Charlotte Kalla först i spåret, precis så var det många gånger under karriären. Ofta hade hon telefon- eller sms-kontakt med Thomas Nilsson såväl före som efter loppet.
DU&JAG
Skid-VM i Falun 2015. I masstarten över 30 kilometer börjar Charlotte Kalla plötsligt tappa mark och efter den så kallade mördarbacken tar hon synbart helt slut.
Hon har då förlorat placeringar, ligger femma, sexa i fältet och står i en kurva praktiskt taget still.
Thomas sitter vid tv:n i villan i Piteå och följer loppet, precis som han genom åren följt så många av hennes tävlingar.
Han är vid tiden sedan två år, 2013, hennes psykolog som bistår med tips och tankesätt. Förundrad ser han vad som sker:
– Att hon stannar…det händer bara inte. Men så ser jag också så tydligt att hon börjar göra precis det vi pratat om, hon börjar räkna stavtag.
Ett stavtag, två, tre, fyra, skär på skär på skär med skidorna, ett stavtag i taget. Och plötsligt börjar åkningen åter att stämma, Charlotte hämtar sig och åker i mål på bronsplats efter Therese Johaug och Marit Björgen.
För så är det, det gäller att vara här och nu, inte i det som varit, inte i det som kommer.
– Att sitta hemma och se henne backa tillbaka till basic som vi pratat om så många gånger…vilken känsla! Det gör att allt det jobb vi lagt ner verkligen betalat sig.
Det blir en del skidsport i den här intervjun, mycket Charlotte Kalla, en av Sveriges främsta idrottspersonligheter någonsin. Resultaten talar också för sig; nio OS- och 13 VM-medaljer.
I tio år verkade Thomas som hennes psykolog.
Än i dag håller de kontakt, om än inte lika frekvent som under den aktiva karriär Charlotte avslutade förra våren. Fram till dess hördes de praktiskt taget varje dag. Det kan han för all del tycka är ganska skönt:
– Jag menar, skrattar han, att bli uppringd klockan fem på morgonen om hon är i Japan eller vad det kan vara, det klarar jag mig utan.
Men en så stor del av hans liv är hon ännu att han alltså för närvarande stöttar under hennes medverkan i tv-programmet ”Let’s Dance”. För även om det är underhållning och på lek är Kalla alltjämt tävlingsmänniska…
– …och jag ser ju på henne att hon taggar igång. I det här fallet får jag kanske snarare få henne att inte ta det så blodigt, jag säger dansa och ha kul!
Thomas Nilsson är psykolog och relativt nybliven gotlänning. Under tio år har han hjälpt Charlotte Kalla med fokus och strategier under hennes elitkarriär som längdskidåkare. Än i dag verkar han som stöd - nu under "Let's Dance".
Mer skidor blir det alltså, men först ska vi bakåt i tiden för denna sedan knappa året nyblivna gotlänning. Det var då, förra våren, han och hustrun Birgitta valde att efter 30 år sälja villan i Piteå och flytta till Visby.
Den äldre generationen var borta och barnen utflugna, dottern sedan 2010 boende på Gotland och sonen flyttad till Stockholm.
Länge hade de umgåtts med tanken på att bli öbor, när de sedan väl bestämt sig kändes allt självklart:
– Vi har närmre nu till barn och barnbarn. Och när vi var ute och cyklade bland blåsipporna i valborgshelgen kände varken hustrun eller jag att vi saknade snön, säger han.
Thomas växte upp i lilla gruvsamhället Laisvall i Arjeplogs kommun i Norrbottens inland. 1943 öppnades blymalmgruvan vilken samhället byggdes kring och som Boliden drev fram till 1990.
Det var en by präglad av skiftarbete och manskultur där jakt, fiske, skoteråkning och semester var hörnpelare i tillvaron.
Pappa arbetade under jord, mamma städade så längre kroppen höll men Thomas växte upp med helt andra intressen. Trots att Bonniers familjelexikon var enda boken i hyllan utvecklade han fascination för litteratur, konst och film.
När det så var dags för gymnasiet och många kompisar valde yrkesprogram i Arvidsjaur för att bli svetsare, borrare eller kanske chaufförer flyttade Thomas istället till Piteå 27 mil bort och pluggade naturvetenskaplig linje.
Thomas Nilsson växte upp i ett gruvsamhälle i Norrbottens inland men fascinreades alltid mer av litteratur och teater än av jakt, fiske och skoteråkning.
I dag är Laisvall ett minne blott. Avfolkningsbygd. Han har ingenting kvar i byn och har heller ingen längtan dit.
– Jag är där ibland, känner igen några få och konstaterar bara att det var där jag bodde och att det var en fin uppväxt. Det finns just inga andra känslor kring det.
Att ha udda intressen i förhållande till de flesta andra kan innebära att bli utstött, hur var det för dig?
– Jag kände aldrig något sådant. Men jag idrottade också mycket, det kanske hjälpte till.
Längdskidor, bland annat. I sin åldersgrupp i ungdomen tillhörde han topp fem i Norrbotten, men någon karriär blev det inte. Inte när han insåg vad som krävdes.
Han minns Sven-Åke Lundbäck, aktat namn i svenska skidhistorien, som sade ”Nu har jag tränat hårt i sju, åtta år så nu orkar jag träna så mycket som krävs för att bli bra”.
– …och då fick det vara för min del, skrattar Nilsson.
Thomas Nilsson
Någon större framgång blev heller inte gymnasiet. Eller jo, i en mening blev det trots allt det: Det var där han träffade Birgitta som han sedan dess delat livet med.
Men studierna, nja. Med mest ettor och streck hoppade han av efter andra ring, tog istället cykeln till Furunäsets sjukhus, ett gamla sortens mentalsjukhus, ringde på dörren och sade ”finns det något jobb till mig?”.
Det fanns det. 18 år gammal och outbildad utrustades han med vit rock och nyckel till dörren och så var han inne.
– Jag vikarierade överallt, men det som tidigt fascinerade mest var kontakten med de som hade missbruksproblem. Ta alkoholen…vad är det för mekanismer som gör att människor som verkligen vill sluta ofta ändå återvänder till det som gör dem illa!? Hur kommer det sig att den kraften är så stark?
De där funderingarna, grundade i alla biblioteksbesök, väckte lusten att bli psykolog, vilket han så småningom utbildade sig till och har kommit att verka som under alla yrkesår.
Den röda tråden kom att bli missbruk och beroende. Det som till en början handlade om alkohol och droger kom sedan att utmynna i problematiken kring missbruk av spel om pengar.
Det har blivit en hjärtefråga och närmast ett kall. Länge kan han prata om ämnet, det som fört honom runt hela världen.
Här skissar vi bara; han har startat den nationella stödlinjen, arbetat med spelandes negativa konsekvenser på ministernivå och varit delaktig i utvecklandet av Svenska Spels spelansvarsarbete. Som exempel.
I dag har han avvecklat det mesta av sin verksamhet, två konferenser i ämnet återstår att arrangera, en i Reykjavik och en i Rom.
– Sedan får det vara, då blir jag pensionär på heltid, som han säger.
Och därmed stänger vi det i och för sig viktiga ämnet. En annan gång kanske, men i denna artikel blir endast en parentes.
Thomas Nilsson och Charlotte Kalla
Jodå, han hade alltså tävlat på längdskidor i ungdomen men idrottspsykologi hade han varken i värv eller tanke ägnat sig åt…
…men så hamnade han för tio år sedan i en taxi tillsammans med dåvarande elitåkaren Magdalena Pajala som undrade om han kunde tänka sig att hjälpa henne med motivation och fokus.
Och du tackade alltså ja?
– Först tänkte jag ”vad kan jag om det här?”, men insåg att för människor i beroenden handlar det inte om att få dem att sluta utan att inte hamna i återfall. Det är samma sak inom idrotten, att vidmakthålla långsiktig motivation och fokus.
Så jo, det fanns allt en framkomlig väg här, vilket spred sig inom sporten. 2013, ett år före OS i Sotji, fick så Thomas ett samtal från Charlottes tränare Magnus Ingesson.
– Hon hade gjort ett förhållandevis dåligt VM i Val di Fiemme och behövde hjälp. Sedan dess har vi kamperat ihop.
Stjärna i ständig fokus.
Och starten blev ju bra. Det var ju i Sotji Charlotte gjorde sin monstersträcka som avslutare i stafetten, hämtade upp en halvminut och spurtade sedan hem guldet. En svensk idrottsklassiker.
Vad är det du främst stöttat henne med, skulle du säga?
– Att få ordning på vardagen. Att få henne att vara snäll mot sig själv, slappna av, vara sig själv ibland och inte alltid vara skidåkaren. Det fungerar inte att ständigt vara ockuperad av idrotten som många inom eliten är.
Den lilla procent av tiden som vi tv-tittare ser, loppen i världscupen, är inga problem, menar han. Då finns fokuset följt av leendet efter en bra prestation, den svarta blicken när det gått sämre.
Men att hantera allt det andra, att utöver 900 timmars träning om året också sova, äta, resa, träffa sponsorer och framför allt, som han säger:
– Att vara en helt vanlig tjej från lilla Tärendö som blir världsstjärna, påpassad av alla, plötsligt vara rikast i samhället och få en staty rest av sig. Då är det viktigt att ha en struktur för att inte helt ätas upp av idrotten och allt runt omkring.
DU&JAG, Thomas Nilsson.
Charlotte Kallas skidkarriär har varit en framgångssaga men inte utan underkastelse och hög insats. Thomas kallar henne extremt modig som vågat utmana sig själv och sätta sina mål.
Han är ofta den första hon ringt eller sms:at efter ett lopp. Visst, han har varit med på träningsläger och en del tävlingar men det mesta har han sett via tv:n.
– "Berätta”, säger jag.
Vad då ”berätta”?
– Hur det känts, jag har velat ha betyg mellan ett och tio i tre kategorier, hur nöjd hon är, hur det känts i spåret och hur hon bedömer sin prestation. Efter det kan vi gå vidare och analysera varför det blev som det blev.
En tid hade Charlotte skidhandskar med nyckelord skrivna på fingrarna, ett av dem var ”ficklampa”.
– Det vill säga, det går att själv välja vart fokus ska riktas, precis som man kan rikta ljuset från en ficklampa. Det går att lära sig stoppa tankar, det går styra andningen från bröstet ner i magen.
Så för att prata fotboll, när Ronaldo inför en straff ta ett djupt andetag, då är han rätt ute?
– Just så, genom att sänka axlarna och andas djupt sänker man också pulsen en aning vilket gör att blodflödet till musklerna ändras och man får mer kontroll.
Alla segrar och medaljer som Charlotte tagit, hur delaktig känner du dig?
– Jag känner mig absolut stolt över att kunna ha hjälpt till, så visst, jag känner delaktighet. Men det är hon som gjort jobbet, det är inte jag som åkt rullskidor i sex timmar på midsommarafton när alla andra har fest.
Charlotte Kalla och Thomas Nilsson under SM-tävlingarna 2016. Nog har han varit med vid tävlingar, Nilsson, men allra mest har de genom åren hållit kontakt via telefon.
I mars förra året, när Thomas var i Visby hos dottern, ringde Charlotte och berättade att hon bestämt sig för att lägga av elitsatsningen.
– Jag minns jag gick omkring på innergården och pratade, det var som om allt släppte för henne när hon bestämt sig. All press rann av, så länge hade hon ältat hur hon skulle göra.
Karriären avslutades sedan med SM i Piteå där hon knäckte nya stjärnorna Ebba Andersson och Frida Karlsson på 15 kilometer och sedan också vann stafetten.
Thomas var förstås på plats för att bevittna avskedsföreställningen och gladdes in i hjärtat åt hur allting blev.
– Det var ett så fint avslut. Det kunde inte slutat bättre…jag är så glad och tacksam över att ha fått vara med om det här. Det har varit makalösa år och än idag har vi en fin och djup vänskap, säger han.
Charlotte Kalla har förutom 22 internationella medaljer plockat hem 37 SM-guld under skidkarriären.
För närvarande är han alltså bollplank när hon tävlar i ”Let's Dance”. Därefter hoppas han att hon kan få varva ner och bli ”en vanlig mamma” när det blir så dags.
Thomas fortsätter dock att lotsa idrottare i sina respektive karriärer. Han verkar som psykolog åt medeldistanslöparen Andreas Almgren och gymnasten Marcus Stenberg vilka båda har högt ställda internationella mål.
För sin personliga del arbetar han för att bli gotlänning. Det är ett inte lika hårt slit som att vinna OS och mycket har han med sig från sin uppväxt i norr.
– När jag lyssnar på lokalradion och läser lokaltidningen här känner jag igen mig i så mycket. Det är äldreomsorg, svårigheten att hitta arbetskraft, transporter…klassiska glesbygdsfrågor.
Han upplever att stoltheten i att stå rak i blåsten är densamma som i hans hemtrakter; vi klarar oss själva trots statens njugghet och ministrars ignorans, som han uttrycker det.
– Enda skillnaden är att det plötsligt lyser i ett hus som stått tomt i ett år, en vecka senare är det tomt igen. Laisvall och Moskosel invaderas aldrig av folk som har mycket pengar, just det fenomenet är helt nytt för mig.
Men du tycks trivas i din nya tillvaro?
– Absolut. Vi trodde nog vi skulle förbli Pite-bor men har aldrig behövt ångra den här flytten.