Det är med stor försiktighet Magnus Martinsson tar sig fram vid rasmassorna. Risken för nya ras är överhängande, där porlande vatten och sprickor gör berget farligt.
Den milda vintern utan tjäle i marken har förvandlat de gotländska kusternas klintar till farliga och förrädiska platser. Det senaste skredet har skett helt nyligen, mellan Kneippbyn och Fridhem, under klippkanten vid Axelsro.
– Ojoj, vilket massivt ras, det handlar om hundratals ton. Tänk hur många lastbilar som hade fyllts om man skulle ha kört bort alltihop, säger Magnus Martinsson i vadarbyxor medan vi närmar oss platsen som nu fylls av enorma klippblock.
Han är naturvårdshandläggare hos länsstyrelsen, naturgeograf och geolog, och väl insatt i de mäktiga mekanismer som nu visar naturens krafter.
– Här är det mycket lera i berget och sprickor. Där tränger det ner vatten från nederbörd. Helt plötsligt glider allt bort på grund av trycket från vattnet, säger han.
Hela hösten var extremt torr på Gotland. Under december och januari kom plötsligt stora mängder nederbörd, som nu får torr lera i kalkberget att expandera.
– Vattnet har en unik förmåga att leta sig fram i sprickbildningar, säger Magnus Martinsson om orsaken till det mycket stora nya ras som nu skett, ett av de större han själv har sett.
Ett stort uthängande parti har störtat ner i havet och krafterna har varit enorma, konstaterar Magnus Martinsson.
Träden kämpar för att klamra sig fast med sina rötter i klippkanten mellan Högklint och Axelsro.
Att gå nedanför berget vid Axelsro innebär just nu en stor risk. Det kräver vadarbyxor, och nya ras kan ske när som helst. Nerifrån ser man hur en flaggstång sticker upp helt nära innanför kanten till raset, där tomterna närmast kanten urholkas successivt.
– Det blir miljoner ton vatten när alla sprickor fylls. Det finns en inneboende kraft och förr eller senare kommer det att rasa och störta ner. Här känner man verkligen naturens krafter, och det är processer som är svåra för människan att hindra, säger Magnus Martinsson och berättar att det någonstans längs öns klintkanter rasar varje år.
Samtidigt ger fossiler och strukturer i rasmassornas lager en inblick i det korallrev som för 400 miljoner år sedan bildade Gotland.
– Det är intressant, och mäktigt att se de enorma krafterna, säger han.
Ett tidigare ras släppte lös ett enormt klippblock, strax bakom det har det nya raset skett.
Träd och grenar har klämts fast i rasmassorna. Flera hundra ton lossnade från klintkanten.
Länsstyrelsen förbereder just nu att sätta upp varningsskyltar vid stup och klintkanter längs öns vandringsleder. Från Hallshuk i norr, hela vägen ner till Blåhäll i Tofta, är klintkusterna populära utflyktsmål. Magnus Martinsson uppmanar den som rör sig i sådana områden, både nedanför och ovanför kanterna, att ta det mycket försiktigt. Risken för nya ras är stor.
– Det kan vara farligt. Rätt vad det är rasar det – och det kan handla om hundratals ton. Just nu med höga vattenflöden är risken stor att det kan hända något.
Skikten med lera och olika hårda lager av kalksten släpper fram vatten, som just nu gör risken för nya ras stor, menar Magnus Martinsson.
Lera och sprickor gör berggrunden porös och svag. Nedanför Axelsro är risken för nya ras överhängande.