Byggnadsantikvarien Sandra Såger, SAWA antikvarier, begrundar utfört arbete på en av balkongerna på tredje våningen.
På avstånd, och för ett ovant öga, är det inte säkert att man uppfattar förändringen. Men förbipasserande har säkerligen inte missat byggnadställningarna som prytt utsidan av det väldiga Björkanderska huset med långsidan utmed Sankt Hansgatan och flygelbyggnaden längs Trappgränd
– Det som är speciellt med den här renoveringen är att man målar med linoljefärg på puts. Något som är ovanligt på Gotland, eventuellt finns ett annat hus i Visby där denna metod använts. Däremot var det vanligt i Stockholm och Göteborg, så det visar att man tagit inspiration från storstädernas mode och ideal, säger byggnadsantikvarien Sandra Såger, SAWA antikvarier.
Det är fastighetsägaren Bostadsrättsföreningen Björkanderska huset som gett hennes företag, i samarbete med Byggnadshyttan och målerifirman LG Måleri, uppdraget att rusta upp hela kvarteret. Men det var i den sista etappen, som startade i april i år, som arbetet blev särskilt intressant ur ett byggnadsantikvariskt perspektiv.
Fastigheten är förvisso ett byggnadsminne, som så många av husen i Visby innerstad: Men som av en slump var ett linoljeföretag från Göteborg på besök i Visby under sommaren. Via dem fick man reda på exakt vilken metod man skulle använda för att måla med linoljefärg på puts, vilket man inte har så mycket erfarenhet av på Gotland.
– Det är fantastiskt att ha fått vara med på något sånt här, säger Gundemar Lindahl, snickare samt projektansvarig på Byggnadshyttan.
Han tittar upp på den jättelika byggnaden. I dagarna plockas byggnadsställningen bort, bara det ett hyfsat dagsverk.
– Vi har målat totalt 300 kvadratmeter putslister, så det är en del. Det är skönt att vi snart är färdiga, konstaterar han.
Fredrik Lundgren, LG:s Måleri, samt Levi Bengtsson och Gundemar Lindahl från Byggnadshyttan Kalk&Bygg, är några av flera hantverkare som jobbat med renoveringen.
Sandra Såger har stor erfarenhet av byggnadsvård i Visby innerstad som stått under ett betydligt mer strikt regelverk i cirka 25 år, till följd av att Visby blev världsarv 1995.
Det innebär i praktiken att mer eller mindre varje åtgärd eller ingrepp i Visby innerstad måste ha bygglov. Det är här, i ett tidigt skede, som hon kopplas in i rollen som antikvarie.
– De flesta som äger ett hus i innerstan känner till att det råder förhöjd byggnadsplikt även om man bara vill måla om sina fönster eller underhålla sin dörr. Men många tycker kanske inte om det. Det råder delade meningar, säger hon och fortsätter:
– Men det är ju för att skydda byggnaderna. Jag upplever att en del fastighetsägare känner sig misstrodda, i sitt förvaltarskap och kring deras kunskaper i hur de ska vårda husen. Faktum är att många är duktiga, men vi måste se till en lägstanivå eftersom dessa bestämmelser gäller alla.
I grova drag handlar denna bevarandeplan om att välja rätt material och metod för att underhålla husen. Vilket i sin tur leder till att de kulturhistoriska värdena i byggnaden bibehålls.
– Det är viktigt för att världsarvet inte ska förvanskas över tid. Man har ett ansvar för att underhålla sin fastighet.
Samtliga fönster har renoverats och totalt 300 kvadratmeter listverk har fått ny puts och färg.
För den omfattande helrenoveringen av Björkanderska har man använt kalk från Gotland och så linoljefärg, vilka hör till de traditionella materialen som föreskrivs i byggnadsordningen.
Och vid större renoveringar av så kallade kulturhistoriskt intressanta byggnader, som många hus i innerstan anses vara, kan fastighetsägare söka bidrag för antikvariska överkostnader.
– Det handlar alltså inte om underhåll eller "vanlig" renovering. Exakt vad som kvalar in är en bedömningsfråga, och länsstyrelsens budget för de här medlen är begränsad, men bidragsdelen handla om 20-70 procent av kostnaden.
Sandra Såger anser att fastighetsägarna är bra på att vårda och underhålla byggnaderna i världsarvet. Att det ena huset kan se ganska olikt ut det andra, är förståeligt, menar hon:
Josefine Gustafsson, målare på LG:s Måleri AB, tvättar fram den ursprungliga skylten på en brevlucka i en av dörrarna till Björkanderska huset.
– Det har ju bara gått 25 år med den här förhöjda byggnadsplikten. Innan dess har vi haft vi haft en tid, från 1960-talet och framåt, med generationer som alla tänkt olika kring hur det ska se ut.
För Björkanderska huset, som inte åtgärdats sedan någon gång under 1800-talet, kom restaureringen i rättan tid, enligt Sandra Såger.
– Det syns kanske inte så mycket från gatan eller på nedersta plan, men allt eftersom vi arbetat oss inåt i fasaden har det varit mycket att åtgärda. Att underhålla en byggnad är viktigt för att den på lång sikt inte ska förfalla.