Stig Larsson var som 22-åring med och gick den första skallgångskedjan i sökandet efter Sven Sjögren hösten 1972. Han gick den tillsammans med mannen som av poddskaparna fått epitetet "bulvanen", som är den man som Stig Larsson tror bragt Sven Sjögren om livet.
En halv miljon svenskar satt bänkade när SVT sände den första av två delar av dokumentären "Vad hände med Sjögren?". Tittarna får följa syskonen Stig Larsson och Gun Ruthström i sökandet efter svar på frågan om varför Sven Sjögren försvann för 50 år sedan. De bjuder på lika delar privatspaneri som syskongnabb, allt enligt regissören David Anderssons instruktioner.
– Många känner igen mig på stan, folk vill prata hela tiden. Jag får nästan hålla mig hemma, säger Stig Larsson en vecka efter premiären.
När han häromdagen skulle ta sin femte vaccinspruta på Ica Maxi arena var det nära att han blev nekad, eftersom vaccinationsvärden var övertygad om att Stig redan varit där. Efter lite diskussion visade det sig att värden hade sett Stig på tv:n, och inte i arenan.
– Och syrran blev stoppad på tunnelbanan i Stockholm av en som sett oss på tv, berättar han.
Under tre års tid har regissören tillika gotlänningen David Andersson följt syskonen Stig Larsson och Gun Ruthström. Totalt 200 timmars material kokades ner till 100 minuter.
– Så förstå hur mycket det är som inte är med, konstaterar Stig.
Han berättar om en bortklippt sekvens där de hälsar på Björn Stenberg vid Bro bilskrot.
– Helvete, vilken legend. Hans farfar och farsa var väldigt bekanta med Sven och Björn var ofta hos Sven som barn. Enligt Björn har Sven sagt att "går affärerna i stöpet ska jag försvinna för alltid". Och det gjorde han ju verkligen. Jag vet inte om det är en efterkonstruktion, funderar Stig.
Förut hade Stig Larsson ett rum fyllt med utredningsmaterial. Det rummet har nu blivit hans sovrum. Tidningsurklippen och andra dokument förvaras numer i en låda under sängen.
I dokumentärens andra avsnitt får Urban Gärdek och Tobias von Braun, skaparna av Kalla fall-podden, en framträdande roll. Både de och syskonen var övertygade om att Sjögren låg nedgrävd på gamla tippen i Etelhem och i september började de gräva. Dessvärre tog pengarna slut innan någon människokropp hittats. De fann en benbit från en underarm, dock betydligt högre upp i jordlagren än det som grävdes ner på sjuttiotalet.
– Att hitta Sjögren är en omöjlighet, det har jag också förstått. Men jag har inte gett upp, säger Stig.
Trots bristen på framgångar i sökandet hänger han inte läpp.
– Det har blivit väldigt bra, tycker jag. Jag har uppnått mitt mål: I 50 år var Sjögren helt bortglömd – det är han inte längre.
Stig Larssons pärm, där han samlat tidningsutklipp om Sven Sjögrens försvinnande i flera decennier, brändes aldrig upp.
I slutet av dokumentären får man se hur Stig bränner upp pärmen vari han sparat tidningsurklipp om Sjögrens försvinnande under flera decennier. Därefter åker han iväg med husvagnen, som frun Monika Larsson suttit och väntat tålmodigt i medan Stig försökt lösa en av Gotlands största mordgåtor.
– Vi åkte till flyget och vände, skrattar Stig, som bor 300 meter från infarten till flygplatsen.
Han fortsätter:
– Folk har frågat om det är sant att vi inte kommit iväg med husvagnen på 50 år, och någon berättade att hon inte kunnat sova efter att hon såg mig bränna upp pärmen. Men så var det ju inte, det var regissören som ville ha det så.
Hösten 1972 genomsökte polisen Sven Sjögrens hem i Lummelunda. Då fann de två glas på bordet, som kan visa på att han fick besök kort innan han försvann.
Dokumentären ... Eller är det en mockumentär (spelfilm som är uppbyggd som en dokumentär)? För under den här intervjuns gång visar det sig att stora delar är uppdiktade.
I ett av avsnitten får man till exempel se Guns stora förvåning när hon öppnar tidningen och läser att de utlovar 100 000 kronor till den vars tips leder till att Sjögrens kropp hittas, istället för de 20 000 kronorna som syskonen kommit överens om.
– Regissören ville att jag skulle chocka Gun, säger Stig med ett pillemariskt leende.
I en annan scen pratar Stig och Gun skeptiskt om "poddfolket", det vill säga Urban Gärdek och Tobias von Braun.
– Regissören ville spetsa till det lite. Men poddkillarna, stockholmskillarna, är oerhört skickliga, unga och raska. Så det var en vitamininjektion att få arbeta med dem. Fantastiska killar!
Trots att Stig Larsson blivit allt mer övertygad om att de aldrig kommer hitta Sjögrens kvarlevor ger han inte upp. Nästa steg är att ta upp teorin om att kroppen dumpat till havs.
Men allt är ju så klart inte fiktion.
– Jag har förklarat för David vilka spår jag har och sedan har han hakat på, säger Stig och fortsätter:
– Ibland fick jag rätta till honom och säga "naj, naj, du har nog bott i Stockholm för länge, så där säger vi inte på Gotland". Vi bestämde att det inte skulle pratas fastländska i dokumentären. Det är jäkligt tråkigt när man tittar på de där Maria Wern-filmerna, allt utspelar sig på Gotland men det är inte en enda om pratar gotländska.
Trots att dokumentären bottnar i ett mycket tragiskt försvinnande fylls avsnitten med stora doser humor.
– Jag tycker att det är kul. Det har gått 50 år, det är tillåtet att skratta, säger Stig.