Tonvis med sten kraschade i marken på kvällen den 24 februiari 2012.
Visby medeltida ringmur är ett av landets mest kända byggnadsverk. Den började byggas i mitten av 1100-talet och stod färdig omkring 1280.
I generation efter generation har den stått stadigt…
…tills den där fredagskvällen den 24 februari 2012 då Britt Silfvergren, länsjurist på länsstyrelsen, var på väg hem från After work på en krog på Hästgatan.
Hon hade hållit sig till vatten och skulle köra hem till Roma från Coop-parkeringen. Därför var vägen ut genom Österport given.
Det var där hon och maken Arne hörde hur de många hundra kilo tunga stenarna började krascha mot marken.
I efterhand visade det dig att en tio meter lång yta på 70 kvadratmeter av murens yttre skal mot Östergravar, omkring 100 meter från Österport, rasat.
Men det visste ingen då. För vad var det som hände? Ringmuren rasar! Skulle den fortsätta falla samman? Hade någon hamnat under?
– Det var lite otäckt. Jag ringde polisen och räddningstjänsten och sedan er på GT, säger Britt Silfvergren.
Jo, jag minns, förstås. Jag jobbade som kvällschef den kvällen och svarade i telefonen. Tveksam först, fredagskvällar innebär ibland märkliga samtal.
– Du var lite skeptisk först, minns jag.
Jo, så var det. Men när jag hörde dunsarna och folk som skrek ”jävlar” för stod jag att det var på riktigt.
Sedan blev det att snabbt göra om tidningen. Rubriken på förstasidan: "Här rasar ringmuren".
Nåväl. Det stannade alltså med detta ytlager och raset blev sedan den helgens stora besöksmål. Hundratals Visby-bor tog sina promenader genom Östergravar.
Raset skapade också oro bland alla som bor på murens insida. ”Vi överväger att flytta härifrån” sade en av de närboende dagarna därpå.
Raset tros ha frostsprängning som utlösande faktor. Bakomliggande anledningar sägs vara skalmurskonstruktionen med dålig bindning mellan mur och kärna samt skillnaden i marknivå. Marken innanför muren är 2,5 meter högre, vilken skapar ett ständigt tryck på utsidan.
Ringmuren blev en turistattraktion dagen efter raset då helgflanörer vallfärdade till Östergravar.
Det var Byggnadshyttan som svarade för återuppbyggnaden, två år efter raset. Först plockades lös sten ner, därefter påbörjades uppmurningen i maj 2014 och avslutades på senhösten.
Under vintern täcktes murdelen med plast innan en avslutande betongkappa göts på murens krön för att hindra fukten att tränga in.
I huvudsak användes de ursprungliga flera hundra kilo tunga stenarna. Var de från början hämtats vet ingen. Men:
• 20 ton lera till det lerbruk som använts i murens nedre halva hämtades i Lokrume.
• Den nya bindstenen, 20–30 procent av den totala mängden, vilken binder ihop skalmurarna, hämtades i Bro.
• I Hejnum brändes kalksten för framställning av eget kalkbruk (två delar kalk, en del sand, en del vatten), vilken användes i murens övre halva.
Mats Larsson vid Byggnadshyttan lägger en av stenarna på murens översta rad på plats. Bilden från 2 oktoner 2014.
I muren har bland annat en hälsning från Solbergaskolans klass 5A, läsåret 2013–14, gjutits in. Kanske rasar den igen om några hundra år.
I en glasburk ligger en innebandyboll, nagellack, ett kreditkort, en mobiltelefon, ett usb-minne med bilder samt personliga brev från barnen.
Och för Britt Silfvergren är raset tio år senare ett märkligt minne:
– Tänk att det hände precis när vi gick förbi! Hoppas den håller nu, den är så fin.
Ett rejält sår blev det på muren, strax norr om Österport.
Samma dag som murraset tillkännagavs att nyfödda prinsessan fått namnet Estelle så konungariket var i fortsatt kunglig yra. Men det har inget med saken att göra.
Eller jo, förresten, en del kunglig glans fick ändå raset. Då kungaparet den sommaren besökte Visby för nationaldagsfirande ville konungen se förödelsen, beskyddare av kampanjen "Rädda ringmuren" som han var.
Och i Almedalen var Babben Larsson konferencier – med en februari-GT i handen.
"Här på Gotland är det inte bara folk som rasar när något är galet, här rasar hela ringmuren" meddelade hon hovet och visade förstasidan.