Tom Forsberg och hans återfunna träpärla, kostern ”Tärnan” som han ägde för snart 50 år sedan. Nu är den åter hans.
Det hela är så osannolikt att det närmar sig dikten. Ett samtal över en kopp kaffe och Tom Forsberg får via Bo Björkman, känd som politiker och verksam i Flundrevikens båtklubb, veta att det ligger en gammal skorv på land.
”Du som är båtintresserad, ska du inte titta på den, den har legat i flera år”.
Så då gjorde han det, så småningom. Vandrade från innerstaden längs vattnet en solig söndag.
– Och så var det Tärnan…jag trodde inte mina ögon! Jag är fortfarande tagen, säger han fyra dagar efter den omtumlande upplevelsen.
Det just skrivna kräver så klart sin bakgrund, så låt oss kasta loss:
Tom Forsberg flyttade 2011 från Värmdö till Gotland tillsammans med hustrun Ethel och hade då ett långt båtliv bakom sig, från en första seglats i Stockholms skärgård med kompisarna sommaren 1965 och kommen till Visby ytterligare fyra år innan sista båten avyttrades.
Tom Forsberg i tidigt 70-tal, seglandes ”Tärnan” någonstans i Stockholms skärgård.
Fem båtar totalt som givit så mycken livskvalitet, den gaffelriggade norska snipan Lisa, inköpt 1965, först och allra sist 35-fotaren Limone av märket Elan, vilken mest seglades i Adriatiska havet.
– Limone var modern och full av elektronik. Den stora frågan var alltid ”jaha, vad går sönder den här gången?”. Det var inte roligt längre, det kändes helt enkelt färdigt med seglingen, säger han.
Lite trött är hon, Tärnan, men så fyller hon trots allt snart 90.
Istället förlades fritiden till fritidshuset i Ardre, det han själv byggt i tallskogen med utsikt över Östersjön.
Men i drömmen kom hon tillbaka – Tärnan! Nattliga drömmar om segelturerna långt tillbaka i tiden.
En 7,5 gånger 2,5 meters Koster, byggd i polsk ek 1935 av båtbyggaren Hjalmar Johansson i Långedrag.
När den var ny var den förstapris i ett sjöfartslotteri i Göteborg, när Tom Forsberg köpte den 1968 kostade den 17 000 kronor.
Oj som han älskade den båten. Men sex år senare såldes den ändå till ett lotsbiträde på Landsort, hon var trots allt aningen rank i hårt väder.
Tom Forsberg och hans ögonsten, lite matt i lacken men med tiden ska Tärnan bli vacker igen.
Vad hon senare varit med om är oklart ty därefter finns inga spår i Kryssarklubbens matrikel.
Det Tom dock vet är att båten en gång i tiden, innan han köpte henne, tillhört skådespelaren Edvin Adolphson och legat vid Harstena i Östergötlands skärgård.
– Då kan man tänka att hans son Olle Adolphson suttit i henne med sin gitarr och komponerat visor, det ger spännande perspektiv.
Trubaduren Olle Adolphson har sannolikt suttit i Tärnan med sin gitarr, båten ägdes en tid av hans far, skådespelaren Edvin Adolphson.
Men nu låg hon alltså på stranden vid Flundrevikens båtklubb i norra Visby. I hårt väder en sommar för sex, sju år sedan hade hon seglats i land av två göteborgare – som sedan lämnade henne vind för våg. De fick nog.
Så småningom kunde dessa lokaliseras och båtklubbens styrelse fick båten till skänks. Så gick tiden...och vad skulle de göra med henne? Renoveringsbehovet är stort? Kanske brännas?
…men så togs då den där koppen kaffe – och ett jubel kunde stiga som en uppåtvind i Forsbergs bröst.
Tom Forsberg.
Nu ska hon transporteras till tomten i Ardre, putsas och renoveras och göras fin. Tom har kunnandet, han har genom livet både byggt och renoverat båtar, arbetat med händer och trä.
Han har även tillskrivit Sjöhistoriska museet, kanske har de pusselbitar till historien, kanske har de råd kring renovering och eventuell kulturmärkning.
Han har mycket jobb framför sig men gör det gärna. Att konstruera, bygga och renovera båtar har alltid varit en kär syssla.
Men i sjön ska hon inte, Tärnan. Den tiden är förbi
– Hon har gjort sitt där, nu ska hon ligga som en prydnad på land med stäven mot vattnet. Förhoppningsvis hinner jag renovera hytten, då kan den användas till övernattning redan i sommar, säger han.
Tom Forsberg och en Plym-jolle från runt 1920, en gång låg den i sjön, numera står den i Forsbergs lägenhet i Visby.