Tingshuset i Visby invigdes den 15 juni 1962, två år tidigare hade byggandet påbörjats.
Det har tre våningsplan och är byggt i putsat vitkalkat tegel, innerväggarna har vitslammat tegel, allt enligt arkitekt Lennart Lundströms idé.
Fastigheten, där även lantmäteriet är inrymt, blev statligt byggnadsminne 1993 och byggnadsminne enligt kulturminneslagen två år senare, 1995.
Per Sundberg är lagman vid tingsrätten sedan sommaren 2020. Enligt honom är en förändring tvungen, tiden har sprungit ifrån lokalerna.
– Det är tråkigt för det är ett fantastiskt vackert hus men det är inte ändamålsenligt för en domstol, säger han.
Dels är inomhusmiljön dålig, på vintern drar det och på sommaren blir det ordentligt hett när solen brassar på från söder långsida.
Flera salar är för små, det behövs ytterligare en stor sal och säkerheten i byggnaden är inte tillräcklig.
Även tillgängligheten har sina digra brister. Byggnaden ligger på en sluttande tomt där våningsplanen är halvtrappsvis förskjutna. De olika våningsplanen är förbundna med en otidsenlig spiraltrappa, först för tio år sedan installerades hissar.
Det har funnits idéer att bygga ut tingsrätten söderut. Även att gräva sig ner under jord för ytterligare en våning, men med tanke på fastighetens byggnadsminne-status har den idén lagts åt sidan.
Domstolsverket har därför beslutat att i första hand leta andra lokaler som kan konverteras till ting, i andra hand bygga nytt.
Under våren börjar den gotländska fastighetsmarknaden undersökas, förstudien ska vara klar till 1 oktober.
Planen är att de nya lokalerna ska vara belägna ”centralt i Visby”. En önskan är förstås så nära polishuset som möjligt.
Förutom lokalernas beskaffenhet läggs stort fokus på säkerheten.
Fredrik Rönneke är lokalenhetschef på Domstolsverket, beläget i Jönköping.
– Säkrare salar, större och bättre och mer ändamålsenliga ytor över lag, säger han.
Även om den gängbrottslighet som finns på fastlandet har inte tagit sig till Gotland i större omfattning så förekommer "stökiga" förhandlingar.
– I dag finns inte tillräckligt med rymningsvägar från de salar vi har. Vi har inte ens en permanent larmbåge, de gånger det krävs kommer polisen hit med en sådan, säger Per Sundberg.
När en flytt kan bli aktuell är oklart, likaså vad som i framtiden ska hända med de kulturminnesskyddade lokalerna.