorgen. Som en del av utredningen genomfördes en enkät hos hyresgästerna på Adjutanten i Visby som är öns hittills enda trygghetsboende.
Resultatet av studien visade bland annat att etableringen frigjort bostäder för andra bostadssökande. Däremot ser man inte ett samband mellan etableringen av ett trygghetsboende och ett minskat behov av särskilt boende-platser. Detta var en hypotes som ställdes upp inför studien. Liknande resultat finns kring behovet och omfattningen av hemtjänstinsatser.
Däremot visade studien att den här typen av boende upplevs som en väg att bryta isolering, att öka tryggheten och att ge de boende förutsättningar för gemenskap.
– Vi som orkar och är pigga ser ju till att hjälpa de som kanske har svårt att ta sig någonstans. Det är ju ännu viktigare nu, efter allt som varit. Vi har lite extra koll på varandra, säger Jan Norrby.