I onsdags bjöd konstnären Knut Stahle och etnologen Owe Ronström in till ett publikt samtal på Gotlands museum om turismens baksida.
Vad händer med en plats när den förvandlas till en destination? Det diskuterades när konstnären Knut Stahle mötte Owe Ronström för att prata om turismens mörka baksida.
Det publika samtalet, som arrangerades i onsdags på Gotlands museum, kretsade kring hur Gotland påverkas av turism och vilka konsekvenser det har fått att Hansestaden i Visby hamnade på Unescos världsarvslista.
– Stämpeln har gjort att fokuset i Visby har flyttats från det inre till det yttre. Det är den estetiska upplevelsen som har blivit viktigast.
Det menar Owe Ronström som har forskat på kulturarv, öar, turism och hållbarhet. Han tror att världsarv är starkt sammankopplat med turism, vilket omvandlar platser till en föreställning som inte speglar verkligheten.
– Konsekvensen blir att de mindre bemedlade tvingas ut och de med fetare plånböcker flyttar in. En stad är egentligen till för människorna som bor där men nu byts den idén till något annat. Det som prioriteras i en stad som Visby är vad som kan konsumeras.
Owe Ronström tror att den här utvecklingen är skadlig för de som är bosatta här.
– Folk i Visby bor i bostäder med taskig el, dåligt avlopp och mögel. Men det som anses viktigt är istället fasaderna, färgerna och kullerstenarna.
"Gotlänningarna kan inte leva mitt i en utställning. Vi som bor här lever ett vanligt liv, vi går till affären, till skolan och till jazzklubben", säger etnologen Owe Ronström.
Han menar att turisterna blivit subjektet som Visby skapas utifrån och att staden förändrats till ett stort experiment, närmast ett galleri.
– Gotlänningarna kan inte leva mitt i en utställning. Vi som bor här lever ett vanligt liv, vi går till affären, till skolan och till jazzklubben.
Och den stora frågan Owe Ronström ställer sig är: Vem äger egentligen en stad och för vem är den till? Och, vad händer med gotlänningarna när sprickan mellan verklighet och fasad växer? Knut Stahle ser problem med att idén av en plats förenklas.
– I resemagasinen är gotlänningen en välmående, ung person eller en kärnfamilj som rör sig ute i den vackra naturen. Det som händer är att många inte kan identifiera sig med den bilden, vilket skapar en slags metaverklighet.
Just nu går det att se Knut Stahles verk "Turism på Gotland" på Gotlands museum i Visby. Verket kretsar kring vad som händer med en plats, och människorna som bor där, när den förvandlas till en destination.
Både Knut Stahle och Owe Ronström konstaterar att konsekvensen är att priserna går upp. År 2020 var medelinkomsten för gotlänningarna lägst i landet. Trots det är bostadspriserna här bland de högsta. Och många av de bostäder som byggs på ön är turistboenden. Det är stor skillnad från hur det var när Owe Ronström växte upp här.
– Det har hänt något de senaste 50 åren. Gotland är inte längre en jäkla håla, som fucking Åmål typ, men priset är att våra ungdomar inte kan bo kvar.
Owe Ronström tror att det som händer på Gotland, precis som på många andra turistorter han besökt i sitt yrke, är att människor skrivs ut från berättelserna om sig själva och sin plats.
– Vi pratar inte om vad som händer när gotlänningarna inte längre ryms i bilden av det kreativa och magiska Gotland.
Knut Stahle tror att situationen riskerar att mynna ut i ett "vi och dom- tänk" som skapar en slitning mellan öbor och besökare. "Det finns en uppdämd ilska som jag tror kan vara jätteskadlig i längden", säger han.
Knut Stahle tror att det här riskerar att mynna ut i ett "vi och dom- tänk" som skapar en slitning mellan öbor och besökare.
– Det finns en uppdämd ilska som jag tror kan vara jätteskadlig i längden.
Konflikten som skapas är inte gynnsam för någon, vare sig turister eller gotlänningar, lägger Owe Ronström till.
– Det som har hänt är att de ekonomiska transaktionerna ställs i fokus istället för det faktiska mötet mellan människor.