Paul Carlsson har i dag en hyra på 10 300 kronor i månaden på Sjöliljan. Själv anser han sig vara en vinnare, efter att ha sålt ett hus med vinst i Tofta. Men han tänker på många andra, som han menar absolut inte skulle klara en hyreschock på begärda 17 procent.
Hyresgästföreningen anser att Gotlandshems krav på 17 procent högre hyra är en ”krigsförklaring mot de boende”. Även om den slutliga höjningen landar lägre är måttet rågat, menar flera av de boende.
Paul Carlsson, boende i kvarteret Sjöliljan på Galgberget, anser sig vara vinnare i livets lotteri. Han har i dag en hyra på 10 300 kronor i månaden.
– Hade jag bara haft pension hade jag inte haft råd. Men jag sålde en villa i Tofta, där får man två miljoner bara för en tomt med utedass, säger han och berättar att han lider med dem som redan i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Allmännyttans hyreslägenheter, menar han, ska vara även för de som inte har råd med annat.
– Många har det knapert och det blir det sociala som får betala. Att gå ut med hyreshöjningar på 17 procent är rent vansinne, säger Paul Carlsson och räknar med att det även denna gång kommer att sluta i Hyresmarknadskommittén för ett avgörande.
Yvonne Birgitsdotter och Kurt Magnusson är pensionärer som båda bor ensamma och skulle drabbas hårt av ännu en kraftig hyreshöjning.
När kvarteret Riggen på Gråbo på grund av för dåligt skick måste rivas fick Yvonne Birgitsdotter lämna det som varit hennes hem.
– Jag är sjukpensionär och man kan ju inte göra något, sjukpensionen höjs ju inte, säger hon om oron för nya och mycket högre hyror.
I början av juli flyttade hon och hennes hund in i lägenheten på norr i Visby. Där är hyran i dag 6 783 kronor i månaden – smärtgränsen för en ensamstående med pension, menar hon.
Att inleda årets hyresförhandlingar med en begäran om 17 procent är magstarkt, tycker Yvonne Birgitsdotter:
– Det är för jävligt, jag vet inte vad de håller på med och något måste vara fel.
Om hyran fortsätter att stiga känner hon sin tvungen att flytta.
– Nån skrev om husvagnsparker, man får se sig om efter det.
Yvonne Birgitsdotter är sjukpensionär och fick nyligen flytta med sin hund från kvarteret Riggen som ska rivas. En hyreshöjning på 1 000 kronor i månaden skulle hon inte klara. ”Nån skrev om husvagnspark, man får se sig om efter annat”.
Det är inte bara högre hyra som upprör i kvarteret. Kurt Magnusson, pensionär sedan 2005 då han gick hem efter 32 år som brandman, kikar in genom fönstret till det som har varit kvarterslokal på Siriusgatan.
– Den har stått tom nästan tre år, sedan jag var ordförande i kvartersföreningen. Folk som har firat årsdagar har velat hyra, men vi har inte fått det, säger han samtidigt som en anställd på ett privat städföretag öppnar dörren och berättar att de använder köket i kvarterslokalen.
Kvarterslokalen inrymmer i dag en privat städfirma, och ytor som tidigare varit möjliga för de boende att hyra för egna fester.
Att nu höja hyran kraftigt, menar Kurt Magnusson, är bara ett sätt att slussa pengar mellan bostadsbidrag och bostadsbolag.
– Tar man från ena hållet blir det bidrag i det andra, säger han och berättar att han bor själv och med hemtjänst, hyra och sjukvård varje månad har fasta kostnader på nära 9 000 kronor.
Årets hyresförhandlingar landade på nära fem procent upp.
– Det var för jäkligt, och den högsta hyreshöjningen på mina 30 år som boende, säger Kurt Magnusson.
Kurt Magnusson har jobbat inom brandkåren i 32 år. Även om han själv kanske skulle klara ännu en hyreshöjning tänker han på alla med lägre garantipensioner. Att kvarterslokalen inte längre går att hyra för de boende, är ett av hans exempel på försämringar.
Även om hyresgästföreningen lyckas landa nästa års förhandling till en lägre nivå än 17 procent, räknar Kurt Magnusson med att behöva skära på sina utgifter.
– Jag har ingen aning om vad, men på något sätt måste jag dra in på utgifterna. Jag har brukat bjuda dottern på middag, då har jag i alla fall sällskap till maten.