"Vill inte att mina barn ska mobbas"

Sedan 2001 lever Sarah med en kvinna och de har två barn tillsammans, två pojkar på tre och ett år. Sexorna hon träffade hade förberett sig före mötet med att skriva frågor som Sarah fick svara på. En av frågorna löd: Skäms dina barn?
- De kommer säkert att skämmas för mig en dag när de blir större, som alla barn skäms för sina föräldrar. Men inte för att jag är homosexuell, tror jag. Det är därför jag är här i dag, för att minska de fördomar som finns, svarar hon.
- Kan jag få er att förstå att det inte finns något att skämmas för så kan mina barn få det lättare i framtiden.
Hennes treårige son har börjat förstå att hans familj är lite annorlunda än andra barns.
- Han undrar om han inte borde ha en pappa. "Nej, du har två mammor", får vi säga då, och så jämför vi med Pippi och Alfons som bara har varsin pappa och ingen mamma, säger hon.

Inget utbud på Gotland
Sarah hade redan pojkvän när hon träffade och blev kär i sin nuvarande fru Maria.
Men för dem som kommer ut ur garderoben som singlar kan det vara svårt att träffa någon på Gotland, menar hon.
- Nio av tio flyttar till Stockholm eftersom det inte finns det utbudet av klubbar och föreningar här på ön. Men det är som tur är inget som Maria och jag behöver tänka på, vi är som vilken småbarnsfamilj som helst.
Annars tycker hon att gotlänningarna är ganska fördomsfria gentemot homosexualitet, och hon har aldrig upplevt något större obehag.
- Nej, förutom de vanliga tröttsamma kommentarerna när man är ute på krogen - killar frågar ofta vem det är som är mannen i förhållandet. Då svarar jag att det inte finns någon man, vi är två kvinnor.

Barn accepterar snabbt
Besöket på Solberga är en del av sexornas undervisning och ett resultat av skolans likabehandlingsplan. Eleverna har många frågor och lektionen går fort med många skratt. Det är Sarahs första besök på en skola och hon gör gärna om det.
- Det är viktigt att gå ut tidigt till barnen. Går man tillbaka tio-femton år så var det här väldigt tabubelagt, i dag är det bättre. Om tio år när mina barn är i de här barnens ålder är det nog ännu mer accepterat.

Barnskötare
Sarah jobbar som barnskötare och är van vid att svara på barns frågor om att leva med en kvinna. Efter en inledande förvåning accepterar de det alltid väldigt snabbt, berättar hon.
- Först säger de att det går ju inte, sedan förklarar man och då säger de "Okej, coolt", säger Sarah och ler.