"Jag tror nog att alla älskar medeltiden", säger Mattias Utas och skrattar. Han förklarar hur det dessutom är något särskilt med att rida en häst man har känt hela livet.
För 1 000 år sedan var tornerspelen ett sätt för medeltidens riddare att vässa sina färdigheter. Segraren vann rikedom och ära. I dag är förutsättningarna annorlunda och målet är målet är nervkittlande underhållning. Ryttarna och deras hästar i det gotländska riddarsällskapet Torneamentum som tränar året runt. Nu gör de sig redo för medeltidsveckan.
– Hästarna måste vänjas vid både ridningen och miljön, berättar Mattias Utas, en av sällskapets riddare.
Är det någon speciell typ av häst som lämpar sig bättre för tornerspel?
– Vi har ganska blandat med hästar. Det är mer viktigt att ens psyke ska stämma överens med hästens, förklarar han.
Relationen mellan häst och människa är grundläggande för sporten. Det är även viktigt att riddarna och väpnarna i sällskapet känner varandra.
– Det tar tid att få ihop det samspelet. Det krävs några spel för att rida ihop sig som grupp, tillägger Mattias Uttas.
Även om hindren och grenarna bestäms på förhand är det mesta i föreställningarna oplanerat.
– Inget spel är det andra likt. Det är det som gör dynamiken, säger Dennis Norrthon, ordförande för Riddarsällskapet Torneamentum.
– Vi är bra på att läsa av varandra, och känna av hur mycket man kan lattja, säger Mattias Utas.
Riddarsällskapet består av tolv ekipage. Alla har varsin färg, med matchande lansar, kläder och väpnare. Somliga bottnar i en fascination för medeltiden, medan andra ser det mer som en rolig aktivitet.
– Jag tror nog att alla älskar medeltiden, säger Mattias Utas och skrattar.
Tillsammans med hästen Smocke har vunnit SM i tornerspel flera gånger om.
– Det är en kul grej att göra med sin häst, svarar han ödmjukt när vi frågar hur det kom sig att han började med den ovanliga hobbyn.
Men när vi ser Mattias Utas klyva ett äpple med ett svärd i farten på hästryggen förstår vi att det inte bara är en "kul grej". Äppelmoset stänker åt alla håll och kanter. Tornerspel kräver såväl precision som teknisk skicklighet och inlevelse.
Ett äpple klyvs på mitten, för ett proffs ser det ut som en barnlek.
"Svärdexercisen" är en av flera grenar som ingår i spelen. Riddarna får det att se enkelt ut. Men när GT:s reporter får sitta upp i sadeln för att testa förstår vi att så inte är fallet...
Det är mycket saker att hålla reda på. Utöver de fantasifulla kläderna ska materialet också tas hand om, vilket är väpnarnas uppdrag. Det är de som ställer upp de olika hindren och ser till att spjuten är vässade.
Dennis Norrthon är ordförande för riddarsällskapet Torneamentum och väpnare. Det innebär att han tar hand om utrustningen som behövs till träningar och uppvisningar.
Med den höga hastigheten på hästryggen i kombination med både svåra tävlings- och störningsmoment är riskerna oundvikliga. Det är viktigt att allt sker under kontrollerade former, samtidigt som oförutsägbarheten är en del av spänningen.
– Säkerheten tränar vi hårt på vintrarna. Vi vill inte att det ska ske något som är farligt för oss, berättar Mattias Utas.
Måste man välja mellan stil och säkerhet i sadeln?
– Nej, då går säkerheten före. Men de är ju stora djur och det kan hända mycket, säger Mattias Utas.
– Man måste vara med på ett antal träningar innan man får vara med på ett spel. Vi tar inte in något ekipage som vi inte tror på, säger Dennis Norrthon.
Men vissa delar kan man inte träna på.
– Tillslut måste man ställa sig framför publiken, säger Dennis Norrthon.
Som åskådare känner man historiens vingslag när riddarsällskapet bjuder på sina rafflande uppvisningar. Inte undra på att publiken sitter på helspänn.