– Det började egentligen med vattnet. Det är absurt att vi bajsar i rent dricksvatten som vi sedan spolar bort, berättar Alexandra Sidgwick som tog examen vid KTH i våras.
En femtedel av det vatten ett hushåll förbrukar används till att spola toaletten. 30 liter om dagen per person. Med ambitionen att minska den delen formulerade Alexandra Sidgwick frågeställningen för sitt examensarbete: ”Hur kan en arkitektur, som tar avstamp i det traditionella utedasset, bidra till att minimera samhällets vattenförbrukning och samtidigt addera sinnliga kvaliteter till den arkitektoniska upplevelsen i en bostad?”
För att konkretisera idéerna ritade Alexandra Sidgwick ett kvarter med 13 radhuslägenheter vid Krookska dungen i Visby.
– Jag var tillsammans med en gotlänning tidigare och har varit mycket på ön. Gotland har dessutom problem med vattentillgången, så det passade bra att placera kvarteret i Visby, säger Alexandra Sidgwick.
Förutom att minska vattenförbrukningen ger utedass en sinnlig upplevelse, tycker Alexandra Sidgwick. Det traditionella avträdet var ofta en enkel byggnad, som erbjöd något mellanting mellan ute och inne. Den känslan med olika tempererade zoner vill hon återskapa i de lägenheter hon ritat i kvarteret Hemlighuset, där toaletten och ett växthus erbjuder en mellanzon.
Från lägenheternas toalett separeras urin och fekalier och förs med vakuum för lagring i ett hus. Där komposteras fekalier medan urin samlas i tank. Det hämtas sedan, men inte för att forslas till ett reningsverk. Det finns ett starkt motstånd mot att sprida avloppsslam från reningsverk på åkrar eftersom det tillförs miljöfarliga ämnen som tungmetaller när det blandas med annat avloppsvatten.
– Det som kommer från kvarteret är så rent att det kan läggas direkt på åkern, säger Alexandra Sidgwick.
I sitt examensarbete påpekar Alexandra Sidgwick hur viktiga människoexkrementerna var i det gamla jordbruket, och att det var en plikt mot den brukade jorden att återföra näring för att få den att blomstra på nytt.
Vattnet från bad, dusch och tvätt hanteras separat och kan återanvändas i kvarteret. Därmed skapas i det närmaste slutet system som borde passa på Gotland.
– Jag har inte stämt av de här idéerna med Region Gotland, men det vore jättehäftigt att se dem förverkligade, säger Alexandra Sidgwick.