När Fidde Rosengren var 14 tränade han med en 11-årig knatte som visade sig vara en riktig bollbegåvning redan då. Hans namn var Mats Wilander, senare världsetta i tennis.
DU&JAG
Måndagsmorgon, det har varit grabbhelg med allt vad det innebär. Därför har önskan inför den här intervjun varit tydlig: ”Helst inte alltför tidigt”.
Så när vi ses har det gått en bit in på förmiddagen. Kaffe och muffins, en orörd dag framför.
Varför? För att han kan! Äntligen kan han, hinner han, har han möjlighet att göra just ingenting. Eller vad som faller honom in.
Han är för all del aktiv som tv-expert och kommentator kanske hundra dagar om året, men det är bara en bonus:
– Att se på tennis, säga vad jag tycker och dessutom få betalt!
Om du kan din tennis vet du att Fidde varit en av landets främsta tennistränare som lagt sin själ i andraservar och backhandpasseringar, lotsat talanger till världstoppen och rest varv på varv runt jorden.
Men det var då, det. Våren 2021 slutade han som tränare, det var dags, han var klar. Nu är nu, en annan, långsammare tid.
– Det har tagit ett tag att förstå hur mycket jag faktiskt jobbat, tennisen har tagit så stor plats i min och familjens liv och nu…nu har jag tid till annat. Som att träffa polarna ibland.
…säger han och vi ska återkomma till vad den nyss nämnda helgen gav.
Vi ska prata lite tennis så klart men också om ensamhet, om tidens obönhörliga gång, om rätten att få älska vem man vill och sorgen efter barn som ryckts bort.
Inbollning
Men först: Gotland. Vi ses i lägenheten i innerstaden där Fidde och hustrun Irene tillbringar alltmer tid. Inköpt 2014, snart tio år sedan, time flies.
Ursprunget finns i Växjö, det svenska tennisundrets epicentrum, det som regerade på 80- och 90-talen med namn som Mats Wilander, Stefan Edberg och Jonas Björkman.
Och Växjö är basen alltjämt, en lägenhet i centrala staden.
Men Gotland…det var yngste sonen, William, som när han var liten ville till någon tennisturnering där han inte kände till alla motståndare vilket ofta görs i närområdet.
– Så vi åkte till Gotland, Gutaspelen, det var 2009 och ett sånt skitväder, regn hela veckan. Året därpå…regn igen. Okej, det fick bli en sista gång, 2011 och det var kanonväder, berättar han.
Fidde Rosengren har verkat som internationell tennistränare under hela sitt yrkesliv. Världen har varit hans arbetsfält men ibland har det dåliga samveten hemsökt honom och ensamheten varit tung. Sedan 2014 är Visby hans andra hem, vid sidan av Växjö.
De där dagarna födde något i honom, i hela familjen. En längtan till något annat…och när Fidde så var i Rumänien som kapten för svenska Davis Cup-laget gjordes slag i saken.
– Jag bokade in fem visningar runt om i Visby samma dag…
…från Rumänien, alltså?
– Ja, jag satt på hotellrummet och anmälde oss och när jag kom hem till Sverige åkte vi hit. När vi tog båten tillbaka hade vi köpt lägenheten. Vi sa ”vad har vi gjort!”…men det kunde inte blivit bättre.
Kunde det inte?
– Nej, jag tycker inte det, vi älskar Visby, hela ön, nu är vi här så ofta vi kan, säkert 110-120 dagar om året och inte bara fram och tillbaka över helgen. Nu har jag varit här ett par veckor, det är perfekt.
Första set
Vi ska ut i världen, även till oljediktaturerna, men först Växjö – eller egentligen vilken svensk småstad som helst – på 60-70-talet. I Växjö växte han upp med två syskon, pappa polis och mamma hemmafru som sedan fick jobb på biblioteket.
För Fidde fanns bara idrott; en stoppboll till idrottshallen, det fanns ett berg i närheten och en sjö; förutsättningar. Det fanns driv och vilja, spontanitet.
Han dricker ur sin kopp, berättar med sin kronobergsaccent:
– Jag tävlade i allt, för att jag ville. Hockey, fotboll, pingis, handboll, tennis, skidor…ja, skidor, jag åkte skol-DM och var värdelös men fick i alla fall en halv dags ledigt från skolan.
Fidde Rosengren växte upp i Växjö, epicentrum för det svenska tennisundrat på 1980-talet
Så många minnen som dyker upp när han återvänder till uppväxten; skorna han fick med bara två ränder (”Jag skämdes som en hund”) och hur han målade dit en tredje, tisdagarna då han kollade gubbarna som spelade korphandboll…en kravlös tid full av fantasi.
Till slut var det tennisen som vann hans gunst.
Som spelare var han lovande men lat, var bland landets främsta juniorer men hade, säger han, varken attityd eller pannben för att nå absoluta toppen.
1976, när han var 16, blev det tennis på heltid då han flyttade till Stockholm och tränade under legendaren Percy Rosberg och som 21-åring flyttade han till sydtyska Freiburg och byggde upp en tennisskola där.
– Jag var kvar i drygt fem år, men så dog min mamma bara 50 år gammal och då valde jag att flytta hem och ha Växjö som bas sedan pappa blivit ensam.
Det var efter det, 1987, han inledde sin tränarkarriär på den internationella proffstouren. Första resan gick till Miami med klubbkamraten från Växjö TS Janne Gunnarsson.
Fidde kom efter det att träna namn som Magnus Norman, Jonas Björkman, ”Pim-Pim” Johansson och Robin Söderlind men också spelare från andra nationer; finländaren Jarkko Nieminen, kroaten Mario Ancic, britten Kyle Edmund och till sist ryssen Karen Khachanov.
Nej, vi ska inte in i tennisens resultatvärld här, det här är ingen sportartikel, men låt oss ändå notera att Fidde via sin grundmurade passion för att nå sina mål också gjort det.
Han lotsade fem spelare till topp-10 i världen, tog 20 titlar på ATP-touren och fick fyra år som kapten för Sveriges Davis Cup-lag, 2013-2016.
Bara som exempel.
Svensk tennis hade sina tyngsta år när Fidde Rosengren var Davis Cup-kapten, 2013-2016. Han blev tämligen impopulär bland landets klubbtränare när han sågade standarden på den träning som pågår där.
Andra set
För Fiddes del har kärleken till tennisen inneburit massor av upplevelser runt om i alla världsdelar, men också mycket jobb, mycket ensamhet och saknad.
– Mer och mer ensamhet med tiden, faktiskt. När jag tränade Janne (Gunnarsson) var vi ungefär jämnåriga, sedan växte åldersskillnaden för varje spelare.
Det var då hotelldöden gjorde sig påmind.
– I början hade jag ensam hand om en spelare och lade upp dennes kort- och långsiktiga plan. Med tiden började de omge sig med hela team där fysios och massörer skulle ha sin tid. Det blev mycket dötid i sängen med en film. Då blev jag rätt less.
Men du, det finns de som har vanliga jobb, som tar hand om gamla eller släcker bränder.
– Ja, visst är det så. Absolut. Jag ser det som ett oerhört privilegium att kunna ha haft min största hobby som yrke, ingen tvekan om det. Det har varit mycket jobb men jag har absolut varit lyckligt lottad.
Tennisen har tagit Fidde Rosengren till alla världsdelar under många år. Det är dock inte hans pass på bilden.
…och till sist var han alltså ändå klar med den tränarsyssla han genom alla år genomfört med glödgad iver. Han hade helt enkelt svårt att förlika sig med attityden hos många av den nya generationens spelare.
– Deras sätt att se på sig själva, på tennisen och livet i stort. Det handlade mycket om att bli känd och leva gott vilket innebar att jag tog varje förlust personligt.
Hur då personligt?
– För att jag visste att de många gånger inte gjort jobbet. Många tränar extremt mycket mindre tennis idag är tidigare generationer. De är för bekväma, för mycket annat tar tid. Det är okej för mig, men då vill jag inte vara med längre.
Låter som en bild av samhället i stort?
– Det kan man säga. Men det är inte min melodi, inte när man kommer från en tid då man själv fick måla ränder på skorna!
tredje set
Så här är han nu, på andra sidan tränarkarriären. Här omfamnar han den tid som är och den som kommer. Men i det finns också en inbyggd sorg.
Sorgen att tiden går så fort.
– Jag är en bit in på de 60 nu, hur gick det till? Desto viktigare att ta vara på den tid man har kvar, det gör vi bland annat genom att vara här på Gotland.
Så du saknar inte resorna runt om i världen?
– En del av det, jag kan sakna att vara i det sammanhang, att brinna. Men i dag umgås man inte som förr, definitivt inte som när vi kunde vara 20, 25 svenskar på turneringarna. Och upp mot 250 hotellnätter per år…nej, det är över.
Under en tid tränades kroatiske spelaren Mario Ancic av Fidde Rosengren, de har än i dag en djup och nära kontakt.
Familjen har två söner, under Fiddes kringflackande år var det hustrun Irene – med ett vanligt jobb inom vårdsektorn – som fick ta hand om deras vardag. Se till att de kom hela och rena till skola och andra aktiviteter.
Han kallar hustrun för ”familjens klippa”. Men det var som det var, hans jobb krävde resor även om det ibland kunde kännas som att befinna sig i månskugga.
– Jag kan bli ledsen in i själen av allt jag missat, att jag inte ens visste vad fröken i skolan hette. Mitt jobb kom alltid i första hand, vilket påverkade hela familjen. För deras del spelade det ju ingen roll om jag var i Stockholm eller Singapore.
Hur reflekterar du över det idag?
– Ibland kan jag tänka ”vad var jag för människa!”. ”Kan du inte åka på lördag istället för fredag? Nej, då missar vi ett pass”…den inställningen är inget jag är stolt över. Men ångesten blev också större och större och till slut var jag klar.
fjärde set
I familjen finns också minnet av en dotter, Julia, som bara blev bara tre dagar gammal.
Hon föddes 1991 elva veckor för tidigt på BB i Växjö, Fidde var ”naturligtvis inte hemma”, som han uttrycker det.
– Jag var i USA men hann hem innan hon dog. Hon fick leva i tre dagar, hann få ett namn och är begravd i Växjö. Hon finns i högsta grad med i familjen än i dag, vi pratar om och med henne.
Fidde och Irene gifte sig strax därefter, det kändes rätt, säger han. Det skedde i stillhet på Mallorca, bara de två. Året därpå fick de första sonen, Oliver, som i dag är riksdagsledamot för Moderaterna, och senare även William, född -99.
Fidde Rosengren har fungerat som internationell tennistränare sedan 1978. Våren 2021 slutade han, han var helt enkelt klar.
Julia finns förutom i samtal och besök på kyrkogården också som del i en tatuering som varje familjemedlem bär.
Fidde säger att förlusten av dottern satte saker och ting i perspektiv:
– Det var en chock och en sorg, förstås. Men också en påminnelse om hur skört livet är. Man går vidare men det finns alltid kvar inom en. På något sätt känner jag också tacksamhet, vi har två friska söner men när någon frågar säger jag alltid att vi har tre barn.
femte set
Efter så många aktiva år inom världstennisen avböjer Fidde numera ofta att i intervjuer kommentera aktuella skeenden inom sporten, han lämnar den arenan till de yngre.
Dock hörs och syns han i televisionen, sedan 2007 fungerar han som kommentator och expert i Eurosport, senast under US Open i augusti. Det blir jobb runt 100 dagar om året och inte sällan sitter han i lägenheten i Visby och kommenterar.
Dock skapade han rubriker när det blev klart att Saudiarabien tar över ATP-slutspelet från och med 2027. En rubrik löd så här: ”Rosengren: Min son kan stenas till döds”.
– Jag har mycket svårt att acceptera länder som brister fullständigt vad gäller mänskliga rättigheter. Ett land där min son inte kan gå hand i hand med sin pojkvän kan jag bara inte acceptera!
Magnus Norman tog tio ATP-titlar under den tid han tränades av Fidde Rosengren.
Sonen Oliver är öppet homosexuell vilket har öppnat ögonen än mer för familjen.
Men, säger Fidde:
– Samtidigt säger Oliver att om det hjälper till att vissa grupper i landet genom tennisen får det bättre är det ändå okej. Jag vet inte, kanske har han rätt, jag hoppas det, men det bär ändå emot.
Som du ser det är det fel att Saudi tillåtits köpa in sig på ATP-touren?
– Ja. Det är svåra frågor, men rent känslomässigt är det fel och då måste jag säga vad jag tycker.
tack för match
Det gick ju bra, det här. Intervjun. Och för att förtydliga: Fidde var alls inte bakis och efter vår pratstund var en tennistimme bokad.
Men helgen, grabbhelgen, jodå: Andreas Ravelli, Martin Frändesjö och Martin Boquist var på besök, den förstnämnde tidigare fotbollsess, de två senare handbollslegendarer från Bengan Boys.
Fidde har gillat handboll ända sedan han som liten kollade korpen om tisdagskvällarna, lagen från Polisen och Sankt Sigfrids Sjukhus var bäst.
– Pilsner och gubbröra nere vid havet, golf i Slite och Visby, middag här hemma och sn sväng på stan…en underbar helg med massor av garv. Sådant jag aldrig tidigare haft tid till!
DU&JAG, Fidde Rosengren.
Du sägs alltid säga sanningen om det mesta…
…som att svensk tennis inte har något system för att få fram duglig elit och att det alltså tränas för dåligt…
…så säg nu till slut sanningen om något, vad som helst.
– Att jag aldrig mått bättre än nu, att få tid för mig själv, för familj och vänner. Jag älskade tennisen och gör det fortfarande, jag följer den noga men jag älskar också att den perioden är över och att jag nu fått tid för annat.
Bonusmaterial
Fidde Rosengren och gotländske rullstolstennisprofilen Niclas Rodhborn känner varandra sedan länge. Båda är i dag tenniskommentatorer i tv.
Första gången de träffades var i Key Biscayne i Florida, där Fidde befann sig tillsammans med Jonas Björkman.
De började prata, frågade Niclas var han bodde, ett jättefint och lyxigt hotell, blev svaret, medan Fidde och Jonas utgöt sig om deras hotells dåliga standard.
– Det visade sig att vi bodde på samma hotell. Snacka om att vi skämdes, jag menar, vad var vi för bortskämda människor!
Har ni snackat om det sedan dess?
– Jadå, vi är goda vänner och har haft mycket roligt ihop.
Jonas Björkman och Fidde Rosengren under den senares tid som svensk Davis Cup-kapten 2012-2017.