70 000 steg in har samtalsämnena än så länge inte tagit slut. Men ibland slår de på lite bakgrundsmusik för att få lite audiell omväxling.
Vid 03.00 natten mot lördagen den 2 mars stod Visbyborna Anders Skoghage och Peter Johansson redo vid Österport. Framför sig hade de 18 timmar och 100 000 steg.
– Sen gick vi till lasarettet, förbi hamnen och ut till Högklint innan vi vände tillbaka till Visby igen, säger Peter Johansson när Helagotland ringer upp klockan 10.30 på lördagen.
Då har de gått 45 000 steg och precis passerat Själsö bageri. Det enda stoppet de då tillåtit sig var en kortare paus för att dricka en smoothie till frukost.
Vid 14.30 har de äntligen fått sätta sig ner efter att ha gått nonstop sedan frukostpausen.
– Det börjar i ärlighetens namn kännas, säger Anders Skoghage, medan han slevar i sig en osedvanligt god portion spaghetti med köttfärssås.
– Jag har ont i vaden, jag går som Zeb Macahan, säger han.
Med vid bordet sitter Peters dotter Lovisa Jakobsson. Hon tycker att de är galna, men tror ändå att de kan lyckas med galenskapen.
– Om någon kan göra det så är det de, säger hon.
Det är med nöd och näppe och uppenbar stelhet som de båda vännerna ställer sig upp när kaffet tagit slut.
– Jag kan inte förstå hur ni har saker att prata om, säger dottern.
Peters dotter Lovisa Jakobsson blev tillfrågad om att hänga med, men hon nöjer sig med en peppande roll på sidlinjen under lunchpausen. "Jag tycker det är galet", säger hon.
– Det har inte varit tystnad någonstans, vi har liknande intressen och så går vi förbi saker som vi kan prata om. Men vi har också lyssnat på musik, så att vi har något i bakgrunden.
Är det Rocky-låten då eller?
– Nej den får vi ta när vi når 100 000 steg, säger Anders Skoghage.
Anders har stela ben när han tar sig ner för trappen, men håller humöret uppe.
Längs med vägen har flera stått och hejat på.
– Det verkar verkligen ha spritt sig. Många har kommit fram och hälsat. Så fallhöjden är ju ganska hög om man säger så.
Väl ute på vägen igen sätter de kurs österut. Med sig i packningen har de inget mer än proteinbars, nötter och vatten.
Det enda som kan stoppa dem nu är knäna.
– Om man får för ont i knäna kan det vara svårt att lida sig igenom, säger Peter Johansson innan de försvinner iväg längs med vägen.
Flera främlingar har hejat på längs med vägen, som tagit de söderut till Högklint och norrut till Krusmyntagården.
Men för ont fick de aldrig. Strax innan måltiden 21.00 når de det eftertraktade målet.
– Nu är vi i mål. Kroppen känns oförskämt bra. Nu blir det öl och pizza! säger Peter Johansson.
Känslan håller i sig efter elva timmars sömn.
– Vädret är fint, så promenad lär det bli i dag, men absolut inte 100 000 steg!
Glädjen efter 100 000 steg kanaliserades snart in i pizza- och ölfirande.
Redan 20.38 hade vännerna tagit sig över drömgränsen.