Mitt i innerstaden vittnar S:t Hans och S:t Pers kyrkoruiner om Visbys medeltida historia. På mitten av 1100-talet påbörjades uppförandet av S:t Per, som sägs vara Visbys äldsta kyrka. När den blev för liten beslutade man sig för att bygga en ny kyrka, som fick namnet S:t Hans. Den nya kyrkan fungerade som församlingskyrka för Visbyborna och blev den plats där den Lutherska läran för första gången förkunnades på ön.
Norr om S:t Hanskyrkan, som i dag delas upp av ett högt träplank, låg kyrkogården. I dag utgör den forna begravningsplatsen innergård åt te- och kaffebutiken Kränku. Platsen är även Sylve och Anneli Dahlboms trädgård.
Då gårdsplanen sluttar har Kränku-grundarna haft problem med dräneringen och fukt har trängt sig in i butikens källare.
– Det förstör huset. Nu försöker vi ta ett helhetsgrepp för att försöka leda bort vattnet, säger Sylve Dahlbom.
När Gotlands museum fick i uppdrag att utföra en arkeologisk utgrävning av gården tänkte de inledningsvis att de skulle försöka att hitta en gravfri plats.
– Men det gick inte. Det är i princip omöjligt att göra en utgrävning här utan att hitta ett skelett. Så då bestämde vi oss för att ta bort två gravar som skadats vid tidigare husbygge, berättar arkeologen Per Widerström.
Trots Visbys gravrikedomen hör det inte till vanligheterna att gotländska arkeologer får gräva upp gravar.
– Det är en etisk fråga. Det här är människor som har älskats och sörjts. Därför försöker vi göra ett så litet ingrepp som möjligt, säger Per Widerström.
Under utgrävningarna har de hittat tre människoskelett. Det första var så pass skadat att det bara var fötter och smalben kvar. Den andra graven var desto mer uppseendeväckande. Där fann de en kvinnas kranium och överkopp, samt skelettet från ett spädbarn som ser ut att ha begravts liggande på kvinnans bröstkorg.
– Det här är en pusselbit i det stora pusslet om Visby medeltid, säger arkeologen Johan Norderäng.
Enligt Per Widerström användes S:t Hans kyrka en bra bit in på 1500-talet. På så sätt har kyrkogården utgjort en sista viloplats för gotlänningar under flera hundra år. Därför är det svårt att säga hur gamla just de här skeletten är.
– Men jag gissar att de begravdes någon gång under 1200- eller 1300-talet, säger han.
Skeletten kommer nu att tas till en osteolog för vidare undersökning.