Den gamla avrättningsplatsen på Galgberget är ett känt landmärke som syns både från Visby och från havet. Men nu behöver den restaureras. Fogarna har släppt på många ställen i både muren och pelarna, och en del stenar som flyttats ska på plats igen medan andra behöver lagas.
– Det är ingen fara men det ser lite rassligt ut och om stenarna lossnar finns risk att ännu fler ramlar ner eller till och med kastas ned. Det ska se fint ut och vara helt och hållbart, säger Tor Sundberg, byggnadsantikvarie vid länsstyrelsen.
Pelarna på Galgberget tros vara från 1200-talet medan muren kom till under 1600-talet. Under flera hundra år var hängning den avrättningsmetod som användes mest men senare övergick man till halshuggning. Att avrättningsplatsen placerades högt tros vara i avskräckande syfte. Vid utgrävningar kring galgen har arkeologer hittat stora mängder ben från upp till 30 olika personer men också exempelvis knappar, spännen och spikar.
Tor Sundberg menar att galgen är en väldigt speciell plats som finns i många gotlänningars medvetande och naturreservatet på Galgberget är en plats som många använder för att till exempel promenera eller rasta hunden i. Det är också en viktig plats historiskt.
– Den är unik, en medeltida avrättningsplats som är bevarad, det har vi inte i Sverige och knappast i Norden, säger Tor Sundberg.
Under som längst tio veckor framöver kommer galgen att vara omgärdad av byggstängsel. En av dem som kommer att arbeta där innanför är stenkonservatorn Rebeca Kettunen.
– Jag kommer att laga sten som den där med stenlagningsbruk, säger hon och pekar på en sten som saknar ena hörnet. Hon fortsätter:
– Sen finns det någon lös sten som behöver fixeras och den översta stenen på en av pelarna är skiktad. Där får jag injicera lim så att det inte lossnar och lägga något högst upp så att fukten inte tränger ner.
I muren krävs lite andra åtgärder.
– Det är mycket håligheter där man har brutit loss sten. De måste fyllas igen med befintlig sten som ligger nedslängd här på marken. Så fogar man ihop det med ett bruk så att de sitter fast och inte lossnar, säger Rebeca Kettunen.
Hon är kluven inför det faktum att hon är på en före detta avrättningsplats.
– Det känns bra att bevara det eftersom det är ett kulturminne, men det är inte så roligt när man tänker på vad som har hänt här.