Det var för drygt två år sedan som konstnären Motaz Albachar lämnade sitt hem. I huset fanns 45 tavlor som han höll på att färdigställa inför en utställning.
– Jag vet inte om huset finns kvar eller vad som hänt med konsten, säger han.
Han lämnade sitt hem i Damaskus i Syrien och tog sig till sin syster Ghada Albachar på Gotland. Här har han fortsatt måla och han tycker att flytten har påverkat hans konstnärsskap positivt.
– Det finns mer frihet här än vad det fanns i Syrien. Här kan man uttrycka vad man tycker, säger Motaz Albachar.
Språket är dock något han upplevt som ett hinder.
– I Syrien kunde jag uttrycka mig. Jag kunde prata ett akademiskt konstspråk och använda det som verktyg för att komma in i samhället, säger han.
Men likt andra sinnen utöver hörseln förstärks för en döv har även andra sinnen förstärkts för Motaz Albachar.
– När man förlorar språket får man en förmåga i något annat. Jag har blivit väldigt duktig på att läsa av kroppsspråk och människors uttryck, säger han.
Det är intresset för omgivningen som väcker idéer till framtida tavlor. Han ser något som fångar hans intresse och som etsar sig fast i minnet. Bilden av det låter han sedan vila i tanken medan han tar in fler uttryck och bilden växer sig större och större. Ibland drömmer han även om den.
– Det blir till en bild inom mig som jag sedan kan tolka till en tavla, säger Motaz Albachar.
Sedan kommer dagen då han känner att han vill få ur sig allt han samlat på sig inom sig.
– Då hämtar jag färg och pensel och börjar måla, berättar han.
Varje möte med en tom duk känns stort för honom. Han liknar det vid att möta en tjej för första gången som tonåring.
– Man vill berätta så mycket, men får inte ur sig någonting. I alla fall inte första sekunden, säger han.
Att komma över tystnaden kräver mycket förmåga och kraft, men själva målandet beskriver han som ett passionerat möte.
– Varje tavla är som en kärlekssaga, väldigt kort och intensiv, säger han.
I hans tavlor grundar sig en nyfikenhet om att forska i det som inte finns. Att utgå ifrån det han ser, tolka det och bygga upp en värld som han tycker att är finare, en ”overklig värld”.
– Det är en resa för varje tavla att se hur den börjar och hur den slutar, säger Motaz Albachar.
Han beskriver sin konst som abstrakt och impressionistisk. Men han tycker inte om att prata om budskapet i sin konst.
– Det jag vill säga finns på mina tavlor, säger han.
När en tavla är klar beskriver han det som en känsla av en röst som viskar i hans öra.
– Det räcker, tavlan är klar säger den, berättar han och ler.
Han har en dröm om att komma tillbaka till Syrien, men hans konst är inte bunden till någon plats. Nu vill han få kontakt med människor på Gotland.
– Jag vill gärna träffa andra och komma in i konstvärlden. Det finns mycket konstnärer här på Gotland och det finns mycket att ge till landet, säger Motaz Albachar.