På barnavdelningen vårdas samtliga specialiteter när det gäller barn och unga. "Enligt Barnkonventionen, har man rätt till lek och vila. Det har man även om man är på ett sjukhus", säger lekterapeuten Pia Andersson.
Innanför sjukhusväggarna finns barn inlagda för vård. Det kan exempelvis vara för tidigt födda barn, de som är nydiagnosticerade med diabetes, de som har råkat ut för olyckor eller de som lider av psykisk ohälsa. Utanför avdelningens dörr finns en lekplats för dem.
– Här kan alla barn hitta någon stimulans. Om du är blind, om du har någon hörselnedsättning, om du har svårigheter i rörelseapparaten, eller om du kanske har en diagnos inom autism eller adhd. Allt har vi tänkt på, säger Pia Andersson, som är lekterapeut på lasarettet.
Hon och barnskötaren Åsa Jannesson var med när lekplatsen utformades och byggdes för tre år sedan. Nu måste den omformas, för att få plats för nya byggnader, och den kommer troligen behöva minskas, styckas och flyttas.
– Helst skulle vi ju vilja att gården ser ut som den gör idag, men annars får man göra det bästa av situationen, säger Åsa Jannesson och hennes kollegor instämmer.
"Gården är endast avsedd för barnavdelningens patienter, anhöriga och personal", står det på grinden in till lekplatsen. Ungefär vid grinden planeras de nya byggnaderna att stå i början av 2023 om allt går enligt tidsplanen.
Lekplatsen ligger på baksidan av lasarettet, avskilt för de allra yngsta patienterna. Vårdpersonalen kan vara med ute eller observera barnen på ett tryggt avstånd från avdelningens fönster.
– Vi försöker stimulera till rörelse och aktivitet, beroende på vad barnet eller ungdomen är här för, säger Pia Andersson.
Det kan vara en del av behandlingen eller rehabiliteringen. Gården fungerar även som en plats där familjen kan få vara tillsammans på ett patientsäkert och smittsäkrare sätt.
– Precis som vi har nu, när det är igenbommat för att vi har RS-virus. Barnen kan ju redan träffa sina föräldrar, men syskon och alla de andra människorna runt omkring en liten familj är ju också extremt viktiga. Då gör den här miljön och lekplatsen det möjligt att umgås, trots att man ligger inne på sjukhuset, säger Åsa Jannesson.
"Just nu känns den här lekplatsen extra viktig", säger barnsköterskan Åsa Jannesson. Under coronapandemin och de nuvarande RS-utbrotten har lekplatsen varit en passande plats där deras barnpatienter har kunnat ta emot besök utomhus.
Hon beskriver det som en unik plats i sjukhusmiljön, med frisk luft, havsutsikt och solljus som främjar välmåendet.
– Jag har ju själv suttit ute med familjer, där man kanske har rullat ut en rullstol eller säng och tar lite skydd här. Man vill inte bara vistas inne, säger hon.
De byggplaner och ritningar som de har tagit del av, innebär att modulhuset kommer byggas i fyra våningar bara några meter från dörren.
– Om det blir som en hög vägg precis utanför här kommer det kanske inte att bli lika inbjudande att gå ut. Rörelseytorna blir mindre. Det kommer bli svalare och mindre dagsljus åt det här hållet, säger Pia Andersson.
– Solljuset är viktigt. Jag tycker verkligen att det känns som en sorg att vi ska förlora det, tillägger Åsa Jannesson.
– Det kommer att bli mörkt och ingen sol in i det här hörnet och det kommer att vara en massa fönster där, säger barnsjuksköterskan Annika Englund och pekar åt söder där huskroppen ska stå.
"Man kan sitta här och plocka jordgubbar ur sin rullstol. Man ska kunna leka med sand och vatten. Måla pyssla och spela spel. Vi flyttar ju ut vår verksamhet här", säger lekterapeuten Pia Andersson om gården som deras patienter och familjer använder.
Eftersom byggplanerna sträcker ut sig över en stor del av lekplatsen är tanken att den ska delas upp, med en mindre gård bakom.
– Det blir en ganska svår arbetssits för mig som lekterapeut. Om jag har barnen ute och ska ha dem bakom modulhuset och kunna ha uppsikt och kanske ha familjer som ska träffas. Det blir en omöjlig uppgift, säger Pia Andersson och får medhåll av Annika Englund.
– Många gånger är vi ganska lite personal här, som på helgerna, och då är det avvägt att vi har närhet till familjen och det kanske väldigt sjuka barnet. Annars kanske vi inte skulle våga att de gick ut, säger hon.
"En enormt stor fördel är tillgängligheten, att den är precis utanför vår avdelning", säger barnsjuksköterskan Annika Englund om lekplatsen utanför barnavdelningen.
Personalens förslag är därför att det fortsättningsvis ska vara en sammanhållen lekplats och att den kan byggas ut mot havssidan.
– Det blir som en lång smal tarm här då, men hellre att man förlänger den i ett plan, säger Pia Andersson.
De har en dialog med ledningen och politikerna, som lyssnar in deras synpunkter för projekteringen som börjar efter årsskiftet.
– Vi måste försöka hjälpas åt att hitta bästa möjliga lösningar och hur man ska komma framåt helt enkelt. Det här är en så kallad tillfällig lösning, först har man sagt 10 år och sedan har det sagts 15 år, så det är en lång period, säger Pia Andersson.
Förutom den period som våningshuset ska stå där utanför dörren, är hon och kollegorna oroliga över hur det kommer bli innan det är färdigt. När deras lekplats blir en byggarbetsplats.
– Det är många delar i det här. Sedan har vi all respekt för att sjukhuset behöver mer lokaler och behöver byggas ut, men vi månar väldigt mycket om barnens rätt till lek, vila och fritid. Så vi känner att vi måste vara barnens budbärare, säger Åsa Jannesson.
"Lekplatsen är ett verktyg för oss som är personal, men det är också en frizon för barn i alla åldrar och deras föräldrar, säger lekterapeuten Pia Andersson i mitten. Hon står med barnsköterskan Åsa Jannesson och barnsjuksköterskan Annika Englund på den aktuella gården, där de nya modulhusen planeras att stå för att lösa lokalbristen på lasarettet.